Stick i ryggen

 
 
Jag bad om att få några bilder på nålen som Elin får i ryggen i sin behandling av sin leukemi , numera bara var 8:e vecka till behandlingen är slut i 2.5 år men från början var det oftare. Man ger cytostatika i ryggen för att det ska sprida sig upp i ryggraden och hjärnan så att cancern inte kommer tillbaka.Detta är en av de olika metoder som man använder sig av. Sedan är det stick i benet som hon ska snart ta för sista gången och så alla dessa olika dropp osv . 
 
 
Vi dokumenterar Elins behandling i hennes pärm och så lite här på bloggen för att komma ihåg allt hon får vara med om. Det är inte klokt att man får vänja sig vid allt det här men Elin klagar aldrig när hon får behandlingar, det är biverkningarna som är det värsta. Hon bara gör det. Hon är svårstucken så hon blir i alla fall nedsövd varje gång och det tycker hon är skönt att få sova.
 
 
Jag har själv ibland svårt att förstå och kanske är det lika bra det att vi bara lever och har det bra. Vi vet inget om framtiden mer än att det ser ljust ut för Elin, hon är så mycket piggare nu och orkar så mycket mer så vi utgår från det. Cancern har lämnat kroppen och vi vill aldrig se den igen. Hon har klarat av det värsta och mitt hjärta säger att det här går bra. Hon måste få finnas med oss livet ut. Jag kan inte tänka mig att leva utan henne. 
 
Så nu har jag packat väskan och ska bo hos min kära dotter i två dagar på sjukhuset. Det känns inte ett dugg jobbigt. Vi har det bra där och väljer glädje. På nyårsafton kommer vi troligtvis hem igen.
 
Kram Lotta

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

19 reaktioner på ”Stick i ryggen”

  1. Det är otroligt hur mycket en människa kan klara av när det är ett måste! Elin och ni andra i familjen är fantastiska och ni inger säkerligen hopp till andra som befinner sig i en liknande situation.
    Hoppas nu att du och Elin är hemma igen till Nyårsaftonen.
    Många styrkekramar Gunilla

  2. For en tapper datter dere har! Og jeg er full av beundring for hvordan dere som familie takler både kreften og alt som følger med. Er innom bloggen din hver dag og synes det er så flott hvordan dere også tar vare på både lillebror og parforhold i alt det vonde. Stå på videre – vi heier på dere fra Vikersund! Ønsker dere alle et 2016 fylt av latter, glede og hverdagseventyr. Og må Elins helse fortsette å bli bedre og bedre!

  3. Helt fantastiskt stark är hon, jag vill ge er heja rop också för att ni har valt att se det positiva i er situation, om ni är på sjukhus eller ej, ni är riktiga förebilder ❤️

  4. Att välja glädje som ni gör i det jobbiga är så fantastiskt härligt att höra, det stärker i egna
    jobbiga tankar man har ibland. Tack för att ni delar med er!
    Hoppas er nyår blir som ni vill ha det 🙂
    Kram från Ulrika

  5. Har sagt det förut,men säger det igen:TACK för att Du delar med Dig!Vilken Dotter ni har!!Jag får ju "pirr" bara av att se sprutan!Och vilken härlig Familj-ni är ett gott föredöme för oss alla ute i rymden!!
    Var ni än är imorgon så önskar jag er:
    Ett Riktigt Gott Nytt År (LITE I FÖRVÄG)
    Kram till alla fyra från Lena (även om sonen tycker det är lite "skämmigt"-haha…)

  6. Vad skönt att ni verkar höra till ett så bra sjukhus, det verkar ta väl hand om er och är proffsiga, det är så bra i allt det svåra och det verkar vara bra när det gäller skola och undervisning också, vet inte alls var ni bor men det är positivt att läsa. Har arbetat så många år med att ställa denna diagnostik och vi alla kollegor hajade alltid till när vi såg den i mikroskopet, det kändes. Och er dotter är en hjältinna och ni med förstås inklusive lillebror, men vad dottern går igenom kan vi inte fatta, det är fantastiskt vad människan orkar.
    Önskar er ett Gott Nytt År, läste hos dig för länge sedan när du bloggade om inredning och förändringar yrkesmässigt och så såg jag dig igen hos en annan bloggare. Hoppas att ert år blir lugnare och allt går till hälsa för er dotter.

  7. När jag läser ditt inlägg om detta tunga (men ändå så livgivande!) så får jag så många Flashbacks, som passerar. Som gör mig glad, och ledsen. När min son fick ta ryggmärgsprov och blev så sjuk efteråt och bara låg och skrek av smärta. När jag själv fick ta så ofantligt många nålstick innan operation av cancertumör, jag har aldrig någonsin talat om för någon hur det var eftersom ingen skulle förstå. För det spelar ingen roll för mig, då var nödvändigt och jag blev frisk. Och det kommer Elin också vara, allt är ju till för att eliminera all tänkbar återfallsrisk. Det är så mycket mittemellan cancer – inte cancer = frisk. Det är inte ofta, men ibland kommer tankarna på återfall. Men när jag läser dina inlägg och ser dina bilder om livet som pågår där parallellt påminns man om att livet är en gåva och vad man väljer att göra av det, ibland bryter man ihop och sedan älskar man det om igen. Extra kram till Elin och hennes styrka, jag tror hon fått den via modersmjöken. PUSS från Milla

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.