Bryta ihop och gå vidare

 
Igår kväll var en sådan stund när det blir för överjävligt och jobbigt, då tankar och allt rinner över och man vill bara bo nere i det där hålet i flera timmar för man behöver det.
 
Igår åkte son och pappa i huset på kalas, en fest som jag vet Elin gärna skulle velat varit med på. Hennes fina kusin fyller 20 år och kom hem från Malta. Istället så sover hon bort nästan hela eftermiddagen och kvällen. Hon vaknar till en stund och vi har mysigt i solen och Elin skojar om sitt liv, hur hon ser ut och man blir återigen påmind om att för några månader sedan såg livet ut på ett annat sätt. Elin orkar ta kryckorna ut till kaninerna och vända. Men när hon kommer in och ska få kvällsmat är energin slut. Trött igen och måste bäddas ner och så denna magvärk. Hon går på tung medicin men slipper nervsmärtorna. 
 
Under tiden sätter jag mig och svarar på brev från skolinspektionen, det känns tungt och Elins ord från förr ekar i mitt huvud ”jag har alltid varit sämst av alla tjejer fast jag gått om”. Jag fortsätter skriva och tårarna rinner nedför kinderna. Varför jävla cancer var du tvungen att ta just hon som redan haft så mycket. Jag vill inte du ska bo i någons kropp, men min flicka har ju redan haft sitt och vi såg fram emot det sista året skulle ta slut detta kämpande i skolan.
 
Jag skäms när jag hör hur alla har kul på festen, alla skratt och glada miner och hennes fina kusin får vara med på frieri och jag vill att hon också ska få vara där. De vill ju de också och även de har gråtit, men Elin orkar inte. Kan inte gå så mycket och har så ont i magen. I alla år har vi alltid jobbat på självkänslan och att hon ska ha sitt egenvärde. Att förstå att fast man har svårt med arbetsminnet och betyg så är man ändå värd lika mycket. Elin har alltid varit stark  och positiv, när det är svårt så visar hon ännu mer att hon kan. Hon är inte den som klagar eller låter svårigheter slå ner henne, hon vet att bara för man har svårt i skolan så är man inte mindre värd och hon har lyckas bra sista året. Hon har känt sig duktig på det här med kläder och utseende och fått beröm för det. När hon fick cancer och tappade håret så grät hon en kväll och tittade in i spegeln och sa ” de tar allt jag är bra på, inte ens mitt utseende får jag behålla”. Alla dessa tankar gör sig påminda en sån där kväll och jag vill bara tjuta och sitta i min håla och tycka synd om oss. Hur ska jag som mamma orka att peppa och få henne att förstå att hon ska behålla sin värdighet i detta, förstå att hon är samma person. Att säga till en 16 åring att utseendet kommer om 1 1,5 år räcker inte. Hon känner inte igen sin egen spegelbild, hennes kropp bär henne inte att gå. Det är nu det är svårt och jobbigt, hon är 16 år och hon känner sig som en gammal tant.
 
Vi lever i vår egna lilla värld här hemma, här kan inte andra titta och här behöver man inte hela tiden svara på alla frågor. Elin vill inte vara borta lika mycket längre, hon orkar inte stå upp för sig själv lika mycket. Hon är ju nästan jämt trött och energin räcker inte. Det känns nästan som tiden står stilla ändå. På hennes rum ligger alla saker orörda och kläderna i hennes walk in closet hänger fint på rad. Nu är det bekvämt som gäller, värmdeynor, värmekuddar osv. Det är inget fel i det för i denna situation är det här det bästa hon kan få. Elin har flyttat ner sängen, för upp kan hon inte gå själv just nu.
 
Vi ger henne det bästa hon kan få just nu, trygghet, värdighet, kärlek, omtanke osv men en kväll som igår så måste man bara få känna att livet är jävligt orättvist. Två av Elins vänner som hon lärt känna på sjukhuset får inte överleva sin cancer, en av dem ligger på sjukhuset och väntar på att få somna in och den andra har de haft begravning i veckan,  men vi finns här.
 
Så vad gör man? man bryter ihop och gråter en stund varje dag sedan fortsätter man. Tar till alla strategier och älskar livet ännu mer. Skitcancer som försöker sänka min familj och mitt barn, du kan sitta i hålan istället ett tag för nu tänker vi fortsätta njuta av livet. Jag har tjutit färdigt för ett tag…
 
Kram Lotta
 
Vår cancerresa kan du läsa mer om här 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

51 reaktioner på ”Bryta ihop och gå vidare”

  1. Jag tror man måste få bryta ihop ibland för att ta nya tag och sedan kämpa vidare. Om någon endaste tjej ska behöva genomlida detta är nog eran familj den bästa att gå igenom denna tuffa tid. Ni är så otroligt sammansvetsade och har en sån sund inställning till allt ni går igenom. Va i din lilla håla en stund och sedan känns det lite bättre ett tag igen. Kramar till er alla.

  2. Ja, vad säger man? Vet inte… Önskar av hela mitt hjärta att Elin snart får tillbaka både energi och lust. Den kommer, det är säkert, men hoppas vägen dit blir så kort som möjligt.
    Skönt att ni bor på landet med vacker miljö inpå knuten i stället för i en lägenhet där det kan bli för jobbigt att ta sig ut.
    Varma kramar och tankar till er

  3. En styrkekram till dig fantastiska Lotta som orkar vara så stark i allt detta. Har själv en 16-årig dotter som haft problem hela sin skoltid ( diagnostiserades med atypisk autism när hon var 11) och som fått kämpa med sin blyghet. Du och hela din familj är en sann förebild ❤️
    Kram Malin

  4. Tänker på när jag var på din föreläsaning i Varberg, hur du peppade alla oss som var där med din positiva energi!!!!
    Styrkekramar till dig från mig och precis som du skrev, sätt skitcancern i hålan!!! Krama vackra Elin!!
    Britt

  5. Tusen kramar till dig du fantastiska människa som delar detta elände på ett så bra sätt – man verkligen känner och förstår all er smärts fysisk och psykisk. Naket och rått beskriver du fyllt av kärlek och värme! Tack för att du lär oss livets baksida <3

  6. Såklart man måste bryta ihop! Jag tycker det är så starkt av dig att orka dela denna svåra tid här på bloggen. Inget barn skulle behöva gå igenom det som Elin gör.Världen är verkligen orättvis. Kämpa på och alla styrkekramar i världen till er!
    KRAM

  7. Jag har en dotter som är 42 år och som fick MS när hon var 19. Jag kan ana hur du känner det. Jag försöker va lite som du och se det positiva i det mesta och sen finns det stunder där det bär iväg med både tankar och känslor. De stunderna får lov att bli så korta som möjligt, då de duger musten ur mej och inte gör nån som helst nytta. Vare sej för mej eller min dotter. Styrkekramar från mej💚

  8. En del människor verkar prövas helt i onödan, de som redan hade den rätta inställningen till livet och var ödmjuka nog så det hade räckt till tio liv. Ändå slår prövningen till. Man kan verkligen undra varför. En dag i taget, det är det enda man klarar. Och då går det. Ett steg i taget. Jodå. Man klarar så mycket mer än man tror. Kramar!

  9. Klart du måste bryta ihop, konstigt vore det annars! Vägen måste nog få vara lite krokig, lite upp och ner, för att orka vara stark och positiv (som du är!) så behöver du bryta ihop, gråta och släppa fram känslorna emellanåt eller dagligen till och med…
    Varm kram
    Gunilla

  10. Gråter med dig. Så å orättvist. Förstår inte riktigt hur du bär dig åt. Men du skriver som om du aldrig gjort annat. Fantastisk är du och hela familjen. Håller alla tummar för att detta blir så bra till slut. Massa massa kramar. Inger

  11. Ingen orkar varje dag att vara stark och modig, oavsett vad man går igenom. Sorgen har olika ansikten…ja, det ni går igenom är sorgarbete. ibland är det "nattsvart", ibland orkar man skratta.
    Var den du är Lotta…att visa och prata om det svåra i livet är en bra väg till läkning!
    Med all kärlek!
    Kram, Gunilla

  12. älskade vännen..

    -det kommer vända snart.. förstår att ni har det mer än överjävligt nu,
    bara det att två av elins sjukhus vänner kommer att lämna och har lämnat detta jordeliv är sååå hemskt!!! det ger ett perspektiv på livet som inget annat….

    Nu ser vi fram emot måndag och goda besked/love Mia

  13. Som ni får kämpa 🙁 Cancer är en riktig skitsjukdom! Du är fantastisk på att uttrycka dina känslor i text och att stå bredvid måste vara fruktansvärt. Man vill ju skydda sina barn från allt ont. Hoppas det blir lite lättare snart. Kram

  14. Förfärligt jobbigt, och det är klart du måste få va ledsen emellanåt. Lär mig mycket av dina texter, försöker bli bättre på att ta vara på vardagen och göra det fint och bra för mina barn. Tänk så stark Elin kommer va efter den här hemska erfarenheten! Med allt stöd och peppning ni verkar ha givit både tidigare och nu, kommer hon vara riktigt stark sen och uppskatta allt fint och bra. Kram från mig.

  15. alla tankar till er! Måtte det vända snart!! Följer er resa med tårarna forsande på kinderna. All styrka till er men allra främst till Elin ❤️
    Kram

  16. Man måste absolut få bryta ihop ibland och hämta nya krafter!! Tänker på ER dagligen o hoppas på GODA nyheter snart, skönt att det går framåt i alla fall! Förstår att det måste vara jättekämpigt, denna förb…. cancer. Massor med kramar till dig i denna kämpiga tid, kärlek i massor.. En extra stor KRAM till Elin 🙂

  17. Alla känslor måste få ta sin plats och det är viktigt att bryta ihop ibland för att ’rensa’ och orka vidare. Min övertygelse är att allt är lärdomar i livet. Just för att ni är så starka och ödmjuka så klarar ni detta och blir således ännu starkare i framtiden. Tänker att du och din fina dotter ger så oändligt mycket till oss som följer er på denna resa. All styrka till er!

  18. Är så tacksam att få följa din blogg och eran kamp.
    Man ruskas om en hel del i sin egen vardagslunk.
    Tack för ditt öppenhjärtliga sätt att dela med dig av det ni får gå igenom.
    Så sorgligt att behöva gå igenom detta när man precis är på väg ut i livet, det räcker ju som det är att vara tonåring med allt vad det innebär. Hon är så himla fin eran Elin 🙂
    Kram från Ulrika

  19. Å nu sitter jag vid poolen o tjuter för att det är så himla orättvist…
    Det finns inga ord man kan säga för att mildra något….finns inga ord som kan trösta…
    Jag kan bara återigen säga att ni finns i mitt hjärta hela tiden varje dag, varje minut…
    Det kommer bli bra!
    Kram Katarina

  20. Det är sorgligt att läsa, samtidigt som det finns så mycket hopp om att det kommer att bli bättre. Tillsammans är ni en trygg och stark familj som kommer att rida ut denna mara, även om det kommer djupdykningar.
    Tack för att du delar med dig av livets baksida också, för det får oss att vakna till och värdesätta det lilla i vardagen.
    All styrka och kärlek till er <3

  21. Lotta, Lotta! Det är riktigt tunga ord det där från en 16 åring, "jag har alltid varit sämst…", "de tar allt jag är bra på…". Det smärtar mig så. Jag hoppas verkligen hon får sin revansch på livet sen"

    Fuck cancer!

    Kram Lena

  22. Här är en förtvivlad mamma till. Vi lever vårt liv lite som ni… Ibland är vi i en bubbla på vår gård. Min 16-åriga dotter är deprimerad och ev har hon borderline, det innebär att det är perioder när hon mår skit. Hon skär sig och har försökt ta sitt liv två gånger. Hon förlorade sin pappa i en traumatisk olycka när hon var 6 år, och sen har hon varit mobbad i skolan i 3-4 år.Folk frågar hur vi orkar… Ja, jag gör som du, bryter ihop, gråter, och sen måste jag ta mig samman, både för hennes skull men också för min och min familj skull. I början av juli i år tog en av hennes bästa kompisar livet av sig, 18 år gammal. Då blev allt bara ännu värre naturligtvis. Nu ska hon gå igenom sorgearbetet också… Sen blir man kall av rädsla när en sådan sak händer, det kunde ju lika gärna ha varit vår dotter… Styrkekramar till dig Lotta. Jag läser din blogg regelbundet, men skriver aldrig, men nu kunde jag inte låta bli. Ser i alla fall att Elin fått den bästaste av alla mammor. Du har ett stort hjärta och en klok hjärna. Bra kombo! =)

  23. Det är så himla viktigt att tillåta sig att bryta ihop, man kan inte vara stark hela tiden. Egentligen är det starkt att visa känslorna och våga bryta ihop! Livet ÄR orättvist, det är okej att vara ledsen och till och med arg över det. Jag beklagar att din dotter drabbats av leukemi, det måste vara helt fruktansvärt. Stor kram!

  24. Ögonen är inte torra efter detta inlägg.. Jag hoppas av HELA mitt hjärta att Elin ska bli bra, att allt kommer bli normalt igen och att hon en dag ska säga att hon besegrade denna hemska sjukdom! Stor kram till er! <3

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.