december 2015

 

Jag brukar köpa mig en julklapp till mig själv varje år. Något som är lite extra och som jag kanske drömt om och oftast är lite för dyrt så jag måste spara lite. Det är en present för gott arbete med mitt företag. Genom åren har det blivit hjärtljusstakar från Dalarna, fina påslakan från afswedala, förra året blev det primeboots och i år köpte jag mig en fin liten resväska. Väskan hittar du här och jag passade på när det var 20% i hela butiken för ett tag sedan. Jag är ju min egen chef och då kan jag göra lite som jag vill 🙂

 

Om Elin inte varit sjuk så hade jag nog gett mig en resa istället, jag skulle vilja uppleva mer, se mer men just nu kan vi inte det. Jag skriver varje år lite drömmar och mål som jag vill med året omkring mitt företag och vårt liv och fast Elin blev sjuk så har jag uppnått många av dem.

 

Nu har Elin skola och jag ska snart ha ett möte här hemma. Det blåser massor ute så nu blir det tända brasa och mysa hela dagen. Hoppas du får en fin fredag och jag har skickat mannen att köpa lite god mat innan han kommer hem från jobbet. 

 

Kram Lotta 

 

 

Vi kunde vända Elins värk och det blev bättre med morfin så idag kom vi iväg en sväng till stan. Tog lunch på Ikea, men nu har hon haft ont igen men fått nytt morfin som hjälper tack och lov. Det märks att det inte blir lika ont som det var i somras när det inte är så ofta. 

 

Har ni sett på Ernst ikväll? Jag missade det men ska se på datorn imorgon. Imorgon ska jag nog slå in lite julklappar också, börjar bli klar med dem. Finns en risk att man aldrig blir klar för man kommer på mer hela tiden. 

 

 

I helgen hoppas vi på att Elin mår bra, vi funderar på en julmarknad. Vi får se vad vi hittar på. har ni några tips runt Linköping så skriv gärna. 

 

Ha det så bra!

 

Kram Lotta

 

 

 

 

 

 

Elin väcker oss på natten och har ont igen, vincirstindroppet som hon fick i måndags är som värst efter 4-5 dagar. Vi försöker somna om i vår säng men det går inte så bra. På morgonen hjälper Philip till att hämta Elins saker och vet och ser att hon har ont igen. Det är som alla minnen från de månader Elin skrek i timmar gör sig påminda. Det spelas upp som en film i huvudet. De äter frukost tillsammans och öppnar julkalender. 

 

Efter ett tag ökar smärtan i benen. Biverkningarna sätter sig i alla blodådror. Hon sätter sig på sängkanten och gråter, det känns alltid så hemskt att se sitt barn lida. Jag hämtar en morfintablett och de andra fyra tabletterna Elin äter just nu, stoppar om och hoppas hon kan sova. Efter ett tag slutar gnällandet och hon kan sova och här sitter jag nu och åter igen inser att det enda viktiga är att hon slipper ha ont och får bli frisk.Världen liksom stannar och tacksamheten över att vi kommit så här långt fyller mitt hjärta. Jag är ändå tacksam.

 

Elin har bestämt med några tjejer att träffas och sova över imorgon, hon har bokat tid för att fixa sina naglar till jul, hon ska besöka en skola för att söka till gymnasiet om det funkar, hon sitter ofta på sitt rum igen och myser, hon använder alla kläder i garderoben, hon har lektioner på skolan osv. Vi har kommit långt.

 

Droppet hon fick i måndags ska hon få varannan månad till juli nästa år, sedan blir det varje vecka i fyra veckor och lite annat men det är slutspurten på den här behandlingen innan det blir tabletter och stick i ryggen var 8.e vecka. Det är tack och lov inte så ofta som det var för några månader sedan. Vi har klarat det värsta så vi klarar det här med. Några dagar med smärta sedan vänder det.

 

Jag tänker på alla som kan gå till sina jobb men som bara gnäller, elever som inte orkar gå upp på morgonen, föräldrar som bråkar över skitsaker, barn som inte får bekräftelse av sina föräldrar, jag tänker på människor som måste fly och kanske de också har barn i cancer……jag tänker på oss. Vi sitter ändå här i ett fint hus, vi är inte hotade, jag har ett bra och underbart jobb, en fin familj och två underbara barn och cancer. Vi tar dagen som den kommer och så ska jag sova en stund nu. Vi klarar det här bara vi slipper nervsmärtor. Cancern kan dra åt skogen för vi närmar oss målet. Det går bra, en dag i taget. Inget har spridit sig, inga infektioner, allt går som det ska. Jag känner mig lugn.

 

Kram Lotta

 

 

Jag tror min hjärna går på högvarv med att tänka omkring livet varje dag. Jag har funderat en del på det där med att vara nöjd, nöjd med det man har och vart man är i livet. Sedan Elin blev sjuk så är jag ännu nöjdare med livet. Jag har varit en ganska rastlös person som vill mycket, men just nu är jag väldigt nöjd med att bara få leva. När jag tänker på människor som jag beundrar så är det just dem som går sin egna väg som inspirerar mig, som kör sitt race och som inte jämför sina liv med andra. Ibland träffar jag människor som har koll på allt och alla och måste veta vad de gör, köper, åker osv och jag brukar undra hur hinner man det? Hur orkar man lägga tid på att veta allt om andra? Jag har så fullt upp med mitt liv så vem orkar bry sig vad alla andra gör.

 

Jag försöker verkligen jobba på det där att vara glad för det vi åstadkommit, det vi har och vart vi är på väg. Det inte alltid så lätt för vi blir påverkade av reklam och vad andra människor gör. Jag brukar tänka att man kan få inspiration av andra, men ändå gå sin väg. Att vara nöjd är verkligen en konst.

 

Ha nu en skön dag! Jag ska köra barn och ut och gå med min bästis. 

 

Kram Lotta

Vilken skön dag vi haft. Jag kände redan igår att jag var laddad med energi igen inför en ny vecka. Jag gick upp och drack kaffe med Philip på morgonen, då är det bara han och jag och det är så mysigt och sedan satte jag mig en tidning en stund i sängen innan det var dags att städa. Städa brukar jag tycka är sååå tråkigt och jag är för snål för att ha städerska när jag är hemma så mycket så jag satte igång. Idag kändes det rätt ok och det gick fort. Skönt!

 

 

Sedan lagade jag lite lunch och gav mig ut och sprang i solen när Elin hade skola. Idag var det muntligt so-prov och det gick bra. Nu ska jag sätta mig ner och fixa bokföringen och svara på dagens mail. Sedan blir det att skriva och kolla över vad som ska planeras inför jul. Jag gillar att ligga steget före. 

 

Idag sa Elin att hon skulle också vilja fixa ordning sina naglar. De har blivit förstörda när hon fått så mycket mediciner. Under behandlingen har inte Elin knappt orkat duscha, allt handlade om att överleva så nu. känns det roligt att hon vill saker och längtar efter saker. Det känns hoppfullt att hon vill känna sig fin igen, det betyder att vi har kommit framåt.

 

Kram Lotta