Det växer så det knakar. Jag är i trädgården idag, eller springer ut och in och grejar lite med vad jag vill. Ungarna har kompisar och mannen är på kurs. 

 

 

Jag försöker att säga ja till saker när barnen frågar om det passar. Så här är de med kompisar om dagarna. Jag tänker att vi ska göra lite kul vi också, men de har ju så mycket roligt varje dag med sina vänner och jag roar mig själv. Att säga ja innebär att se möjligheter…det går inte alltid, men väldigt ofta går det bättre än vad man tror. Om man ger dem ansvar och de har roligt så tror jag att de ger tillbaka och tar ansvar. Men jag är larvig med vissa saker, den lille får tex. inte vara sjön själv ännu..men snart så. Jag förväntar mig att de ska ha fantasi och inte tror att allt ramlar över dem. Det finns massor att hitta här hemma på landet och det lär jag mina ungar och alla deras vänner.