Klimakteriet och livet

Våra gäster har blivit sjuka så idag blir det att gå ut lite och så fixa bokföringen som jag kan ta med imorgon när jag ska träffa min bästis. Jag har kvar min revisor som jag hade på mitt gamla ställe där jag bodde.

Idag tänkte jag vi kunde prata lite om klimakteriet och lite andra tankar om livet. Jag äter inga mediciner, tar inga hormonpreparat eller plåster eller vad det nu kan vara. Det enda jag tar någon gång är huvudvärkstablett för jag har fortfarande lite ont i nacken av frozen shoulder i båda armarna eller om jag blir för trött och utsätts för stress då får jag migrän.

Jag vill inte tillsätta någonting i kroppen som jag någon gång kommer ångra, sedan kan man ju aldrig säga att tex cancer osv kommer av det men jag har gjort det valet att jag vill så långt jag kan inte ha några mediciner eller preparat av något slag. När jag får klimakteriebesvär då kan jag snällt klappa mig på axeln och säga att idag känner du dessa vallningar som nästan kan ge lite lätt ångest en kort stund men det är okej. Jag vet att många kvinnor behöver hjälp och gör andra val men jag har gjort detta valet att försöka vara utan preparat. Behöver man mediciner för sjukdomar så är det såklart en helt annat sak, men jag har kunnat välja bort det nu när jag är frisk. Jag sover bra, jag svettas inte så mycket längre osv och min mens har varit borta i flera år nu och jag fyller 50 om en månad.

Men den största delen av dagen mår jag väldigt bra. Jag jobbar väldigt mycket med mitt mindset och tänker ofta på att ge mig alla de sex substanser på olika sätt. Genom att vara medveten på vad jag behöver och förstå att tankarna styr vårt mående så går det göra mycket själv. Jag var långt ner i det svarta hålet och vände, så sjuk av min utmattning och den psykiska stress som jag hade efter dotterns cancer, för mycket jobb och den den ”coach” som kom min väg som inte ville mig väl. Jag kan se nu att jag var i psykisk ohälsa en lång tid tillsammans med min utmattning som ofta går hand i hand. Jag fick tillslut hjälp, åt medicin ett år, gick till psykolog och jobbat aktiv med olika saker för att komma tillbaka.

Nu är mitt liv fyllt av saker och händelser igen som förr fast i en mycket mindre skala. Jag mår väldigt bra igen men jag känner av klimakteriet genom att få värmevallningar, svettas på natten, att inte ha samma energi, genom att få jobba mycket med mitt mindset osv Ältande över att inte räcka till, över att inte vara som förr, att inte se ut som förr har osv har försvunnit. De tankar som upptog mycket av min tid under min utmattning när jag inte orkade vara den jag varit i hela mitt liv har istället blivit snälla tankar och sunda tankar. Hjärnan har en förmåga att tänka om, men man måste träna hjärnan i nya tankebanor och eftersom jag mått väldigt bra förr så var det kanske lättare för min hjärna att komma tillbaka till sitt mer glada och positiva mindset.

Tankarna har istället byts ut av acceptans, av trygghet , nyfikenhet att göra förändringar, att duga som jag är nu, lära känna nya människor, sänka kraven, tempot osv. En sak är tex mer och mer sluta jämföra mig med alla influencers i en sjuk värld där det perfekta ska göra att du är en bra person och det finns tusentals människor som jobbar med det jag gör. Mitt jobb är svårt men jag tar det inte så på så stort allvar längre, jag har inget behov av att göra karriär, att bli något eller tjäna pengar. Jag har hittat de små sakerna som gör mig glad och jag försöker vara i nuet mycket mer och lägga bort telefonen. Om mitt jobb som influencers inte fungerar kan jag gärna jobba på Ica eller vad som helst, jag har upptäckt att mitt jobb i klädaffären med en vanlig lön med vanliga arbetstider gör mig väldigt lycklig. Jag tycker om att vara i ett sammanhang, att vara igenkänd lite är bara kul och om jag möter någon av er så säger jag bara ”hej, vad kul att du läser min blogg”

Det som varit, har varit bra och fint och det som är nu är också bra och fint. Livet ändrar sig och jag har landat på en mjuk och snäll plats i livet.

Nu när jag skriver till er och tittar ut så snöar det massor. Det ska bli promenad med hunden i alla fall och sedan ska jag jobba inne. Att ha saker att pyssla med som tex tillverka ljus, min trädgård , växthus osv gör mig frisk.

Ha en skön och fin dag ❣️

Min supermjuka tröja här och kjol här

kan jag verkligen rekommendera. Superhärligt set att ha både hemma och på jobbet.

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

7 reaktioner på ”Klimakteriet och livet”

  1. Fint inlägg. Jag är ju en av dem som ”lidigt” mkt genom klimakterieresan – den blev plötslig via cellgifter – och ju inte alls kunnat ta hormonpreparat pga av det. Det har lagt sig mycket nu efter 10 år men varit en pärs på många vis. Det finns dock mycket annat att ta till, som du säger mindset – men även vissa bra naturliga preparat (tex har MSM betytt mycket) men viktigast för mig har varit att styrketräna. Kanske också för att jag har ett stillasittande jobb med mycket tankearbete, så exploderar det ibland helt när stressen är för stor.
    Influencerjobbet har sannerligen ändrat sig, än mer nu känns det som, med nya media och ständigt vara med och aktuell, man ser en del som inte alls orkar längre — och faktiskt är det ju vi ”läsare” som avgör. Vi har ju också tröttnat på likriktighet och ständigt flöde av meningslöst content. Hoppas du får fortsätta vara influencerLotta på landet på ditt vis med fina samarbeten, det är ju du bra på! kram Milla

    1. Ligger sjuk hemma, googlade efter ny blogg att läsa och fann din. Jag har precis fyllt 50, inte haft mens på över ett år. Inga vallningar, inget dåligt mående. Jag har det fantastiskt fint faktiskt. Men det var några år mellan 45-48 som jag humörmassigt hade det ganska jobbigt i perioder. Tar heller inga preparat och kommer inte göra heller. Jag löptranar, seglar o gör sånt jag mår bra av.
      Ha en fin dag!

  2. Fint du skriver om en svår tid. Är lite äldre än du och valde att gå igenom fasen utan hormoner. Svårast har varit att acceptera kroppens förändring. Jobbigt att inte kunna äta mycket och gott. Hade önskat att jag tidigare dragit i handbromsen. Jobbar nu med 15 kg övervikt. Önskar att det fanns något som kunde ta bort hungern.

  3. Var 53 när klimakteriet ”drabbade mej” och ska absolut inte klaga. Visst hade jag vallningar/svettningar och var lite ”låg”, men antar att jag kom väldigt lindrigt undan!? Har läst att kvinnor som jag, som inte fött barn, kommer in i klimakteriet tidigare och får lindrigare besvär, men 53 är ju inte så tidigt så statistiken säger ju aldrig riktigt rätt. Alla är vi olika!
    Tack för en fin blogg! Visa gärna mer av Pettson och Findus, längesen jag såg dem nu. Funkar dem med din dotters My?
    Hoppas 2024 blir ett fint år för dej och din familj!

  4. Tittade tillbaka i kategori ”Pettson och Findus”, som jag gör ibland när jag saknar min egen katt/katter. Vilken tajming ni hade när ni hämtade Pettson precis innan pandemin! 😺😼🐶🐶

  5. Jag har valt att ta östrogen pga stora besvär under flera år. Mår så mycket bättre. Riskökningen för bröstcancer är minimal. 10% av kvinnorna drabbad ”normalt” av bröstcancer. Ser man gruppvis på kvinnor som tar respektive inte tar östrogen så har gruppen som tar östrogen en lägre dödlighet. Varför? jo man har ett skydd mot hjärtkärlsjukdom. Övervikt, rökning och alkohol ökar risken enormt mycket. Kvinnor behövet inte vara rädda att ta östrogen OM man behöver. Mknska risken genom att vara normalviktig, motionera, inte röka pch drick måttligt med alkohol. Hälsningar en barnmorska som bl a arberar med klimakteriet.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *