Stuga – hemmet

Älskar att vara ute när det är lite kallare. Blir så lycklig av den sköna luften. Nu blir det sängen för mig och imorgon inga planer och inget bokat.

Att jag upplever mig som långsam är nog att jag alltid varit en ”duracellkanin”. Numera har jag en pigg kropp men en lite mindre trött hjärna så tankarna är långsamma, det krävs mer tid och mer tid i naturen där jag får kraft och vila.

Det är så skönt att landa i den jag är nu,  jag har det så bra i livet just nu. Jag kräver nästan ingenting utifrån att det ska hända en massa, utan plocka hallon och baka några bullar är så lagom och skönt en regnig dag. Det har gått många år efter Elins cancerbehandling och allt jobb jag la ner i företaget dessa år som ledde mig hit till den lilla stuga vid vattnet som vi tillbringar vår semester. Jag har fortfarande stort behov av att bara vara och jag lever som jag mår bra av. Tacksamhet.

Ikväll dricker vi bubbel, grillar och har badat i sjön. Här tar man dagen lite som den kommer.

Hoppas du har en jättefin helg

Nu ska jag ta tag i allt här, plocka ordning, packa fram allt som ska med till stugan och så vill jag åka och köpa växter till mina ek krukor, om jag orkar. Jag fortfarande lite försiktig med att åka till stan, vet att det kan dränera ganska mycket av min energi och det vill jag inte.

På instagram gillar jag story, där kan man prata ibland och visa vem man är på ett annat sätt som man inte kan här på bloggen. Det har varit skönt för mig.

Jag kommer alltid tillbaka hit för jag vill skriva mina tankar och dela med er, de ligger kvar här och på bloggen känns det som att man kan vara både glad, ledsen, positiv och negativ och det uppskattas. På instagram är det mest fina bilder och glatt.

Jag är i perioder dålig på att dela med mig av mina tankar fast jag går ju tänker på saker hela tiden som jag skulle kunna skriva om, men när man varit i lite konstig sinnesstämning  så är det svårt. Jag brukar lättare kunna skriva när jag kommit ur den och jag har lite perspektiv.

Jag känner att jag mer och mer lämnar det som varit svårt en tid och går in i ljusare tankar igen. Att jag faller ner i dessa gropar lite mer är för jag har inte samma skydd längre som jag hade innan Elin blev sjuk. Hjärnan klarar inte av på samma sätt och orkar inte hålla igång allt och vara positiv. Så fort det händer något så måste jag dra in på något annat.

Det är nog så här det kommer pendla. Att inte riktigt veta hur man mår och vem man är och försöka hitta en balans. Ja alla ni som varit utbrända vet säkert vad jag menar.

Jag tänker saker nu som jag inte gjorde för en månad sedan, bra saker som är bra för mig och då vet jag att jag är på rätt håll. Men när jag blir sådär trött i huvudet så måste jag backa jättemycket för att sedan kunna komma framåt igen. Nu är det framåt igen och det känns så bra.