Pallkragarna
Vissa stunder på dagarna så är huvudet igenproppat med så mycket information, tankar, känslor så man vet inte om man ska skratta eller gråta. Allting ställer sig på sin spets och man får ett sådant här besked. Du ska ta hand om dina barn, ha kontakt med din man, med familjer, vänner osv Du ska ha koll på när saker händer, fixa vardagen med mat och annat i hemmet, komma ihåg att betala räkningar osv. Enkla saker som gå på toan, borsta tänderna eller duscha kan helt plötsligt vara som borta i minnet. Så ska du ha tid att vara ledsen, orolig, glad osv. Många av dem vi möter här inne är ju med om otroligt tuffa saker som sina barn har.
Även om vi får så otroligt mycket hjälp så undrar man hur man ska få ihop det och då är Elin ganska pigg för dagen. Hur gör familjer där man inte har anhöriga osv ?
Med respekt för Elin kommer jag inte skriva allt om henne och vad vi gör, inte alla hennes tankar och känslor i det här utan mer mina. Hur jag som mamma/fru tänker omkring det här, sedan påverkar det såklart hela familjen.
Sedan kommer bloggen såklart inte vara en dagbok på bara sjukdomen utan innehålla allt, Både livet med ett barn i leukemi, min fortsätta träning, inredning, lantlivet osv
Idag har vi varit en stund på staden, det blev lite tufft för verkligheten där ute är som vanligt. Livet rullar vidare och i en sal på sjukhuset ligger min dotter med cancer. Imorgon får hon sin första behandling och till helgen åker vi troligtvis hem, det ska bli skönt så det hoppas vi på. Mina pallkragar har fått tomater, gurka m.m och det växer redan så det knakar. Älskar att kunna stoppa fingarna i jorden rena terapin.
Ha en fin kväll
Kram Lotta