Jag är inte rädd för tårar, jag är inte rädd för att bli trött

 
 
Jag ska ta hand om mig själv lite idag, jag och min man har olika sätt när vi tar hand om oss själva. Jag ska till stan och få en ansiktsbehandling och färga mina bryn. Om fem dagar går Elins behandling in en lungt skede. Psykologen på sjukhuset sa just det att många kan känna som en tomhet efter det och reagera med ledsamhet och trötthet. Elin har också varit hemma med mig i 1 år och 3 månader, det kommer nog ta lite tid innan vi vänjer oss, både hon och jag. Å andra sidan är inte jag så orolig av mig, jag glömmer ofta bort att oroa mig. Ni vet lite hejsan hoppsan som är min personlighet och räddat mig många gånger. 
 
 
Kommer ni ihåg hur jag mådde före och efter jul då jag inte orkade eller ville pyssla hemma någonting. När kroppen var trött och jag grät för lite allt möjligt.  Då var det också efter en tuffare period av många behandlingar. Så kan det bli igen. Att kroppen reagerar när det börjar gå över. Precis som den får tid att reagera och återhämta sig. 
 
Jag är inte rädd för tårar, jag är inte rädd för att bli trött osv. jag tar det som det kommer. Jag anpassar mig efter hur jag mår och låter kroppen berätta vad jag orkar. Jag grät mycket och var väldigt ledsen innan de här sista tuffa veckorna började. Sedan blev det inte riktigt så svårt tack och lov och istället har jag kunnat känna mycket mer glädje och känner mig stark. Jag pratar om allt både med min man, mina vänner, släktingar och med er så jag får ut tankar och känslor. 
 
Vi har gjort det bästa vi kunnat för Elin under detta året, det har gått bra och jag behöver aldrig ha dåligt samvete eller fundera på om vi gjort rätt. Jag vet att vi har gjort det rätta hela tiden, det finns ingenting jag ångrar. 
 
 
Jag är en känslomänniska som funderar mycket och tack vare jag är min egen chef så kan styra livet som jag vill. Jag kan ta tiden att sitta med mitt kaffe hos hönsen och umgås med katten och behöver inte stressa. Det får bli som det bli. Vill jag vara ledsen så finns det tid för det med. 
 
Ha nu en fin dag, så tar jag med mig kameran så ska ni få se vad fint de fått på p.a.u.s efter renoveringen.
 
Kram Lotta
 
 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

13 reaktioner på ”Jag är inte rädd för tårar, jag är inte rädd för att bli trött”

  1. Styrka till hela familjen! Jag har själv gått igenom en cancerresa och tiden efter behandlingen var på sätt och vis tuffare än under behandlingen. Då är man så fokuserad och har ett schema och en plan. Sen ska man börja leva igen och det är inte helt enkelt. Men så skönt! Tror du och hela din familj kommer långt med din positiva inställning! Kämpa och styrka!

    1. Ja nu ska vi börja leva igen, känns som vi redan gjort det ett tag men sedan bröts Elin ner igen. Det får ta sin lilla tid och jag ska själv lyssna på kroppen på vad den vill. Härligt att höra att du klarade din cancer. Kram Lotta

  2. Hej goa Lotta! Så fina bilder på Findus. Han har blivit stora killen:) Ser jättehärlig ut!Jag blir tagen av att du är så öppen med det som händer i ditt o familjens liv. Men jag väljer att fokusera på katten, tokigt eller…
    kram/mari-anne

  3. Jättebra att vara medveten om vad som kan hända då efteråt. Man längtar tillbaka till att allt ska vara som vanligt men det blir liksom aldrig så för att man är en annan person. Jag mådde fysiskt väldigt bra efter min cancerbehandling. Haft gått ned i vikt, var i god fysisk form, inte några stora men efter cytostatika. Men oj, det var mycket som kom ifatt i huvudet! En slags oförståelig hjärntrötthet o förvirring, overklighetstankar… Ja ömsom glädje och total deppighet. Men så får det vara! För Elin som är ung blir ju upplevelsen så mycket annan mot sina vänner i samma ålder, det kan ju bli en stor utmaning. Prata, prata med sin omgivning o de man litar på är bra. Jag gick hos en psykolog ett tag, var så himla trött på att älta saker o ting. Kram o ha det så fint nu! /Milla

    1. Å jag känner igen mycket av det du skriver Milla och jag tror precis som du skriver att man får räkna med att det kommer och bearbeta det lite i taget. Våga möta rädslan av att få må dåligt och även känna glädje. Vi får se hur det blir för Elin i framtiden. Kram Lotta

  4. Skönt att inte vara så orolig av sig, det har nog hjälpt i kampen! Och så himla underbart att du kan ta det lugnt och känna av vad du behöver! <3

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *