Jag har en dag ledigt, inget bokat och jag ska städa i stugan här vid sjön. Boden har börjat inredas och alla saker som stått i hallen och ute på altan osv ska sorteras. Jag börjar med att plocka ordning inne. Igår blev jag så trött efter varit i staden på ärenden så jag bara lämnade allt. Jag har inget problem att lämna disk osv men sedan vill jag ta hand om det.
Jag sätter på Stinas Wolters sommarprat som jag hört ska vara så bra. Ingen har berättat för mig om vad det handlar om men jag tänker att det säkert är om kroppshets som hon ofta förmedlar så bra. Programmet visar sig handla om mötet med Maja 8 år som ska dö i cancer. Stinas röst och mötet med Maja är så fantastiskt berättat. Jag diskar och gråter samtidigt och känner igen mycket av det från Elins tid med cancer.
Det har rullat på så mycket med flytt och allt jag vill göra här i stugan men kroppen/hjärnan känner ofta att den fortfarande har svårt med mycket intryck. I perioder känner jag ingenting, men så plötsligt så orkar inte min hjärna och tröttheten tar över. Om jag får vara hemma mycket går det bra, men sociala saker som fester, åka till stan osv är ibland svårt.
Elin däremot har sina biverkningar, men lever som vanligt, Hon går inte och tänker eller grämer sig och vill vara i det friska livet. Det vill jag med, men min kropp och min hjärna har mer behov av inte ibland att få tänka, att få släppa ut, gråta osv. Jag tänker att jag är mamman. Jag är ju den som alltid ska finnas, stötta upp och finnas där när hon faller. Just nu är hon sin pojkvän en vecka. Jag tror hon uppskattar tiden ifrån varandra lika mycket som jag. Jag känner att vi behöver den, vi behöver ibland få komma ifrån varandra. Hon vidare på sitt som vuxen och vi vidare på vårt.
I Stinas sommarprat känner jag igen mycket från de jag upplevt sista åren. Facebook gör mig påmind hur livet såg ut idag för 3 år sedan. Hur Elins kropp var full med kortison och hur hon tappade håret för sista gången och skulle börja gymnasiet. Det var efter det som det vände, allt blev bättre.
Jag fortsätter och städa här i stugan och inser att det jag varit med om går troligtvis inte att förstå om inte varit där själv. Jag tänker att jag släpper ut det som kommer hela tiden. Känslorna, tankarna. Nu har det varit många sådana dagar när tårarna kommer, som om jag inte är klar med mitt sorgearbete. Jag förstår också varför jag söker mig hit till sjön. Här får jag vara i stillhet, här får jag pyssla med mitt, här behöver jag inte springa runt med massa människor i sociala sammanhang som jag blir sjuk av. Här får jag bara vara som jag är och när jag blir trött så finns det bara ett vatten att titta på, en fågel som flyger , en horisont att vila ögonen på osv.
I sep 2022 blir Elin friskförklarad, förra veckan tog hon prover igen. Jag oroar mig väldigt lite, för jag ser och känner att hon mår bra, men visst tänker man. Jag fyller mina dagar med fokus på glädje varje dag, mot mina drömmar och mål och att vår familj ska ha det bästa livet. När Elin var sjuk så satsade jag ännu mer på jobb, för annars hade vi inte klarat oss ekonomiskt men nu är vi här, där vi drömde om. Tårarna rinner ändå varje dag, mest av glädje.
Jag måste låta tiden och livet har sin gilla gång. Dagar när jag är mitt gamla jag, dagar när jag är mitt nya jag, dagar när jag tokig, inte kan sitta still, dagar när jag ledsen, dagar när jag tänker mycket. Jag är ledsen för jag är så lycklig. Jag är så otroligt tacksam för allt jag får uppleva nu.
Nu ska jag fortsätta här och städa vid stugan och bära in saker i boden. Tack älskade bloggläsare för ni är en del av mitt liv, att ni vill lyssna på mina tankar precis som Stina som berättar om Maja 8 år som dog i cancer. Jag vill fortsätta dela mitt liv som det är, ibland bara inredning, yta osv och ibland djup och tankar som jag tycker om att få skriva ner. Precis som mitt liv är och jag vill försöka få er att förstå att ett liv innehåller så mycket mer än fina bilder. Det är inte bara det vackra jag alltid vill förmedla, utan mer än så. Att få vara hela jag.
Kram Lotta
💗
Tack för att du orkar skriva om livet.
Ibland är det jobbigt att se alla vackra bilder och glada människor som har lyckats . Kram och ha en fin helg .
All kärlek och varma kramar till dig♥️
Tack för att du finns! Läser din blogg som ger mig såååå mycket energi och riktlinjer i livet!! Det är inte så lätt med alla motgångar i våra liv,men skam den som ger sig! Fortsätt i samma stil, du e bäst! Sköt om dig å din härliga familj!! Kram Iita
Känner igen mig i mycket du skriver.. läskigt mycket. Samtidigt är jag glad att du skriver om ditt mående, det öppnar mina ögon för att jag måste sakta ner, få landa, få dagar när jag inte orkar något o dagar när jag orkar. Jag har som du hittat min plats där jag hämtar andan o där ångesten mindre ofta gör sig påmind, det är vid havet utanför Falkenberg. (Bor annars i norra Skåne).
Jag har fått förklarat för mig av en mycket klok läkare på Smärtrehab (har fibro) att jag har redan nu vid 42 års ålder använt upp den energi som jag fick när jag föddes, den kan kan jag aldrig få igen, den kan man inte vila sig till-den är borta för alltid. Nu får jag ta mig runt på det lilla jag får via kost och den lilla nattsömn jag får. Batterierna är toktömda och fylls inte på igen. Jag är extremt stresskänslig, konstant smärtpåverkad dygnet runt o utmattad. Har också svårt led förmycket intryck, sociala kontakter o krav. Behöver mycket tid själv och mycket hjärnvila.
Tack Lotta för att du delar det som rör sig runt runt i mitt huvud! Kram
Stor kram till dig
Känner igen mig i det du beskriver så väl ❤. Min dotter blir friskskriven i juni 2022 om allt går väl. Det är verkligen som att hamna i en centrifug och komma ut ganska så skrynklig men med tiden så rätar väl det mesta ut sig men man måste ta tiden. Men det är så vackert att se när de får chansen till livet igen, och tar den. Vi kan bara stå bredvid och njuta och ja ibland (Ok ganska ofta 😉) fälla en tår eller två för det tar på en, det kommer det nog alltid att göra.
På tisdag åker min dotter till USA på utbytesår så jag har separationsångest till max men samtidigt en glädje då jag ser hur hon mår bra och orkar och vill, en jätteskillnad från när hon var sjuk. Hon vill inte vara sjukdomen, hon vill leva livet och det är hennes tur nu.
Både ni och vi har sett det otäcka och jag tycker att ni gör så rätt. Att njuta av det som får en att må bra, om det så är att arbeta hårt, åka cab med fladdrande hår i vinden eller bara vila i stillhet och titta på vattnet. Leva livet på sina egna villkor, för att man kan helt enkelt. Carpe Diem! Stor kram
Hej!
När man har gått igenom väldigt svåra /traumatiska saker och kommit så långt att man känner tacksamhet i hjärtat för allt man klara av att göra o det man har! Då har man tagit sig långt igenom sorgearbetet !Så känn dig Stark , Stolt, o Lycklig ! Du läker ! Kram på dig Marita
Fortsätt ditt härliga mänskliga insta ! Du är bra !❤️
Underbara vackra fina Lotta <3
Du är så fantastisk på att förmedla ditt budskap.
Och jag förstår att ibland behöver man liksom lite andrum. Och att många saker är så svåra att förklara och förstå. Men som du gör.
Livet är ju verkligen en blandning av allt. Och när man varit sjuk, eller förälder till ett sjukt barn så vill man göra allt och inte vänta tills sen.
Man lever inte som att varje dag är den sista utan lever för att man just lever.
Jag blir ledsen när det finns de som kan missunnna dig detta. Jag blir ledesn när vi inte alla bara kan vara generösa och snälla mot varandra och alltid försöka utgå från att alla vill väl och gott.
Så försöker jag själv tänka, jag utgår inte från att nån vill mig ila om de säger något jag inte förstår just då. Precis så vill man själv bli bemött.
Men den enda vi kan styra över är oss själva och då gäller det att behålla fokus i livet och inte låta sig dras ner av att någon kanske inte tycker om det man gör eller den man är eller blivit.
För sjukdom och sorg förändrar oss. En del av det man var finns kvar, men annat förändras helt och det är svårt för andra att riktigt förstå. Men med tiden så.
Älskar att följa dig genom allt. Från hönsskit till sportbil!
Är så innerligt glad för det ni skapat och har.
Men det kommer inte gratis, det vet vi, eller hur.
Många varma kramar Anna
Tack själv för att jag får ta del av ditt liv, känner igen mig mycket i det du skriver
Kram 💗
Kram till Dej fina Du ❤
Stor kram!
Vad fint du skriver Lotta. Du är duktig på att sätta ord på saker och ting och blandningen i din blogg är också så fin. Tack för att du delar med dig! Kram //Tina
Du skriver så fint om allt det svåra! Livet är ju varken svart eller vitt, i det svåra kan en hitta några minuters lycka och mitt i det lätta och fina kan sorg och smärta finnas. Att barn drabbas av svåra sjukdomar drabbar verkligen hela familjen. Min bonusson fick diagnosen Ewings sarkom för 1,5 år sedan och färdigbehandlad efter ett år. Han bor hos oss på heltid och är en fantastisk kille! 120 nätter på sjukhus, 14 3-dagars cellgiftsbehandlingar, infektioner efter behandlingarna, två stora operationer av benet för att operera bort tumören i benet och 30 strålbehandlingar senare mår han bra idag. Fysiskt lång rehabilitering kvar, psykiskt mår han gott. Röntgen och uppföljningar varannan månad i ytterligare 4 år och sedan glesar de ut det. Det är nu efteråt hans far och jag kan andas ut och då kommer allt det du berättar om. Hans pappa har det naturligtvis värst, den stora tröttheten, tomhet på något vis och hela livet omvärderas. Så ensamma samtidigt som detta tyvärr delas av så många fler familjer. Fortsätt lyssna på dig själv och gör det som ni vill, uppskattar det du delar med dig oerhört mycket! Både det ytliga, vackra och skiten! 😉
Kram P
Tack för att du skriver precis som livet är! Med uppgångar och motgångar. Det är det som gör att i alla fall jag följt och läst din blogg under många år och blir så inspirerad av dig! Varje dag ser jag fram emot dina inlägg.
Kram /Jenny
Tack Lotta, du har hjälpt mig mer än vad du kan tro.
Kram🐾💕🌺Gunilla
Takk fordi du deler dine tanker. ♥️
Är så glad att du är öppen, ärlig och fullkomligt mänsklig. Tack för att du delar med dig, av det jobbiga och det roliga. Du inspirerar!
Allt har sin tid..
Tack för att du delar med dej..💟
Hej Lotta,Ojoj, Tack🌺
För allt du delar med dig av och som får mig att tänka vidare.Som har hjälpt mig.
Kram🐾💕Gunilla
Tack för att du delar dina tankar om livets upp- och nedgångar.
Tack för allt du delar med dig av. Så fint att du visar att livet är både glädje, sorg, yta och vardag. Har följt och kommer att följa dig länge❤️ Kram
Så fint skrivet!
Jag ser fram emot dina inlägg på fb och Instagram (och här med såklart) varje dag! Älskar blandningen du har av inredning och tankar, yta och djup. Många av dina inlägg med dina tankar har hjälpt mig jättemycket.
Kram😊