Imorgon ska jag till kuratorn och det ska bli så spännande och det känns det så lyxigt. Tänk att någon vill lyssna på mina tankar och får betalt för det och vilken sjukvård vi har som bara på en vecka kan ta emot mig. Det ska bli så intressant och prata med en professionell person. Under Elins behandling så pratade jag med dem några få gånger. De tittade till oss varje gång vi var på sjukhuset och vi ströpratade med dem mest, men det fanns inget speciellt som vi kände vi behövde prata om just då. En gång när det var väldigt illa med Elin så fånga de upp mig direkt och då grät jag konstant i en timme men sedan har det inte funnits något behov. Jag har så kloka och fina människor omkring mig som fångar upp mig och som är som mina psykologer, men nu som sagt är det snart dags för att se vad kuratorn säger eller så skickar hon mig vidare till en psykolog.
Jag är ju en tänkare som älskar att utvecklas och fundera över mitt liv. Jag funderar mycket på nästa år och vad som är viktigast för mig och nummer 1 är att vara snäll mot mig själv i alla lägen. För mig är det lite grann som att säga att nå sitt bästa jag men att vara snäll mot sig själv kanske inte låter lika hårt, lika mycket press. Jag känner inåt i allt jag gör. Cancer har ändrat mig. Ändrat mina tankar, mina framtidsvisoner, krav, vem jag är, vem jag vill vara osv. Det har tagit tid att hitta den Lotta jag är nu och förstå att jag har ändrat mig. Jag har varit så trygg i vem är och vad jag vill innan Elin blev sjuk och sedan kastades allt det om. Men nu känner jag ändå att jag börjar landa i den ”nya” Lotta som är mycket lugnare. Åtminstone just nu. Jag är nöjd med mycket mindre och ser glädjen i att bara Elins tandborste står i en mugg, eller att hennes skor står innanför dörren. Innan Elin blev sjuk så älskade jag fart, göra fort och göra mycket.
Först så saknade jag den där Lotta som hela tiden vill utvecklas, som har femtioelva mål som hon vill förverkliga, som inte vill vara hemma så mycket, som alltid har något nytt att göra. Jag saknade henne för hon hade ett så kul liv! Sedan kände jag inåt och kom på att jag vill inte vara henne precis nu. Jag skulle inte orka det livet, jag behöver få vara hemma mera och jag behöver landa lite mer för att ta reda på vad livet vill med mig just nu. Jag har landat i mig som person, jag älskar mitt ”nya” liv och jag har lyckas väldigt bra sista halvåret med mitt jobb som fotograf och bloggare och att ha ett lite mer hemmaliv på landet. Jag är väldigt tacksam för det.
Men nu ska jag bara ta reda på hur mycket jag klarar av varje dag för att må bra. Varför jag vissa dagar har stresspåslag? Har jag varit stark för länge? Har jag laddat för lite energi och använt upp för mycket? Har jag förträngt något? Hur funkar det egentligen?
Jag kanske måste planera upp mitt liv lite mer som jag inte behövt innan. Jag tror min hjärna är lite trött och kanske behöver mer struktur. Jag är inte samma person som före cancer, jag kanske behöver nya verktyg och tänka på ett annat sätt som jag inte behövt innan. Det är just sånt som jag och kuratorn kommer prata om och så allt annat som man funderar på när man levt med ett barn som varit nära döden några gånger.
Jag längtar tills imorgon, det ska bli så kul!
Kram Lotta
Var rädd om dig❤️. Du är så klok som lyssnar på kropp och knopp. All lycka i morgon!
Kram till dig/ Sofia
Håller tummarna för att Du Lotta skall få den vägledning Du behöver, är övertygad att Du kommer ut starkare igen efter ett litet bakslag, men Alla är vi ju bara människor och ibland behöver Vi lite Pepp, hoppas allt går bra, anars e vi Många som sänder dej en Peppstyrka! Ha för övrigt en fin Dag imorrn, Kanske? får vi en gnutta snö, DET skulle göra uderverk i Min värld! Kram å Lycka till imorrn!
Just det där med hur mycket klarar jag av varje dag för att må bra… Det träffade mig. Pang sa det bara.
Jag har en dotter som föddes m hjärtfel som det var kritiskt med i början. Nu är det stabilt men ingen kan sia om framtiden. Jag har "slappnat" av mer nu men det slog mig när jag läste det där stycket att det kanske är därför jag inte mår bra jämt. Stress, ångest ibland och vissa dagar utan förklaring. Kanske är det så att jag inte orkar lika mkt som tidigare? Kanske är det så att jag behöver tänka annorlunda? Jag märker tydligt att jag inte har förmåga till samma tempo längre. Särskilt inte det sociala… Tack för tankeställaren. Nu ska jag fundera på detta och försöka vara snällare mot mig själv. Jag önskar dig och din fam allt gott! ❤️
Känner så väl igen mig i det där med att man förändrats, i mitt fall pga av min egen cancer. Men på många sätt också en förändring till det positiva. Det du säger om Elins tandborste beskriver det på något vis så bra. Att man ser de små sakerna och ögonblicken i ett nytt ljus. Med en ny tillförsikt.
Har skrivit själv lite om det här med förändring i och med cancern i min blogg tex här: http://passligt.ratata.fi/blogg/article-55849-421845-lilla-cancerskolan-vad-hander-sen?categories_55849=8638
Önskar dig och de dina allt gott till det nya året!
Kram, Leena
Och ett stort tack för din trevliga blogg. Beundrar din styrka och envetenhet att följa ditt hjärta och också hur duktig du är och lyckats så väl med det du vill här i livet och särskilt bloggen som blivit ditt jobb. Fantastiskt bra jobbat! 🙂
Jag tror många av oss behöver känna inåt lite mer. Det är en stressig värld och lätt att snurras med i den, lättare än att stå vid sidan av enligt mig…
Och även om det inte spelar någon roll vad jag tycker så gillar jag den lugna landet-Lotta jättemycket också ❤️⭐️
Vill tipsa om en sak som fungerat för väldigt många människor i din situation. Jag är själv sjukskötare inom psykiatri och har jobbat som kurator. Så samtal är bra, det är jag övertygad om. Ibland är det dock så att kroppen vid långvarig stress som den sort du upplevt tömmer sina förråd på vitaminer och mineraler pga stressen så räcker inte det som vi får i oss även om vi intar en väldigt bra kost. Pröva bioresonans! Det ska inte ses som alternativ till medicin (som är väldigt bra) och till samtal och terapi ( som också är väldigt bra) utan det skall ses som ett komplement som stöder kroppen att läka på ytterligare ett sätt. Lycka till! Du kommer att må helt bra en dag. Det är naturligt att du reagerar nu. Nu är tid för Lotta att sköta om Lotta.
Hej , å tack för tipset. Ska skriva upp det och god fortsättning. Kram Lotta
Hoppas att ditt besök hos kuratorn blev som du tänkt dig!
Hej Lotta!
Har precis hittat till din fina blogg och ville bara skriva och berätta hur otroligt klokt du resonerar.
Min älskade mamma, som också var min bästa vän, gick hastigt bort i cancer förra året och även om jag inte vill så har det förändrat mig som person mycket. Jag är inte samma Eva, även om jag ofta önskar att jag var det. Känner så igen mig i din beskrivning över hur energin sinat och prioriteringar ändras.
Tack för en fin blogg och gott nytt år ⭐️
Så tråkigt att höra att din mamma gick bort. Cancer är en hemsk sjukdom och förstör för så många familjer. man lär sig att leva på ett annat sätt, det behöver inte vara sämre men det tar lite tid när man varit i oro och bränd i så många år. Det har vänt nu och jag ser fram emot 2018. Kram Lotta