Det där med livet tycker jag är intressant, hur vi väljer vad vi vill göra i livet. Vilken väg vi vill gå. Jag tycker det är spännande att följa andra människor på sina livsval och samtidigt fundera på min egen väg.
Det finns så många vägskäl där man får stanna och tänka, går jag åt rätt håll nu? Valde jag rätt? Så många val i livet som man man måste besluta hur man vill leva.
Jag har fått höra så många gånger vad jag än gjort att det där var häftigt att du vågade Lotta, så alltid några som säger så där skulle inte jag ha gjort. Det skulle inte jag våga. Tänk på det, gör så osv.
Skor finns tex. här
Men det enda som betyder något är att jag känner att vägen känns rätt för mig. Att det är rätt för oss, för vår familj. Man kan alltid lära sig något om man nu skulle välja fel väg. Då brukar ofta den nya vägen blir bättre. Det är aldrig helt kört för framtiden bara att vägen blir lite krokig. Jag lyssnar ofta vad andra tror och tänker, men jag väljer det som är bra för mig.
Min väg är ofta krokig, men jag gillar det. Jag gillar att utsätta mig för att tänka på ett annat sätt och jag gillar att utmana mig i nya tankar och göra saker . Sedan älskar jag att ha min trygghet, mitt hus, min man, min natur, min familj.
När du läser min blogg så tänk då på att jag är aldrig du. Jag har min väg, du har din. Du kanske kommer hit för att inspireras en stund till dina egna livsval, eller så kanske du tänker att så där skulle jag aldrig göra. Då väljer du en annan väg, kanske en annan blogg. Alla har vi rätt att få vandra den vägen som är känns rätt för oss, men tänk då att våra vägar kommer aldrig se lika ut. Vi gör våra egna olika val, vi inspreras av olika saker, vi lär oss på vägen. Vilket är helt rätt, alla har vi rätt att gå åt olika håll.
Vilken väg ska jag vandra, vilken stig ska jag gå. Ska jag göra som alla andra, eller bara här stå.
Stå här och inte veta, om jag vill till öst eller väst och då heller aldrig få veta vilket för mig som är bäst.
Nej, jag måste få vandra min egen väg och ingen klandra om jag väljer fel.
Kanske är vägen krokig och lång, men det är bättre få att stanna här och få tveka gång på gång…
Kram Lotta
Tack för påminnelsen Lotta! Det är så sant och så viktigt! Jag brukar gå mina egna vägar – det som känns rätt för mig, just där jag är – men ibland (som nu i mitt liv) så har jag hamnat i ett vägskäl som jag inte kommer ur. Har ingen aning om vart jag ska och hur jag ska gå för att komma vidare! Så för tillfället sitter jag här i mitt vägskäl och väntar! En dag kommer jag att veta. Men det är lätt att tappa hoppet medan man vänta, så jag behövde dina ord som påminnelse om att invänta min egen väg – inte den jag förväntas gå!! Tack! ❤️
Önskar dig en fin helg!!
Kram Catharina
åhh så härligt att vara in och läsa på din blogg lotta! jag blir alltid så glad och inspirerad när du skriver om din vardag. ha en mysig dag och stor kram till dig från mig! / j
Tack för de orden min fina vän, du ger mig alltid så mycket inspiration när vi ses ❤️ kram
Så resonerar jag oxå. Jag har tillit till den process som jag är i och går vidare på detta sätt som jag tror blir bäst. Är det nåt nytt, så känns det läskigt innan steget tas, men som regel blir det bra, i vissa fall väldigt mycket bättre än vad jag kunnat förutse. Jag lyssnar på de som varit med om olika saker, när de berättar om hur de gjort, men bryr mej sällan om de som bara säger "så där skulle inte jag göra". Jag har kommit så långt här i livet att jag litar på mej själv och vet att jag alltid gör mitt bästa för mej själv😊. Att gå sin egen väg, hur den än slingrar sej, är en gåva som vi fått och som vi tacksamt ska utnyttja. Kärlek till dej och din familj!💙💚💜
Hej Lotta!
Har tittat in hos dig länge nu och mina tårar faller nästan varje gång jag läser dina inlägg då jag själv funderar mycket på hur mina livsval har sett ut senaste två åren. Jag valde att lämna en stor möjlighet för att må bra själv, vilket jag aldrig ångrat för då blev min kropp och själ redo för att ett nytt liv skulle bli till och jag är så tacksam för min familj 🙂
Kram Ulrika
Så bra skrivet Lotta! Jag har bytt min yrkesbana och jobbar på SFI nu och stortrivs!
Vad härligt att få känna att man trivs! helt rätt. kram Lotta
Lotta du fick mig att vakna upp 🙂 det är jag glad för och ser på ditt bloggande numera ur en annan horisont :))) jag blir sjukt irriterad över reklamen på TV kanalerna …. Men vad hjälper det att bli arg! Har istället lärt mig , att inte lägga ner energi på det jag ändå inte kan påverka ! Trevlig helg alla härliga människor alla är vi bäst på något:) du Lotta är bäst på det du gör ! Kram
Så fina ord och tankar du har fångat i detta inlägg tillsammans med bilder! Kram
Du är verkligen en inspirationskälla <3
Tack för din underbara blogg och för allt du delar med dig! Den är en stor inspirationskälla för mig! Det här med livsval och olika vägar älskar jag att filosofera kring. Kanske korsas våra vägar nån gång? Kramar
Tack fina du för att du inspirerar och ger mig kraft❤️
Du är en helt underbar människa med allt du skriver, man blir både glad och ledsen med dig när man läser din blogg ha nu en riktigt skön helg du och din fina familj.
Precis vad jag var inne på nu ikväll i bloggen. Krokig är vägen man går, ibland tappar man riktningen och ibland stöttar oväntade ting. Det är då man förstår att leva i nuet. Kram Mia
Jo Lotta, jag ha blivit mersäker ju äldre jag blivit. Så ålder spelar roll😊. För min del blir det bara bättre och bättre och jag ser fram emot att bli ännu äldre, jag är 64 år och vill gärna bli mååånga år äldre😊.
Du är både klok och modig Lotta, en härlig inspirationskälla och förebild!🌷
Du är både klok och modig Lotta, en härlig inspirationskälla och förebild!🌷
Så bra och tänkvärt inlägg. Du är alltid en inspiration!
Kram Lena
Bor också på landet men inser nu att jag inte bor tillräckligt långt ut! Så underbart mysigt det ser ut hos er! 😍😍
<3 <3 <3
Så sant. Det är viktigt att lyssna på sin egen röst. Men det är lätt att tappa bort den bland alla andras röster… 🙂 Tack för påminnelsen!
Du har så rätt Lotta, vi har alla våra egna vägar. Den trygghet du och jag känner, är något helt annat för någon annan, som kanske måste ge allt för att ta sig ur en otrygghet som dominerar livet. När jag tittar tillbaka så har jag själv gjort en hel del val som kanske inte hade "behövts" men jag gjorde dem för min egen skull. Inte "följa med och se vad som händer" utan "se till att det händer". Men jag upplever även som att det inte alls blivit lättare för att man blir äldre. Snarare är det så att jag känner mig än mer sårbar som 50 än som 30, men fullt kapabel att hantera det, på mitt sätt som är unikt för just mig. Det tror jag vi alla mår bra av att lära oss, vad som är det unika med oss själva, att hämta vår styrka ifrån. KRAM!
Nej livet är verkligen inte statiskt och kan förändras. Beroende på hur och vad man vill kan man själv påverka sitt vägval. I olika perioder funderar jag på vad jag egentligen vill med mitt liv. Kanske något helt annat än vad jag gör idag? Jag skulle nog egentligen vilja ha ett mer skapande jobb. Funderar vidare… För det måste komma ifrån mig själv även om jag hittar inspiration här och där!
Ja det tar tid att veta vad man vill och våga, det måste växa fram eller så bara hoppar man. All lycka på din väg. Kram Lotta