Du har bestämt dig för att gå på bio med lillebror, den har varit en julklapp sedan flera år tillbaka som inte blivit av. Nu är det dags tycker du. ”Jag måste väl få kunna göra en rolig sak i sommar”
Så vi hjälper dig att klä på dig, så du får sminka dig och innan vi åker äter du en tablett med morfin för värken. Du har svårt att sitta, så ont i dina leder men det går bra att åka bil. Vi äter lunch på staden, du är lite hungrig och klarar av att äta lite vilket inte är så självklart längre. Efter högdosen har du blåser i mun som du bedövar på kvällarna med en grön vätska.
Sedan efter maten har morfinet gett dig ork, du pratar massor och ni köper godis till filmen. Att gå på bio blir världens grej, så liten har din värld blivit. Det kanske är den enda roliga du orkar i sommar säger du fast du har ju redan klarat av One Direction, men jag vill inte tänka så. En sak i taget. Lillebror däremot han tar alla tillfällen han kan och har full rulle i sitt liv med kompisar osv.
Jag går på staden själv i två timmar, så mysigt. Handlar jeans och lite annat som jag behöver och när jag kommer tillbaka kommer ett samtal ”kom mamma direkt” Inne på salongen har Elin fått näsblod, vi kommer tillslut ner så vi kan tvätta av henne och tar oss ut till bilen. Elins energi är slut. Hon är låg, mår illa och skakar, men hon fick se hela filmen.
När vi kommer hem gäller det bara att få i henne mediciner och bädda ner henne i sängen kl 20, fast hon är 16 år. Jag tvättar hennes alla sår/koppor som hon fått på kroppen med alsolsprit. Läkarna vet inte vad de kommer av. Hon har ont i ryggen, i händerna, under armarna i nacken osv. Hon har svårt att både sitta och stå. Faan vad jag hatar cancer!!!!
Sedan tänker jag åter igen en dag i taget, idag fick vi en stund på staden, bio och det är tillräckligt för en tjej med leukemi som får injektioner varje vecka och cytostatika i blodet. Det är förjävligt, men jösses vad vi lär oss mycket om livet. Så gick en dag till, och vi klarar det här väldigt bra om jag får säga det själv. Det hemskt att se sitt barn att må dåligt och brytas ner, men man klarar det. Man klarar tom av att ha det bra i den här skiten, inte ge sig dåligt samvete, eller skuldkänslor osv. Vi är på väg till andra sidan, den friska sidan.
Allt man vill är att ge sina barn det bästa man kan i denna situation och då gör man det och då handlar inte om saker utan om det där med att bädda fint i sängen, hämta en kudde, laga en god middag, tända ljus, hjälpa henne i duschen, umgås osv. Det där viktigaste för att få en fin vardag, det som verkligen betyder något när man är sjuk.
Imorgon ska vi vara hemma igen, fullt tillräckligt för mig.
Kram Lotta
Styrkekramar till er 💚🌸
Gråter när jag läser dina texter. Kan inte ens förstå hur jobbigt ni har det och skickar all världens styrlekramar till er!
Vilka kämpar!
Du tänker så klokt. Skratta, gråt, kämpa tillsammans och utnyttja varje liten gnutta av ork till något ni verkligen vill göra. Medicinen är ett gift men ett nödvändigt ont för att bli bra igen. Det lät skönt det där att bli nedbäddad på altanen. Vad roligt att du hittade jeans du ville ha.
Vackert skrivit
Styrkekramar till Er ❤️
Fuck cancer
Vilken jäkla anamma det är i er. Underbart att läsa hur ni fångar dagen, en dag i taget. Eran Elin är en riktig fighter, kramar till henne <3
Alle gode tanker til dere i kampen mot sykdommen!
Kämpa på💟 kram till dig Elin💕
Det finns både glädje, hopp och förtvivlan i dina texter.
Jag tänker varje gång jag läser vad du skriver på hur stark du är som orkar med allt och samtidigt dela med dig till andra, till oss.
Önskar dig och din familj en fin hemmadag i morgon.
Kram Anette
Fy. Nu rinner tårarna. Jag berörs så av er historia. Ni går igenom en utav mina största mardrömmar. Cancer. Fy. Ikväll ber jag för er, för Elin. Kära ni. All styrka till er 💕
Hej vännen!
I kväll har jag inget uppeppande att säga…
tårarna rinner för det är så orättvist…
Hon är en liten hjälte den där lilla prinsessan….
Får en klump i halsen och känner mig bara så ledsen för er skull…
Styrkekram till er alla…
Katarina
Vill bara skicka en stor kram till er!
❤️ Styrkekram finaste ni❤️
Fy så orättvist livet är! Men ni är så starka allihopa, vilken kämparfamilj! Heja er!
Stor kram och styrka till Elin och familjen
Åh vilken fantastisk mamma du är. Elin är lyckligt lottad som har er som orkar för henne också ibland. Tänker på er och det ni går igenom. Styrkekramen från Happyvardag
Hejja Elin!
Du fixar det här med hjälp av din familj och sjukvården!!!
Lotta, inget är viktigare än våra barn, känner så med dig och önskar Elin all tillfriskning och allt välmående. C kan ta sitt äckliga tryne och dra!!!! Fuck Cancer!
Men åh, Lotta! Jag ryser och gråter. Vilket jävla skit ni går igenom!!!
Massor av kramar till er!/Lena
Jag tänker så mycket på er och kollar varje dag hur läget är. Tänk att hon orkade hela dagen igår, Elin. Vilken styrka! Det är så orättvist att hon ska behöva ha det så jobbigt. Kramar!
Vilket helvete det måste vara för henne, och för er alla andra, men ni har en så fantastisk attityd, och jag är övertygad om att allt går bra i slutändan.
Styrkekramar!
hej lotta och hela familjen, kan inte släppa det här att elin fått "blåsor"? vad är det, hon har väl inte gått och fått vattkoppor också mitt i allt??, mina flickor fick vattkoppor när dom var i övre tonåren och det var ett elände…hoppas verkligen att dom kollar upp det/ kram på ER
Nej inga vattenkoppor 🙁
Det är ju fanimig överjävligt! Så fruktansvärt orättvist. Tänker på er och önskar er all styrka! Heja er som är så starka i det svåra. Kramar!
Vi har aldrig träffats. Vi känner inte varandra.Men jag känner med Er. Kikar in på din fina blogg lite då och då och njuter av dina fantastiska bilder, och följer nu också er tuffa resa. Önskar er all kraft och allt mod som behövs för att ni ska orka leva och ta er framåt mot bättre tider, med mindre smärta och oro. Ni kommer att fixa detta. Ni har varandra och oss andra som håller alla tummar vi kan. Fortsätt att finnas för varandra och ta en dag i taget, så kan ni så småningom säga, det var tufft, men nu är det över. Allt gott till dig och din fina familj. Stor KRAM
Hej Lotta! Jag läser din blogg varje dag, och du hjälper en verkligen till att se allt ur ett annat perspektiv! Du ger dina barn sådan styrka och allt det där andra som jag tycker är så viktigt! Och som jag verkligen försöker att ge mina tre! När jag var i Elins ålder så var jag ofta sjuk (dock inte så allvarligt, men jag kunde ofta ligga en hel månad i streck och missad massor i skolan och annat kul! Plus att jag hade det lite kämpigt med pluggandet!) och min mamma gjord ungefär som du! Själv har hon lite dåligt självförtroende och hindrar sig själv från att göra en del som hon skulle ha velat. Men hon gav istället mig den styrkan som hon själv aldrig har haft, och allt det som du ger Elin. Och det har gjort så att jag blivit väldigt egen och inte varit beroende av andra och vad dom tycker, utan har gått min egen väg, och framför allt lärt mig att vara lycklig! För det är inte många som vet hur man gör för att vara nöjd och lycklig! Det är så många som mår dåligt och nöjer sig med att ha det okej, när man kan välja att vara lycklig och ha det toppen!! För det handlar ju inte om att ha allt, utan om vad man själv skapar och gör med livet! Jag har gjort allt tvärt emot vad man skall! Jag fick mitt första barn när jag var 21, vilket har varit min största dröm och mitt största mål i livet! Och sen har det kommit två till efter det och jag har varit hemma i sju år, och inte gjort som alla andra som pluggar och ska bli något stort! Vi bor längst söder ut på Gotland på en bondgård med mjölkkor, min man jobbar nästan jämt, men ändå lyckas vi få till våra små stunder och jag tror att han är så mycket mer närvarande som pappa än många andra som kommer hem kl 4 varje dag och är ledig varje helg! För att vi vet hur man gör för att vara lyckliga! Och nu har jag börjat plugga på distans till illustratör och grafisk designer vilket är min andra dröm. Oj vad jag babblar på, det jag ville säga var väl egentligen att din Elin kommer att bli så stark av allt det ni går igenom, och av allt du ger henne! Ni ger henne nyckeln till att skapa sitt eget liv och bli lycklig, för det är något man lär sig och väljer själv! Och nu försöker jag ge tillbaka styrka till min mamma som gett mig så mycket, så du kommer att få tillbaka så mycket för allt du ger nu! Många varma kramar Lina
Å Lina jag gråter, så fint skrivet av dig. Kram Lotta
<3 <3 <3
När ni tagit er igenom detta finns inget ni inte klarar sedan!
Finaste lilla Lotta. Vet inte mer vad jag ska skriva. Finns liksom inga ord, mer än att detta är rent ut sagt för jävligt. Tror aldrig jag skulle klara detta så som du gör. Dina texter, dina ord. Det berör verkligen på djupet. Har väl aldrig förr gråtit över en okänd person jag aldrig ens träffat. Massa massa kramar till er. Ingrr
I bland räcker inte ord till, och det gör det inte nu. Många tankar, massor krafter och mycket styrka skickas till er…
Du är en fantastisk person och mamma och gör verkligen det bästa av detta jobbiga. Vi andra får oss en tankeställare, att vara mera tacksam för det man har, och att ta vara på det som är bra. Stor kram!
Å Lotta vad du/ni kämpar! Ni är så förbaskat duktiga. Ni har ju inget val egentligen annat än att kämpa men ja, ni gör så rätt. Tänker på de som blir så sjuka som Elin är och som inte har den familjestyrka som ni har. Det är så tydligt att er styrka betyder. Kram min vän!
Miljoner styrkekramar.
Måste bara skriva och säga att ni verkar vara en sån fin familj som försöker göra det bästa av situationen! Det är säkert guld för er dotter. Och för hela familjen.
Känner igen mig så mycket, fast jag har nog inte cancer. Levt med stark handikappande smärta i många år, är 23 nu. Men sista halvåret har allt blivit totalt kaos. Akuten hit och dit för smärtlindring, när sömnen lider och smärtan paralyserar och får en att svimma. Remisser hit och dit, men allt tar otrolig tid. (Sjukvården har inte varit till hjälp i mitt fall.) Konstant värk i mage, rygg. För att inte tala om leder. Att jag ens kan skriva på datorn är ett under. Kan inte skära min egna mat & borsta tänder. Som om man vore 1,5 år igen.. Smärtlindring som knappt hjälper. Så jag känner mycket med er dotter, även om jag inte har samma sjukdom.
Morfin ger verkligen en himmelriket en liten stund, tills skiten börjar gå ur kroppen igen…. Jag tar mig inte ens till stan längre. Gud vad jag saknar det ibland. Folket, affärerna. att känna sig "normal". Apoteket 2km bort är en pärs som är svår nog.
Kan säga såhär; kämpa på. Ni gör nog allt helt "rätt". Ni försöker göra det bästa av situationen och det är allt som räknas i stunden, faktiskt… Önskade mina föräldrar hade en blogg. Kanske skulle de lära sig att acceptera situationen med hjälp av skrivandet. Kanske skulle förståelsen öka för båda parter.
Det sätt ni verkar ta hand om varandra ger säkert Elin än mer trygghet och energi än om ni hade varit annorlunda. För jag kan av egen erfarenhet säga att man orkar inte med mycket när man är sjuk. Man behöver all extra stöd & energi man kan få.
Hoppas verkligen att det blir bättre snart, men behandlingen tär på krafterna liksom sjukdomen i sig gör. Men en dag kan ni förhoppningsvis se tillbaka på denna tid och se en gnutta positiv lärdom i det. Det sägs så, iallafall, men ja vet inte… För stunden är det ju helvete nog!
All styrka & kudos för att ni är så fina mot varann i hela familjen! <3
❤️kram på er❤️
Ni är starka detta kommer ni att fixa👍
Tänker så mycket på er och gråter när jag läser. Av lycka att Elin fick gå på bio. Av sorg att ni behöver gå igenom de här och att hon ska behöva ha så ont och sova bort sina tonår.
Jag lever ju själv med ständig smärta. Och måste se vad jag klarar av från dag till dag. Men jag är 30. Jag har njutit av mina tonår och haft kul.
Kram