Jag börjar lite på det här inlägget för att skriva till er, kanske att jag kommer sitta här flera gånger idag för att få ihop det för jag brukar ta många pauser. Jag är inte så bra längre att fokusera så länge på en sak, jag hoppar lite och det känns ok. Jag har inga direkta mål över dagen eller måsten. Jag gör lite som jag känner för och har ork till och har acceptans till att denna press jag levt under många år, som gjort min hjärna lite som seg kola.
Jag har ju fått ändra mig för att vara sann mot mig själv. För att göra det som rätt för mig just nu. Mitt liv och mitt tempo är långsamt. Det som jag kunde göra på en dag innan hjärntröttheten/ Elins cancerbehandling tar en vecka nu. Jag förstår ju att det tempot kommer jag inte tillbaka till och längtar inte till det heller, men jag längtar till att kunna träffa vänner, släktingar och göra upplevelser och besöka lite butiker utan att behöva tänka mig för…sedan kommer nog alltid mitt tempo vara ett helt annat, även om jag är väldigt stark och kan bära tungt och så.
Jag ger mig nu ett helt annat liv, ett liv där själen befinner sig nu. Hjärnan behöver mycket mindre input, allt vad stress heter finns inte. Varje dag får lusten och orken styras. Min svärmor ringde till mig igår, en mycket klok svärmor som berättade sin erfarenheter och där jag känner igen allt. Hon sa just det att jag måste utgå från spontanitet. Just så är det. Har jag en pigg dag och känner att nu funkar det så bokar jag något spontant eller sticker iväg på något. För jag kan inte veta. Jag kan inte bestämma saker längre, jag kan inte lova saker längre utan måste vara spontan.
Jag har många vänner, vänner som jag tycker väldigt mycket om och skulle vilja träffa. Jag har många släktingar osv men det är samma sak där. Vi får ses spontant. Jag lovar ingenting och just nu orkar jag inte ta hand om alla mina relationer. Så fort jag blir lite bättre så gör jag något liten grej och blir det bara någon liten sak för mycket så blir jag sjuk och varje gång sänks jag psykiskt för jag inte klarar av saker som var så lätt innan och det skapar så otroligt mycket dålig självkänsla som jag inte ska behöva ha. Det sitter hos mig, inte hos mina vänner. Så jag måste lära mig att säga nej, så ses vi spontant om lust, ork och glädje finns.
Det är svårt, så förbaskat svårt att inte veta. Men bättre att säga nej direkt och sedan istället kunna göra något som inte trodde var möjligt just nu. Det är jättesvårt att veta hur mycket man klarar av för det pendlar från dag till dag, vecka till vecka men jag är i alla fall mycket bättre. Jag går in på mitt andra år som hjärntrött. Jag är inte utredd ordentligt så jag funderar också på att ta detta en vända till, men det är ju så jobbigt att börja köra i sjukhussvängen igen men jag borde nog. Jag har en privat sjukförsäkring jag kan använda mig av.
Ja det var lite av dagens tankar hur jag mår och har det. Skönt att få skriva av sig, det hjälper mig och ni är många som skriver att det hjälper er också. Jag är inte ledsen eller så , jag mår inte jättedåligt psykiskt men jag har ett väldigt skyddat liv från omvärlden för att bli bättre och kunna ladda. Min familj och få vänner och närmsta släktingarna är allt jag orkar med just nu. Jag är inte ledsen på det sättet som jag var förra hösten…utan känner att mitt lilla liv är rikt och tillräckligt för mig just nu, men i framtiden hoppas jag på att kunna åka runt lite mer, se lite mer och träffa lite mer människor igen.
Kram Lotta
Vet hur det känns, men att bara ha familjen som stöttar och hjälper till kan vara fullt tillräckligt. Hoppas det vänder snart. Så vacker du är på bilden. Kram
Hej Lotta!
Blir så glad när Jag ser att Du ändå orkar dela med dej, det stämmer att det hjäler många,däribland Mej själv som ibland undrar om det är nåt fel när man ej orkar köra 100 knyck hela tiden!
Dock har vi ej behövt vara med om sådana sjukdomar och hemskt jobbiga stunder som Din Familj gått igenom!
Vi är dock många som gillar allt du gör och Jag älskar allt med Era djur,dom e gooa dom!
Var nu rädd om dej och de Dina och ta den tid Ni behöver.Vi finns här, fast Jag ej svarar på alla dina inlägg,men jag kollar in VARJE dag.
Kram,Cicci
Så sant så sant….Känner som dig fast utav annan anledning…dina tankar passar liksom in…Lite kort blev plötsligt arbetslös …jobbigt att träffa släkt vissa vänner…tappade helt intresset för fixa kul träffar med dem osv….Åker och träffar dem …men hemma bäst…De jag verkligen träffar är mina 2 guldklimpar till barnbarn och deras föräldrar….hjälper dem så mycket ja kan….
Kramar Lena
Hej Lotta,
Tack för att du delar med dig av dina tankar. Känner så väl igen mig i det du beskriver. Gick in i väggen redan 2004 och efter det var det flera år med hjärntrötthet och det tog lång tid att komma tillbaka till mitt gamla jag, har också märkt att jag har väldigt nära till att falla ner i det där mörka hålet igen när stress och press blir för stort. I våras fick jag covid och efter det har jag återigen ramlat ner, orkar inte lika som tidigare och som du beskriver så får jag vara försiktig med att göra för mycket när jag har en bra dag. Har dåligt samvete för att jag inte orkar träffa mina vänner fast jag egentligen vill. Orkar jobba fulltid men sen är orken slut.
Oj…blev en lång kommentar men var så skönt att få skriva av sig.
Återigen tack för att du beskriver så bra hur det är.
Kram på dig
Fint skrivet. Jag tänker att det ligger mycket stress och kämpande och starka känslor som rädsla och oro bakom ditt mående. Jag kan relatera till mycket. Att söka hjälp och få diagnos för egen del kan kännas oöverstigligt eftersom orken inte finns. Skickar massor värme och krya på dig-hälsningar till dig.
Kram från Lena
Så fin Du är Lotta! Och klok är Du också-Du har
alltid varit bra på att formulera Dig och jag tror att Du hjälper många genom Din blogg!Tack för att Du delar med Dig!/Kram Lena
Känner igen mig så otroligt mycket i det du skriver! Jag har en svår nervskada sedan 3 år tillbaka och lever med nervsmärta alla årets dagar. Finns så mkt jag vill göra, men kroppen orkar inte och kan inte, som förut. Får välja bort mkt och är svårt att planera då smärtan ställer till det nästan jämt. Tack för att du delar!❤️ Och så klokt tänkt av din svärmor, jag ska ta det med mig. Kram!
Tack för att du delar med dig, du hjälper nog många i samma situation. 💙