Cancerresan gjorde oss både starka och svaga

Det är snart 6 år sedan Elin blev sjuk i cancer, tiden går och november i år har hon 1 år kvar tills hon blir friskförklarad. Ja nästa år 25 november då blir det fest. Då är Elin friskförklarad. Då har det gått 7.5 år sedan som det startade. Jag tänker nästan aldrig på själva cancern men mycket annat har förändrats. Kalle och jag vi pratar ofta om det. Både bra och sämre saker såklart.
I helgen satt vi i köksbordet och tittade på varandra så där nöjda och konstaterade att det allra enklaste i vardagen är det bästa för oss. Inga stora utsvävningar, det mesta på hemmaplan osv. Min energi är en stor förändring för mig som jag måste hushålla med och även för Kalle. Vi känner oss rika på ett fantastiskt liv som vi skapat och får här vid sjön med vår familj, men vi har helt andra behov och önskningar än vad vi hade före cancern. Kanske kommer detta förändras framöver när vi landat här ett tag.
Våra kroppar och hjärnor tog stryk av den tiden, om vi inte hade förändrat oss eller ändrat våra liv så hade vi grävt vår egen grop. Jag hade hamnat i sängen och inte orkat gå upp mer, så mycket mer utbränd än nu. Nu är jag istället på väg tillbaka, men flytten har tagit mycket energi sista tiden. Jag mår tyvärr inget bra hemma i stora huset längre, vill bara hit och här känner jag mig fri och på väg i vårt nya liv. Här får jag vara den Lotta som jag är nu. Jag är så glad att Kalle och jag har varandra, att vi knappt behöver säga ett ord till varandra, vi bara vet och känner lika. Att vi har den här upplevelsen och resan tillsammans. Att vi delade på den tiden och förstår den andra utan ord.
Allt kom bara så många år senare. Ja ni förstår hur dessa trötta själar verkligen älskar att vara här vid vattnet och i stugan. Hur vi läker, hur enkelt att blir här. Hur vi tankar energi och ändå har ett så rikt liv med allt omkring oss, alla som vi tycker om som kan komma hit. Tänk så bra det blev ändå. Hade inte cancerresan kommit hade vi troligtvis aldrig ägt detta huset eller varit här. Pusselbitarna faller på plats och hjälper oss att ledas in på det som vi behöver.
Vi har blivit grymt bra på att skala av, att ge oss bara det där viktigaste som vi älskar. Kärleken till familjen, uppskatta varandra, en fin plats att vara på, djuren, vackra saker och utveckla våra intressen. Sedan förgylla tiden med en vän och någon upplevelse. Allt detta kommer det bli mer av när covid är bättre och vi fått våra sprutor.
Cancerresan gjorde oss både starka och svaga. Vi är sköra, vi har inte samma energi  eller driv längre men vi har en trygghet, en kärlek och ett lugn som gör oss lyckliga.Vi är inte rädda för att våga eller gå vår egen väg. Man behöver inte tänka så mycket, vända ut och in på sig själv…man bara följer känslan och litar på den. På så sätt är livet så enkelt nu.

Elin hade skrivet ett jobb på skolan om arv och när jag läste hennes ord om oss och vad hon känner för oss då blev jag glad. Som hon skrev att även om livet är skit så finns det alltid solglimtar, lite regn är bara vatten, du är aldrig värdelös utan bara på fel plats osv . Alla kommer vi hitta det vi älskar om vi får gå vår egen väg och kanske hittar vi saker vi gillar i livet som våra föräldrar gett oss. Precis som jag kan se likheten med min mamma och pappa. Vi måste bara stötta och uppmuntra och ge styrka när det är som svårast och få lagom mycket på oss för att orka hitta nya vägar.

Nu ska jag hem till stora huset. Det ska klippas gräs och trimmas och sedan imorgon ska jag tillbaka till stugan och fota ett samarbete så det blir lite farande ett tag till innan vi är på plats.
Ha en toppenfin dag älskade bloggläsare, tack för du lyssnar och vill läsa om vårt liv
Kram Lotta

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *