Jag skriver ganska ofta att jag vill skaffa mig ett liv som den person jag är nu, å vem är jag nu då? Hur tänker jag? Jag har inte hunnit leva det livet så mycket än, men jag vill dela dessa tankar här med er.
Innan Elin blev sjuk var jag en person med väldigt mycket energi, driv, tusen järn i elden och ett stort behov av det händer saker. Jag hade tagit hand om min kropp, tränat en del, förverkligat en del drömmar, gått ner i vikt och jobbat väldigt hårt för att kunna köpa mitt hus vid vattnet osv
Efter cancerresan och efter min utmattning är jag en annan person, men ett annat driv, med andra önskningar och framförallt med en annan energi. Jag har inte samma koll längre, kan inte ha många bollar i luften och längtar sällan bort. När vi varit i stugan har jag fått så mycket ro för det har passat mig, den person jag blivit. Här i det lilla får jag lugnet, jag blir kreativ, jag tar hand om mig själv mer igen osv. I stora huset blev mitt liv bara ett kaos och ett liv som jag inte orkade leva upp till längre, som gav mig dåligt samvete och gjorde att jag längtade bort.
********
Jag vill komma till en punkt där jag vet vilket smink jag äger och använder, inte ha en massa som inte används. Jag vill ha koll på vilka jackor som hänger i skåpet, eller vilka skor som jag använder på sommaren eller vintern. Jag vill äga saker vi använder, inte massa onödigt som tar energi. Jag vill ha ett hus där saker har sin givna plats. Jag vill bli den personen som har tid att sköta min kropp, som tar på sig lite parfym eller mascara en dag om hon vill det och vet vart hon har sina glasögon eller sin mobil. Jag vill ha ordning i min handväska.
Jag vill kunna veta vad jag har i kylskåpet och skriva en lista innan jag åker till affären, jag vill äta ordentlig lunch och inte glömma bort att äta för jag har för mycket att göra, jag vill kunna bo kvar i mitt hus även om det händer något med Kalle. Jag vill inte ha för stort att städa, för städning tycker jag är tråkigt, jag vill inte ha en stor trädgård som tar för många timmar att klippa gräs och jag vill inte ha en bil som ser ut som en jordhög för jag inte orkar och hinner dammsuga, fast det är tveksamt om det funkar med en trädgårdsperson som jag 🙂
Jag vill ha tid till mina intressen, till mitt jobb, ha koll på min kalender och fota fina bilder till mina samarbeten och svara på fina kommentarer . Jag vill ha tid att kunna baka och bjuda på recept, eller lära mig mer om matlagning och följa recept. Jag vill ha tid att åka och träffa mina vänner mer och min familj och inte bara längta till stugan för att ladda energi. Jag vill ha tid att kunna ta en längre hundpromenad och veta att jag kan betala alla räkningar om det kommer en stor kris i livet och jag vill äga ett hus som är hemtrevligt och känns ombonat och inte kräver så mycket renoveringar och stora kostnader. Jag vill inte packa bilen varje vecka och åka mellan två ställen och ha mitt kontor i en väska. Jag vill kunna jobba lagom mycket, inte behöva tänka på alla pengar jag måste dra in för jag äger två hus eller bor stort.
Jag vill inte göra karriär, eller sträva så högt. Jag vill kunna åka iväg på härliga weekends om jag vill och känna att jag har råd att unna mig. Jag vill kunna öppna dörren ut och se på en glittrande sjö för det där glittret ger mig så mycket pirr och livsglädje, och jag vill flytta hemifrån och få bo i en annan kommun och en annan by än den jag är född i och se lite annat och bli lite mer anonym igen och lära känna nya människor.
Framförallt vill jag våga leva det liv jag längtar efter och vara på en plats som ger mig energi för den jag är nu. Att vara den som förändrar mig och inte går i vanor att jag måste vara den jag varit.
Lite så tänker jag, den jag längtat efter och vill vara nu. Nu är jag på väg.
Kram Lotta
Wow vilket inlägg & så många fina tankar. Känner igen mig i så många av dom. Var sak har sin tid. Njut av ditt nya liv, det ser helt fantastiskt ut.
Fint skrivit och så många saker som jag kommer ta med mig i mitt sökande på mitt liv där jag är o vill vara nu. Tack för en fin blogg, läser nästan varje dag <3
Du och jag gör så liknande resa. Ditt inlägg är som om jag skrivit det själv.
Min son blev svårt sjuk, min dotter drabbades av svår psykisk ohälsa efter år av mobbning. När allt började falla på plats så gick jag själv in i väggen.
Då bestämde vi att göra livet enklare. Vi tömde ett stort hus. Behöll bara det vi behöver och bor sedan januari fem meter från vattnet i vår sommarstuga.
Njuter varje sekund och jag känner sån glädje med dig att du ska få leva detta liv som jag tror fler och fler kommer upptäcka.
Man blir så lycklig av det enkla och lilla ❤️
Vilket underbart inlägg! Du sätter ord på precis mina egna tankar. Jag känner igen mig själv och mina tankar så otroligt mycket.
När man gått igenom en kris eller drabbats av sjukdom så ändrar sig livet och inställningen till vad som är viktigt i livet. Jag tror även att åldern spelar in…vi söker lugn, harmoni och lyckan i det lilla. I det enkla bor det vackra, finns det ju någon som säger…😘
Fina ord och tankar. Jag tror ert liv kommer bli precis som du önskar.
Jag kommer att fortsätta följa dig och allt fint som väntar och samtidigt leva mitt liv med samma intentioner🙏🌸💖
Hej Lotta!
Jag har aldrig kommenterat här förut men jag har följt din fina blogg i många år.
Ditt inlägg träffade mig rakt i hjärtat och det kändes som att du skrev allt jag tänkt på det senaste året! Efter två jobbiga år med utmattning och ångest börjar jag äntligen känna mig mer som mig själv igen.. fast som en annan version av mig. Jag bor i ett jättefint hus med allt man kan önska i den by där jag växte upp. Ändå drömmer jag efter allt det du nyss skrev om. Jag längtar efter något mindre och mer lättskött boende och helst på en plats där jag kan få känna mig fri och anonym. Er resa mot ert nya liv i stugan har verkligen inspirerat mig och jag hoppas att jag inom en snar framtid kan förverkliga även mina drömmar om ett enklare och lugnare liv.
Ta hand om dig Lotta och njut av er fantastiska stuga och av sommaren som väntar!
/Hanna
Fina Lotta. Du sammanfattar så många saker i stort och smått. Visst skenade bloggvärlden ett tag med alla prylar och inspiration man fått men insett inte riktigt varit ”jag” . Tycker du har vuxit så mycket i ditt bloggande och blivit DU som ingen annan kan kopiera. Som du kämpat med flytt, hjälp jag har verkligen börjat fundera på vad vi själva har här hemma i skrymslen o vrår 😆. Ha en härlig helg nu i ert lilla paradis. Kram Milla
Har följt dig i så många år nu. Och förstår varenda känsla du beskriver i inlägget. Härligt att få chansen att få fortsätta följa dig här i ditt nya liv. Önskar er allt det bästa framåt 😊
Ditt inlägg gick rakt in i hjärtat! Jag har inte alls varit med om något liknande som du men nu under pandemin har jag haft en massa tid ”över”, har varit hemma mycket mer. Mer tid till att tänka på gott och ont: Vad vill jag? Hur vill jag leva? Jag drabbades av städdille och har rensat och rensat i skåp och garderober och mått dåligt av att ha haft så många saker som jag aldrig använder. Inte klar än men det tar sig! Mitt nya favoritnöje är att åka till secondhand och LÄMNA saker och till tippen och slänga sånt som inte är användbart!
Hej.
Läst din blogg i många år med kommenterar sällan. Fint inlägg. Jag är i din ålder, och känner igen mycket. Skiljde mig från mina barns pappa för några år sedan och flyttade då till lägenhet med mina snart vuxna barn från många år i stort hus. Känner mig så otroligt rätt i livet precis där jag befinner mig nu. Äldsta barnet flyttat hemifrån och tonåringen kvar hemma, fin särbo i närheten och betydligt färre prylar mm än innan. Känner mig fri och lycklig. Får ibland kommentarer av bekanta om hur det är att bo i lgh osv och om jag inte saknar allt jag hade innan. De kan inte ha mer fel. Saknar ingenting, allt har bara blivit bättre. Lyckan sitter inte i prylar. Alla fina minnen har jag med mig i hjärtat, det räcker.
Lycka till med båtliv och allt annat roligt!
//Karin