Förstår ni så fort åren går. Ni är flera som frågar hur det går med min hälsa, inte min utmattning som jag haft utan träning, kost och vikt. Jag började med min hälsoresa som jag kallar det 2013, det är alltså 8 år sedan nu. Jag började träna och äta Lchf, ganska strikt första året och sedan började släppa lite mer. Jag gick ner till 60 kg och minskade 18 kilo om jag inte minns fel.
När Elin blev sjuk 2015 så vägde jag 62 kilo och tänkte att nu rasar allt som jag byggt upp sista åren. Nu kommer allt jag gjort gå åt skogen och jag kommer gå upp allt igen, sluta träna osv. Men under Elins sjukdom fortsatte jag att träna men släppa lite på det strikta Lchf. Jag kunde inte alltid äta så när jag bodde på sjukhuset och jag mådde så dåligt psykiskt från och till så träningen var inte alltid lätt att få till. Jag fortsatta ändå med att springa en del och att träna styrka och gå med vänner.
2019 köpte vi stugan och jag hade haft en ganska tuff arbetsperiod och även tiden efter leukemin så jag fick först posttraumatisk stress och sedan hjärntrötthet. På hösten 2019 sprang jag inte längre, men var fortfarande ute och gick med vänner och försökte tänka på kosten. Jag hade gått upp ca 6 kilo sedan Elin var sjuk och jag hade svårt att hitta energi och styrka att ut och springa igen. Jag tappade motivationen då och min hjärna var fullt upptagen med så många tankar och så många biverkningar som oroade mig.
2020 bestämde vi oss för att skaffa hund och börja att ut och gå mer. Jag började också igen att tänka lite mer på vad jag stoppar i mig och nu har jag en vikt på 64.6 kilo ( är 157 cm lång) , det betyder att jag gått upp 2.6 kilo sedan Elin blev sjuk men framförallt har jag tappat en del i styrka och flås. Jag är nog ganska stark trots allt och kan bära och slita ganska hårt som jag tex gjort till städningen av vår gård till försäljningen och jag och min vän går en dag i veckan ca 7 km och så alla promenader med hunden och med Kalle och jag är 6 år äldre .
Min hälsa och mitt mående är viktigast för mig, ja att alla ska må bra och vara friska är såklart viktigare men efter det är det viktigast att jag ska fortsätta att bli frisk. Eftersom jag inte velat träna i grupp mer utan kunna åka till stugan som jag vill så la jag ner x-fiten och tyvärr slutade jag också springa under min hjärntrötthet men jag fortsatte med att gå mycket och röra på mig på andra sätt.
Så nu fyller jag 47 nästa vecka och Pettson fyller 1 år och vi ska börja springa lite tillsammans. Nu när jag mår bättre och Pettson börjar bli stor och jag ska flytta så ska vi fortsätta våra promenader såklart, ibland kanske jag tar på mig springskorna så vi springer lite. Jag kanske tar mig ut på egna rundor framöver och jag ska fortsätta ut och gå med mina vänner och Kalle. Jag funderar på när vi bor i stugan att börja träna mer styrka eller börja på någon gympa osv. men jag vet också att jag får mycket träning i min trädgård och att aktivt röra på mig med hunden osv.
Är det någonting jag lärt mig så är det att vara stark i både kropp och själ när krisen kommer så är det oerhört värdefullt. Att kunna se glädje och positivitet när livet är som värst, att vara stark så man kan lyfta en annan person och kunna ta hand om sig själv. Så för min egen del så handlar min hälsa både och mig och om andra i framtiden. Jag vill ut i naturen, jag vill röra på mig, jag vill ha en vikt som jag trivs med, jag vill jobba med mitt mentala , jag vill få endorfiner , jag får umgås med med min man och vänner under våra promenader osv
Att jag gjorde ett avbrott från mitt gamla liv 2013 gör än idag att jag mår bättre. Jag fick andra vanor, jag fick annan tänk omkring hälsa och jag började tänka på mig själv på ett annat sätt. Jag är inte lika hård mot mig själv längre, jag är inte perfekt på något sätt. Jag försöker bara följa det som händer i tiden och jag vill försöka stå stark när nästa kris kommer för det gör de alltid. Jag har valt bort mycket saker jag åt förr, jag äter mindre på en dag osv och jag rör mig mer. Ingen strikt Lchf men jag jag äter inga onödiga kolhydrater som smörgåsar, dricka, pasta osv i mängder som jag gjorde förr. Jag äter allt som det bjuds på om jag blir bjuden av någon , men annars håller jag mig ifrån snabba kolhydrater och socker så mycket jag kan.
Ja det var lite om min hälsoresa, vi får se lite hur jag tänker framöver…..
Kram Lotta
Jag har också ätit LCHF och tyckte det var en bra metod
Hej!
Tack för en fin blogg! Imponerande vad länge du varit bloggare. Jag har precis startat, provar på lite, sist på bollen känns det som men vad gör det 🙂
Väldigt söt Pettson är!
Lycka till med allting!
Hej Lotta! Blev jag sugen på att följa en hederlig gammal blogg med lantliv så då kom jag ihåg detta konto och har nu läst igenom de senaste månaderna., spännande med nytt liv i Kinda! Där är fantastiskt trollskt med de klippiga landskapet, djupa sjöarna och små samhällen och bya. Jag har bott där och min son tillbringar alla sina lov där hos sin pappa så emellanåt är jag fortfarande där på genomresa. Jag började springa med min hund förra året, då var hon drygt ett år. Det är väldigt roligt och är också en väldigt okomplicerad "sport", man kan ha hur mycket eller hur lite utrustning som helst. Lycka till!
Hej
Vad roligt du hittat bloggen igen. Ja i Kinda är det så vackert. Vi trivs så bra här och ska bli kul med båtliv och nära havet. Ha det bra . Kram Lotta 🥰