Har haft en väldigt skön dag med Elin, vaknade med den där jobbiga huvudvärken och fick tillslut ta dubbel medicin mot migrän men då försvann den. Hallelulja vad härligt livet blir då. Känner mig inte ett dugg stressad just idag men kroppen är inte ifatt, tankarna inte ifatt. Men nu har jag en kräftskiva på min mans sida imorgon hemma hos svärmor och svärfar som vi skulle haft i stugan men som jag styrde om och sedan har jag avbokat allt närmsta tiden.
Jag ska bara ta saker och ting lite som det kommer, jag ska boka så lite som bara går för jag ska fylla mitt liv med det jag älskar och jag tänker umgås med människor spontant, om det passar just då den dagen. Men inga middagar hemma hos oss, inga bokade möten osv. Blir jag bortbjuden så måste jag känna efter först, inte bara tacka ja och alla uppdrag jag får måste tänkas över noga.
Min hjärna behöver lite intryck och jag behöver vila i nuet. Att bara vara. Inte framåt, inte tänka på vad jag borde göra osv och vad ska folk säga när jag inte kommer osv . Det skiter jag i. Jag tänker bara tänka på mig, för så är det nu. Ska jag bli bra nu så måste jag prioritera och välja bort saker. Jag klarar inte saker som jag gjorde förr och jag måste lära om för att hitta min väg.
Jag vill träna mer, jag vill ut och gå med med mina nära vänner men sedan är det bra där för ett tag och när jag är stark så måste jag tänka mig för och jag måste se till att inte göra för många saker på en dag. Ni som är i samma situation som mig, ni vet. Ni vet att gå och handla mat kan vara det som räcker på en dag för sedan måste man hem och vila hjärnan. Jag kan gå ut och gräva och slita en dag i trädgården men det mår jag bara bra av, men att åka till stan och klippa håret kan förstöra flera dagar för mig. Men sedan kan man ha en bra dag som idag och då tror man att allt är som förr men det är då man måste fortsätta sänka kraven och inte boka på saker.
Ja det är lusigt det där vad hjärnan tog stryk av Elins leukemi, jag läste en annan mammas berättelse, eller min man läste för mig för jag läser inte så mycket om cancer längre men det som hon skrev var så likt det vi upplevt Att gå igenom en cancerbehandling är som att gå igenom en guerillakrigszon, klarar du en etapp så faller du på nästa, det kommer slag och skott från alla håll, i bästa fall hinner du resa dig upp då och då. Du hittar denna berättelse HÄR
Nej nu ska jag pyssla på mitt kontor en stund sedan blir det sängen tidigt
Kram Lotta
💗
Jag känner igen så mycket i det du skriver. Speciellt känslan att när det varit bra så tror jag att det är okej, nu är den gamla Sandra tillbaka. Men, hon kommer aldrig tillbaka. Det nya, att behöva återhämtning efter det mesta, är svårt att acceptera.
Du är klok, Lotta.
Kram
Hej fina du!
Har följt dig i så många år, i vått och torrt och i med och motgång!
Du skildrar livet så fantastiskt! Ibland är det uppåt men ganska ofta nedåt … det är väl det som är livet!
Men som du skriver, tänk på dig själv och njut av din ljuvliga trädgård och härliga sommarstuga! Har själv en liten, liten stuga vid en liten insjö … att blicka ut över vattenytan och de blånande bergen är fantastiskt läkande för själen!
Kram på dig och hoppas du får hjälp med smärtan!
Inger
Känner så väl igen det du skriver, i mitt fall handlar det om utmattnings syndrom.
Du gör helt rätt, jag förstår att det inte är möjligt att göra annat, men att acceptera det och försöka göra det man mår bra av och ta bort allt annat, är trots allt bra gjort!
Kram
Tack för en underbar blogg! Blir så inspirerad av att läsa den. Lär mig också mycket av dig, att verkligen ta hand om sig själv, att lyssna på sin kropp och sin själ, vad den orkar och klarar av för att må bra. Hoppas du får ordning på din huvudvärk och snart slipper den. Kram!
❤️
Det var din kommentar om att ett frisörbesök kan förstöra flera dagar för dig som gav mig sådan igenkänning. Jag är en i grunden glad och lättsam person, bara strax över 30 och har inte genomgått något stort livsavgörande trauma på samma sätt som du. Ändå är jag ungefär där du är i livet. Och jag försöker acceptera det och sänka kraven. Jag inspireras till förändring av dig. Inte i form av att "ta tag i mig själv" som jag vill, önskar att jag klarade och brukar försöka göra. Utan av att du accepterar dig själv och dina förutsättningar, även om de förutsättningarna är sämre än hos många andra. Jag tänker att om jag gör det redan nu kanske jag kan hitta mer kraft i framtiden. Och så blir det inte så stor affär av det. Utan bara ett nytt, lugnare liv.
Hej fina du, gör förändringar nu annars blir det illa i framtiden. Jag måste acceptera den jag är nu, något annat finns inte, jag kan inte göra annat, tillslut klarar jag ingenting. Ta hand om dig och var rädd om dig. Kram
Fint skrivet! Känner igen mig att boka på sig för mycket i tillvaron och inte hinna med sig själv, mår samtidigt bra av det men svårt att då kunna slappa en dag utan att bli stressad av de..
Tråkigt med cancern, har inom familjen också..🙏🏻💕
Jag känner verkligen igen mig i dina beskrivningar! Har haft ett liv som gått i 110 och så mycket nytt som händer hela tiden, för man älskar ju att göra saker, eller hur!?
Det som verkligen är svårt är att säga nej till det sociala, klart man vill umgås med sina vänner. Ibland måste man stanna, städa bort och börja om från början. Men fy vad lätt det är att hamna i träsket med full kalender igen.. ”nu mår jag ju bra, klart vi ska göra det!” Vi kämpar! Lycka till och glöm inte andas, har du provat att meditera?
Kram!