Min hjärna, mina tankar har sagt så länge att jag inte orkar springa så långt för jag har inte varit ute på så många springrundor i sommar. ”Du orkar inte” ”Du är inte så vältränad” Jag har hela tiden tänkt att jag ska försöka komma ut och springa och att jag kan ta den lite kortare rundan på 3.5 km som är bättre än inte springa alls. Så hela sommaren och nu i höst har jag sprungit 3.5 km som har funkat bra. Sedan blir jag bara så trött på hjärnan/mina tankar som ska försöka styra mig och trycka ner mig och tro att jag inte kan.
Idag bestämde jag mig för att försöka utmana mina dåliga tankar och försöka istället, vad är det värsta som kan hända? Att du inte orkar? Vad är det för farligt med det om du ändå försöker? Är du rädd för att misslyckas? Så jag gjorde det! Jag bara tog den längre rundan på 4.5 km och jag gjorde det.
Så tungt upp i alla backar men jag gjorde det och jag gav mig själv en klapp på axeln när jag kom hem. Jag måste skapa den personen jag vill vara. Jag måste skapa träningstjejen som jag vill vara. Den kommer inte av sig själv. Jag måste ut och gå, springa och gå min x-fit om det är den personen jag vill vara. Jag måste utmana min hjärna och mina dåliga tankar för att utvecklas och bli den person jag vill och mår bra av att vara.
Så är det ju med allt. Vill vi vara någon så måste vi själva se till att komma dit. Ingenting görs av sig själv. Just nu jobbar jag på det att skapa lust att vilja röra på mig och det får jag genom att skapa tillfällen till träning helst varje dag. I början behövs det lite extra för att komma igång.
Ha en härlig dag! Här blir det jobb vid datorn.
Kram Lotta
💗
Heja, bra jobbat! Själv försöker jag ladda mentalt medans kroppen landar efter femte förlossningen, längtar tills jag kan springa igen. Älskar känslan i kroppen efter en springtur!
Å men underbart med barn. Det är livet. Lycka till med förlossningen. Kram Lotta
Hejsan..
Jag har en längre tid försökt att komma igång igen att träna, framförallt mina så behövliga ryggövningar.
Nu äntligen är jag tillbaka på banan. Och bl.a du har inspirerat mig till det.
Stort tack!
Eva-Lena
Å vad roligt. Nu försöker vi hålla kvar det här och när det känns lite tungt så tänker vi bara gör det 🙂 Kram Lotta
Tusen tack för inspirationen! Är just nu i det läget att jag har SÅ svårt att få tummarna ur…o bara ge mig ut MEN idag händer det tack vare dig!😘