Jag kan känna att jag blir äldre

Annonslänk Mio
 
 
Det finns många fördelar med att bli äldre, många av dem skriver jag om här varje dag och det bästa är nog att man har en bättre självkänsla och lugn inom sig. Man står stadigt på jorden och vet man vill och tycker om, men nu tänker jag mer på kroppen och mer det som ändrat sig de sista 5 åren. När jag började med träning och Lchf för snart 6 år sedan så var det lite i ett annat läge. De sista året kan jag börja känna att jag har blivit äldre. Jag tänkte göra en liten lista här får vi se om det finns mer runt 44 år som känner igen sig 🙂
 
– Ser sämre
– sämre rörlighet i mina ben, främst knäna
– Om jag suttit en stund tar det liksom lite tid innan jag är igång
– Mer rynkor
–  inte samma höga energi, inte riktigt samma driv
– jag sover mindre
– jag har blivit gråhårig
– min mens ger besvär av huvudvärk m.m
– jag är väldigt kvällstrött
– tål inte rödvin 
– jag klarar ingen stress
– jag tycker det är jobbigt med för mycket intryck , stora samlingar av människor
– en utekväll tar flera dagar att komma igen
 
osv…..
 
Jag accepterar att jag blir äldre och får varje dag lyssna på min kropp. När jag började blogga så var det ett himla gnäll av en del när jag ändrade mig och inte höll mig till att baka och vara ”gamla Lotta” osv som en förändring skulle vara något fel. Jag tycker att det är livsviktigt att följa med och få förändra sig och inse att allt i livet ändrar sig hela tiden och det är ok. Jag är inte den jag var för 5 år sedan, min kropp hänger inte med alltid som den gjorde för 5 år sedan. Det är ok, jag tar hand om mig själv på bästa sätt genom att lyssna inåt. Vem är jag just nu och vart vill jag vara på väg?
 
Kram Lotta
 
💗
 
 
Tips
 
Liknande ljusstake finns HÄR, Fina ljuskupor finns HÄR

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

12 reaktioner på ”Jag kan känna att jag blir äldre”

  1. Så klokt du skriver. Livet är ju en resa i förändring, och det vore väl tråkigt annars – om allt vore likadant hela tiden. Men sen tror jag också att påfrestande tider gör att man kan vara tvungen att ta ett steg tillbaka och dra ner på takten. Och då menar jag inte bara under den påfrestande tiden utan att man har genomlevat den gör att man efteråt inte kan leva som innan. Jag har ju läst här på din blogg om din dotters sjukdom.
    Själv är jag mycket stresskänslig och behöver leva ett lugnt liv. Jag tror att det beror på mina påfrestande år som ensam mor där ett av barnen var handikappat. (Det är han fortfarande förstås, men har det bra i sitt eget boende.)
    Kramar till dig.

  2. Jag känner igen mig så otroligt mycket. Nu är ju jag 53, och just nu är kroppen inte alls i den form som den borde (den har ju fått vara med om en del). Man får verkligen slita på många sätt; och lyssna, lyssna på vad det är som gör att den inte fungerar som man vill, just nu där och då… För mig just nu är det brist på fysisk träning som gör att jag hamnat där lite, och den träningen fick ge vika för den mentala stressen tidigare i en jättejobbig period. Man lär sig vad som funkar ibland, och ibland inte alls. Den största lärdomen kanske ändock är att man kanske lägger grund i yngre år till hur man mår senare. Det är ruskigt på något vis. Vi är ju inte våra prestationer.
    Det där med synen är fasiken inte kul, jag har progressiva glasögon sen några år men har inte accepterat i hjärnan att ha dem på hela tiden. Och det är himla svårt att sminka sig med glasögonen på, så hur gööör man 🙂
    kram Milla

    1. Ja perioder i livet så får man ta det som är viktigast just då. jag är inte heller i den form som jag var före Elin var sjuk, men jag mår väldigt bra ändå. Kram fina Milla

  3. Känner igen mig i varenda punkt du skriver! Nu är ju jag 51 år så jag får lägga till några saker till på listan!
    Gick igenom en jobbig vinter då jag slutade känna igen mig själv.Blev ledsen, kunde inte sova o tyckte allt var skit o denna känsla av likgiltighet höll på att knäcka mig. Förstod att det var bristen på östrogen o fick tabletter för detta.Nu är jag mitt vanliga jag igen!
    Jag har svårt att acceptera att jag blir äldre men ett visst lugn har ju infunnit sig, man bryr sig inte om småsaker längre som man kanske retade sig på förr.
    Kram Ninna

  4. Ja, du. Du är liks gammal som min dotter. Jag känner av detta otroligt mycket. Orkar inte alls lika mycket som jag gjort. Men jämför jag mig med de som är lika gamla som mig jobbar jag väldigt mycket. Tror det handlar om en hunger också. Jag menar att allt det där som man gjorde inte är så viktigt längre. Man får andra värdegrunder på nåt sätt. Jag har levt och gjort mycket och jag tycker fortfarande att det är roligt, men det är inte allt längre.
    Huvudsaken är att man trivs med vad man gör och jag trivs fortfarande med mitt företag
    Kram
    Kristina

    1. Ja visst är det så, jag har redan fått göra så mycket av det jag drömt om så jag är mer nöjd nu. Vad skönt att du trivs, precis som jag känner för mitt liv. Tack för din kommentar. Kram Lotta

  5. Hahahahah, jag känner igen mig i varenda punkt, jag är oxå 44 och det känns precis så som du skriver, framförallt huvudvärken vid mens som kommit är hemsk.

    Ha en fin dag

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *