Jag vill hitta min väg men jag vill ändå berätta

 
Jag har inte skrivit så mycket ännu här på bloggen om hur jag mått för det är så svårt att sätta ord på det och jag vill egentligen veta lite mer innan jag berättar. Men som jag sagt tidigare så har jag haft svårt att åka till mataffärer, svårt när det blir för mycket på en dag, träffa nya eller mycket människor på olika tillställningar där jag blir igenkänd osv. Jag klarar inte för mycket stress, men det är inte varje dag jag känner så och ibland  kan det gå flera veckor och så bara kommer det. Jag skulle helt klart kunna åka och föreläsa för 50 personer utan problem. 
 
 
Jag började redan uppleva det i somras och då åkte vi inte så mycket, under hösten har jag bara känt av det litegrann men när jag satte igång och jobbade lite mer och ju närmare jul det kom så började jag känna mig stressad av att åka och handla, åka och hämta paket i stan osv  Så fort jag varit hemma några dagar så har det alltid vänt och så är det fortfarande. Veckan före jul så kunde jag uppleva att jag hade hjärtklapppning en kväll och då kände jag direkt att vill jag komma till en psykolog eller kurator på sjukhuset för att prata om det. 
 
 
Nu idag mår jag precis som vanligt och så fort jag får vara hemma så är det bättre, men jag vill ta reda på vad de tror att jag har på sjukhuset. Väldigt vanligt att man som kvinna kommer in i posttraumatisk stress efter en barns cancerbehandling och om det nu skulle vara så vara så så tänker jag ta hjälp med det av dem på sjukhuset och få proffersionell behandling. Jag tänker inte gå och vänta att bli sämre eller vara tyst, eller inte ta tag i det som jag upplever som jobbigt utan göra det direkt. Jag mår annars väldigt bra psykiskt men upplever att jag inte kan omsätta alla strategier som jag annars brukar kunna göra. 
 
 
Jag vill inte jämföra mig med någon annan, och jag vill inte att du jämför dig med mig . Jag vill hitta min väg och jag vill berätta men kommer inte lyssna på alla ”råd”, jag vill bara att ni ska veta läget och när jag vet mer ska jag berätta. Min upplevelse av mitt barns cancer i 2.5 år går inte jämföra med någon annans upplevelse och därför är det också viktigt att ta hjälp av personal som är proffs på barncancer och vet hur vi har haft det och varit med om. Så på torsdag ska jag till sjukhuset och träffa en kurator och sedan ska jag och Elin på bio och ha en egen mysdag. 
 
Idag har jag varit ute och sprungit och det var så himla skönt och så har jag varit hos mamma och myst med släktingar och nu har vi inget speciellt bokat på länge och jag ser verkligen fram emot nästa år och bara jobba hemma och styra min tid. Jag känner mig så himla glad att julen blev så bra och jag har en del tankar inför nästa år som jag ska dela med mig av. Just nu och sedan flera dagar tillbaka mår jag väldigt bra och mår precis som förr, men jag vill ändå förebygga så att alla dagar får vara så. Jag är inte rädd för att vara svag, jag är rädd för att inte vilja utvecklas. 
 
Kram Lotta
 
💗

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

22 reaktioner på ”Jag vill hitta min väg men jag vill ändå berätta”

  1. God fortsättning! Brukar inte kommentera men det är starkt det du skriver om och ett ämne jag dagligen jobbar med som terapeut inom psykiatrin. Det är viktigt att vi talar om hur vi mår och att vi ser den hjälp som kan finnas, inte som något skamfyllt utan som en tillgång till sitt fortsatta liv! Livet bjuder oss på inte alltid positiva händelser och när man mår dåligt över något är det viktigt att vara rädd om sig! Med rätt stöd kommer du få kontroll över ditt mående på ett fint sätt! Lycka till! <3

  2. Känner ngnstans att det är bra att din reaktion kom relativt fort efter vad ni gått igenom….man är bara en människa och att kroppen pallar mycket men så bra att ta hjälp om det behövs❤️All styrka till dig

  3. ❤️
    Så bra att du skriver att du inte kommer jämföra dig, eller lyssna på ”råd”!
    Det är så många som inte fattar det där. Utan vill prata om hur de mår/mådde eller gjorde i vissa situationer när det enda de ska göra är att vara tyst och lyssna!

    Stor kram ❤️

  4. Hej! Jag vill bara säga att du är på rätt väg! Jag behöver inte berätta varför jag vet det, men ditt val att ta hjälp är helt rätt! Jag känner inte dig, men har följt din/er resa. Jag känner igen mig i dig på grund av många anledningar. Så här kommer Styrkekramar till dig och fin familj. 😍 du kommer fixa detta och efteråt kommer du va en ännu starkare människa! /Malin

  5. Det är jättebra att du tar tag i det innan det blir för stort och jobbigt och viktigt att visa att allt inte är 100% bra hela tiden ❤️ Så fint att du vill dela med dig av den sidan av livet också. Tack 💕
    Varma kramar Mia

  6. Du är så klok,Lotta!Tänk vilken resa Du har varit på!Kan inte säga att jag förstår för det är BARA Du som vet vad den resan innebär……Jag njuter av allt Du bloggar!Tack!Ett riktigt gott 2018 önskar jag Dig och Din Fina Familj!Kram på det!!!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.