Det finns inga perfekta familjer

 
 
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det finns inga perfekta familjer. Det finns inga perfekta liv. Det är ett slit att lära sig att tänka bra tankar, att kunna möta problem som uppstår och lära och få mindre stress i ens liv. Det är ett slit att få ett liv som funkar och som man mår bra i. Ibland klarar jag det väldigt bra, ibland mindre bra och ibland sätter jag mig och tjuter en stund så blir det bättre. Idag valde jag att tjuta en stund så fick jag lite ”fuck you” känslor som jag kallar det och kör vidare. Mina barn kallar  mig för ”fuck you mamman” efter Elin fick cancer. Jag blir sådan när bara trött på saker som händer, på folk som gnäller på småsaker och på mig själv när jag ger mig själv dåliga tankar osv. Tillslut blir jag fuck you både på mig själv och saker som händer. 
 
Den här veckan skulle vi varit igång i familjen, börjat skolan och jobb men så blev det inte. Istället sjukdomar, en dotter som inte mår så bra, först tycker de att vi borde söka för det som hon inte mått bra av och komma in och sedan när vi ringer behöver vi inte komma in. Alltid detta svängande i våra liv och tänka om. Tankar att kan det vara något som är farligt, tankar att hon missar skolan, tankar att lillebror också är hemma och är sjuk och missar skolan, att jag borde jobba mer för min agent vill ha mer reportage. Att bilen ska in på lagning, att jag beställt häckplantor som ska hämtas idag, att vi bjudit vänner som kanske inte kan komma i helgen, att jag skulle börjat träna ordentligt osv osv. Det är just då man måste trycka på STOPPknappen och lära sig att tänka rätt. 
 
Det ordnar sig, sluta med det dåliga samvetet, att ge sig själv de där dåliga tankarna trycker bara ner en och får en att må dåligt. Då får man liksom tänka att man gör allt så bra som går, man är liksom bara är människa och det går inte att lägga skuld på en själv för det blir inte bättre. Så när mailet kommer från Elins nya rektor som verkligen förstår på riktigt och verkar vara en fantastisk person så kommer tårarna. Det ordnar sig Lotta. Då sitter man i bilen och tjuter en stund sedan säger man till sig själv att du gör så gott du kan. Sedan fixar man ärenden och världens bästa mamma står hemma och steker pannkakor till mina barn och man har en man som lämnar bilen på verkstad så jag jag kan hämta mina plantor, mediciner till Elin m.m och när man kommer hem igen så känns ok. 
 
Man får lära sig att tänka rätt. Skulle jag inte göra det skulle jag må så dåligt för så mycket i vårt liv. Det blir vardag i vårt liv, allt kommer tillbaka så småningom. Vi måste bara ta en dag i taget utan skuld, dåligt samvete osv och försöka ta bort stress i vårt liv. Det är tankarna som gör en sjuk, mer än vardagen. 
 
Nu har jag mina plantor, jord, flis och min granne har börjat skrapa bort gräset på gräsmattan. Jag går ut en stund igen för att jobba i min trädgård. Jag säger till mig själv att det ordnar sig. Det blir bra. Jag tar och dricker upp kaffet och tar fredag i lugn och ro och känner lite mer glädje. Det finns inga perfekta liv, det finns bara en väg för att må så bra och det är att jobba med sina tankar. Får man koll på dem och de förstår att man duger och gör så gott man kan så funkar det. 
 
Kram Lotta

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

28 reaktioner på ”Det finns inga perfekta familjer”

  1. Du har såå rätt i att man måste hela tiden jobba på att styra sina tankar! Man måste vara kapten på sin egen skuta och aldrig släppa rodret!
    Måste bara inflika en liten parentes till "perfekt familj"… Träffade för några år sedan en barndomsvän… Och efter en stunds samtalande så utbrister hon: -Jag var alltid så avundsjuk på dig och din familj! Ni verkade ha det så fantastiskt bra! varpå jag kände mig som en fågelholk… Förstod i princip inte vad hon pratade om… Avundsjuk på mig?!… Min familj?!… HUR kunde ngn vara det??? För mig som tonåring så var ju min familj som vilken annan familj så klart… Vi bråkade, grälade, tjafsade PRECIS som alla andra familjer… Men tydligen så såg min vän något som jag tog förgivet i min uppväxt… -Ni gjorde alltid allting tillsammans! och just DET var det, som min vän var avundsjuk på…
    Vårt samtal ledde till att jag faktiskt satt mig ner och rejält funderade över min uppväxt och det faktum att det fanns någon som var avundsjuk på den… Och kom till slut fram till att, jaa, den var nog rätt bra, trots allt… Det är så lätt att fastna och bara tänka på det "dåliga"…. Och så glömmer man lätt det som är riktigt bra…
    Kraaam

  2. Åh vad jag behövde läsa dina ord idag❤️
    Bär på så mkt skuld dåligt samvete just nu, har en dotter som inte mår så bra just nu och jag har fastnat i negativt tänk som trasar sönder mig och förhållandet till min man.
    Det är så lätt att tro att andra har det så bra och perfekt och en själv är misslyckad.
    Innerst inne vet jag att vi är bra föräldrar som finns där och älskar vår dotter gränslöst men ibland i allt det svåra jobbiga så tar de negativa över och man känner sig så misslyckad.
    Dina ord fick mig att säga snälla ord till mig själv och förstå att det inte finns perfekta människor/familjer, vi är alla människor och ibland drabbat livet en hårt och ibland mjukt.
    Tack ännu engång för dina ord.
    Kram Sofia

  3. Åh stor kram till dig! Jag har också en sån dag idag. Alla planer allt slit hela veckan och allt jag fixar och som jag jobbar men så plötsligt går ALLT åt skogen barn får feber, vuxna snorar, skolan håller inte vad dom lovat, kaninerna dör (i någon ny typ av muterad gulsot???) och småbarnen sover jättedåligt på nätterna och så plötsligt idag tog min ork slut. Blä. Och så har jag gått och fått finnar !!! Hur kasst är inte det ? ( Försöker tänka att det kanske är för att jag är lite lite ung fortfarande…men det funkar inte)

    Så stor kram till dig. Du är inte ensam om att krascha ibland.

  4. Åh Jag vill bara börja med att krama om dig <3 . Sedan vill jag tacka dig av hela mitt hjärta för att du tar upp detta i denna "perfekta" värld där inget annat en ett perfekt liv syns i våra socala medier. Hoppas helgen blir OK Kram

  5. Stor kram till dig och din familj och tack för att du skriver det som egentligen är självklart men som jag verkligen behövde höra idag.
    Det är ok att visa och känna alla känslor, det är ok att bryta ihop och komma igen för livet finns kvar när man är klar att ta itu med det igen❤❤

  6. Lotta, det här måste vara ditt bästa inlägg någonsin 🙂 för du pekar så exakt på sådana saker som raserar vår vardag, vardagliga men jobbiga saker som händer. De mindre sakerna tillsammans med de stora, de mer allvarliga blir som ett gytter och trasar till oss. Det är ju alla de har sakerna som ska klaffa som driver oss framåt, när de inte gör det blir det skit ibland.
    ”Tänk positivt” så ordnar sig allt är en klyscha tycker jag, men att lära sig tänka goda tankar och vända på dem till något bra och konstruktivt stämmer bättre i hanteringen framåt.
    Jag ser kommentarerna här ovan, känner igen mig så från en jobbig tid tidigare i livet. Och vet en massa människor som har det tungt i perioder med saker som händer, ens barn, en själv, ens föräldrar, vänner…. Livet är verkligen inte perfekt för någon, det värsta är nog de som till alla pris vill upprätta en sådan illusion och lura sig själv och alla andra att det materiella står i fokus.
    Skönt att det blev rätsida på en del saker för er, när man vill så mycket samtidigt ibland brinner det lätt till i skallen, det händer den bäste. KRAM

  7. Stor kram och stort tack för kloka ord! Jag fastnar lätt i hur fint och lyckat och bra relationer andra har (ser allt på Instagram t.ex.) och känner mig själv otillräcklig i olika roller. Gäller att öva tankar och fokus (inte lätt som du skriver, och bara det sänker kraven – tack!!). Hoppas helgen blir fin och det jobbiga blir bättre. Kram!

  8. Som vanligt slås jag av din klokskap och insikter som är så allmänmänskliga att man önskar att Alla skulle läsa din blogg!

    Stor kram du enastående människa! ❤️

  9. Kära Lotta! Du ska veta att du känns som en vän till mig, en av de få..Jag läser din blogg varje dag som ett andningshål i en ibland nattsvart vardag. Två barn med psykiska funktionshinder där den ena tagit helt avstånd från familjen gör att jag har svårt att hitta mening och glädje i tillvaron. Då läser jag din blogg, ser ditt vackra hem, tar del av din vardag med en familj där jag ser kärlek och samhörighet. Jag vet hur det är att kämpa med sjukdom i familjen, att kastas mellan hopp och förtvivlan. Att älska och att bli lämnad. Dina vackra bilder och kloka ord är som balsam och tröst för själen. Jag tänker ofta att " alla andra" har så perfekta liv. Alla andra är normala och lyckliga och följer gängse mallar för hur man lever sina liv. Själv tar jag på mig min mask och kämpar vidare. Jag önskar jag kunde tänka mer positivt, se det som är bra. Men faktum är -det är inte mycket som är bra. Du är min förebild. Jag önskar dig och din fina familj allt gott i livet och vill tacka för allt det du ger många som mig genom ditt bloggande. Tack! Kram

  10. Goa Lotta, du har verkligen förmågan att sätta ord på många tankar. Har haft en alldeles galen vecka på jobbet och känt att jag inte hunnit varken med min famil, vårt hem eller mej själv den här veckan. Idag sa faktiskt jag och en kollega åt varandra att vi måste göra så gott vi kan på jobbet och stötta där det går, men att vi inte kan ta hem problemen för då är vi sjukskrivna innan jul. Tack och lov för fina jobbkompisar att prata med när problemen hopar sig😍 Vi har också många gånger fått höra att vi är en ideal familj och vår äldsta dotters kompis hade sagt en dag att när hon bildar familj vill hon ha det som oss… Blir så förvånad för vi upplever oss inte alls som perfekta, vi kan både gräla och ha våra kriser, men jag vet att oberoende hur livet än är, ställer vi upp för varandra och älskar varandra gränslöst. Våra barn blir inte bortskämda med saker, men de får mycket av vår tid, uppmärksamhet och uppfostras till att ge andra människor förståelse och kärlek. Kanske är det den känslan av trygghet och kärlek som andra ser. Sedan finns det ju också stormar och sorger i det här huset, precis som i alla andras. Alla har sina bördor att bära, det är bara sättet man bär dem på som avgör hur man kommer att klara av dem. Stor kram till dej och tack för att du sättet ord på så mycket❤️

  11. Lotta, du är så himla klok och BRA! Tack för att du delar med dig, både i med- och motgång. Livet är inte alltid så lätt men du har så rätt att vi kan påverka en hel del genom våra tankar. Många kramar till dig 💟

  12. Käraste Lotta!
    Vilken klok människa du är och så stark som även delar med dig av det som är svårt, tungt och jobbigt. Du ger mig tröst och gnista och jag läste precis ditt inlägg högt för min man. Att förmå sig att styra tankarna och hitta kraften ur det som är svårt är en utmaning…. men du hjälper oss. TACK för att du ger av dig själv och hjälper oss på traven att hitta våra bättre jag.
    Stor kram och önskan om en bra helg till Er! 💗

  13. Så bra skrivet Lotta. Jag jobbar varje dag med vilket önskat tillstånd jag vill vara i. Oftast fungerar det men självklart inte alltid. Fördelen med att vara medveten om det är att det går snabbare att bryta ett oönskat tillstånd, istället för att jag surar en timme kan det räcka med 20 minuter. Beundrar dig i din stryka och tackar dig för en härlig blogg/Kram/Åsa

  14. Du är så klok och skriver så mycket tänkvärt på din blogg, tankar som man själv har ibland men även om vi inte lever med ett barn med cancer. Det här med att vara människa och att tro på sig själv, tro på att man gör rätt och att man måste gå vidare även om det bli lite tokigt ibland, det är sååå viktigt. Bort med allt dåligt samvete, ingen mår bra av det! 💕Kram

  15. Du inspirerar så mycket Lotta! Jag lär mig så mycket av dig och är mycket mer fuck you tack vare dig. Tack snälla för att du delar med dig av dina tankar och känslor och hur du gör för att vända de dåliga och jobbiga. Kram

  16. Hej på dig fina du ❤ så mycket kloka ord 💚 det är ju så lätt att folk hänger ut andra… Det är ju så som du skriver, livet är inte helt perfekt och lätt men genom saker som händer så lär man sig att leva. Att tänka om och så kommer dessa svackor. Var rädd om dig 💕 dina 💕 ha en fin helg ❤ kram Sirpa

  17. Åååh tänker jag medan jag läser ditt inlägg, ni har det tufft och kämpar, sen slår det mig att precis såhär håller jag på…de negativa tankarna nöter sakta ner. Tack Lotta för att du tar upp det, för att du så generöst delar med dig av det goda men också det tuffa/svåra. Du skriver så klokt, det ger mig massor av pepp att förändra mina mörka tankar som pågår just nu. Kan du så kan jag. Tack <3

  18. Jaha du. Så sant, sälv sitter jag och gråter för en älskad vän är sjuk. Flera i min närhet som är det nu. Så konstigt. Ibland hör man inget och alla verkar ha sina "perfekta familjer". Så kommer sanningen fram. Vi är bara människor, med skratt och gråt i våra kroppar. I våra helt vanliga familjer. Tack för ditt starka och ärliga inlägg. Kram Inger

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.