Det känns som vi går bakåt fast vi går framåt i behandlingen

Än så länge går det ganska bra med Elin. Hon har klarat sig på panodil och klarat av att duscha idag, men inte mycket mer än så. Hon mest bara sitter still för det är när hon rör sig det gör mest ont. Kortison och vincristin gör att hon är svullen, får svårt att gå, slemmhinnor fungerar inte som det ska, hon blir darrig, hungrig. Kortisonet gör också att humöret är ojämnt. Ibland är hon sur, sur på ett sätt som inte är likt henne och hon kan inte styra över det. Hennes personlighet försvinner lite, jag ser en ledsamhet i hennes ögon. Ingen vill tillbaka dit vi var förra sommaren, men allt som hon ska gå igenom dessa veckor kommer påminna oss allt för mycket om den tiden.
Det känns som vi går bakåt fast vi går framåt i behandlingen. Jag vill inte se henne brytas ner igen. Det är tufft och jävligt. Elin bara sitter vid sin dator hela tiden, orkar inte ta för sig någonting och vill ingenting göra och så får det vara en tid nu, men det är så tråkigt liv. Men vad har man för val?
Jag är glad att det inte är värre ännu, det känns som vi klarar oss igenom den veckan utan allt för mycket smärtor. Det vore himla skönt om vi slapp det värsta redan nu. Alla dagar vi kan skjuta det onda känns bra. Det gäller bara att hålla huvudet ovanför ytan och vara så positiv som går. Det är lite svårare nu för vi har haft det så bra en tid och ingen vill tillbaka till det där sjuka och jobbiga. Så vill jag inte klaga allt för mycket redan nu för jag vet att detta är ingenting mot hur det kan bli, men det är bara skit att ha det så här och se sakta hur hon försvinner mer och mer till någonting som hon inte vill vara när vi äntligen kommit till en punkt när Elin ändå varit ganska nöjd med den hon är. Men , men….det går inte styra hur man känner. behandlingen är lång. Våra känslor skiftar hela tiden, beroende på allt vi får gå igenom.
Nu har jag också fått reda på att 10 % av de som överlever får om sin leukemi. Fattar ni. Gå igenom allt detta och så få om det. Det vill jag inte tänka på mer. Så glad ändå att forskningen kommit så långt att Elin har en chans att överleva, men inte få om det. Måste bara jobba med allt det positiva som ändå finns och fokusera på det härliga som väntar när detta är över och se varje liten stund dom är bra som en bra stund.
Så ikväll ska vi grilla, dricka ett glas vin och fira vår bröllopsdag och så får vi vara glada att Elin inte har värre smärtor än vad det är och just nu är hon ganska glad, då är jag också glad.
Hoppas du får en fin kväll
Kram Lotta
…………..

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

11 reaktioner på ”Det känns som vi går bakåt fast vi går framåt i behandlingen”

  1. Du/ni är så himla duktiga i det svåra som ni går igenom.
    Förstår att det kommer mörka tankar, då ni varit med om så mycket. Jag vill inte, kan inte ens tänka tanken ut hur otroligt jobbigt att genomleva det ni gör med ert älskade barn.
    Ni är så fantastiska på det sätt ni tar er igenom detta, försöker se ljuset och det positiva. Det ger mig en tankeställare om hur man ibland låter småsaker förstöra sin dag.
    Efter denna behandling ska det värsta vara gjort och jag önskar er ett varm lycka till och att ni får leva "happily ever after" kram från Karin i Umeå

  2. Instämmer i det Karin skrev till Er. Det är tungt att läsa om det ni går igenom. Men hur ska det inte kännas för Er som ska försöka leva mitt i detta går nästan inte att föreställa sig. Som du skrev Lotta vad har vi för val ? Men jag kan förstå att man försöker hitta ljusglimtar i tillvaron för att orka se sitt barn gå igenom något så jobbigt som cancerbehandlingen trots allt är. Kramar

  3. Säger som ovan, tungt att läsa om allt Elin och ni måste igenom, men ni har varit igenom detta en gång och fixar det garanterat en gång till, för ni vet att det är ljust på andra sidan när ni tagit er igenom det. Det är sådana här gånger man får släppa nuet lite och fokusera på framtiden och allt gott som ska komma.

  4. Snubblade in på din sida och ser att ni bor utanför Linköping, nära oss. Måste bara skriva att det är fantastiskt att läsa hur starka ni är mitt i allt elände, att ni försöker se allt positivt och hur ni kämpar! Önskar man kunde göra något för er, helt fantastiskt bra kämpat Elin, sån hemsk sjukdom och jag blir så arg så orättvist det är!
    Kram till er!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.