Vi ska börja åka lite pendel jag och Elin, bara för att öva. Det man kan säga är väl att om vi ska till stan så åker vi mest landsväg för att ens kunna komma till tåget. När man bor som vi gör blir det bil, går ju inte ens en buss så vi får öva nu att åka pendel:) Men om Elin kanske snart ska börja skolan i stan och det bra om man åkt lite. Allt stannande av för henne, det här med att göra saker utan sina föräldrar. Fy vad jag mådde dåligt över det i början. Att hon skulle få vara med oss istället för sina vänner. Jag vill ju att hon ska få utvecklas, växa. En sköterska på sjukhuset sa en gång i början ”är det någon gång i livet man behöver sina föräldrar så är det nu, så tänk inte så och du behöver inte vara orolig att hon inte blir mogen, hon kommer bli vuxen först av alla genom den här erfarenheten”.
Nu är det som det är och vi utgår från det och det går ju toppen. Hon umgås med några av sina vänner, men det sociala i skolan har inte kommit än. Hon orkar inte heller, men snart så. Jag la oron på hyllan och vi lever istället.
I veckan har jag bokat en mysig behandling till henne i stan och vi ska luncha och då testar vi ta pendeln så vi lär oss. Igår bokade vi även introduktionsutbilding för körkort för oss föräldrar. Det går framåt och det är härligt. Idag är det lite skola som gäller och jag ska fixa ärenden.
Ha en fin dag!
Kram Lotta
Åh, vilken underbar klok sköterska som säger så! Blir helt blöt i hjärtat <3<3<3
Ja visst är hon, älskar henne..min kloka Marie. Kram Lotta
Haha, vi bor också på landet och åker myyycket bil! Att åka kommunalt till storstaden blir ett äventyr med först bil en mil till bussen, sen buss i en timme och sedan tunnelbana innan vi når city;) Så ofta åker vi inte… All lycka och kärlek till familjen och Elin, allt blir bra<3
Hälsningar från Annica som haft en sjuk tonårsdotter (som nu är vuxen och lyckligt nybliven mamma!)
Gud vad snyggt! Bra blogg du har, kram