Livet som katt är inte så dumt ändå

 
Min matte hon säger att jag är så nyfiken av mig och hon funderar på om det är just för jag en sibirisk katt. Jag tycker om att vara med dem jag bor hos och jag måste hela tiden vara där min matte är. När min matte öppnar dörren till klädskåpet och jag hör att hon plockar ut sina skor då vet jag att jag ska sätta mig vid dörren för att följa med ut. 
 
 
 
Idag har matte stått och fixat i sin verkstad, då har jag hjälpt till, Jag följde också med ut i hagen och hämtade ris och så tog vi en liten upptäcksfärd.
 
 
 
 
 
Matte hon pratar så mycket strunt med mig men jag lyssnar inte. Jag är ju kung i huset så jag gör lite som jag vill, men hon säger att jag är söt och att hon älskar mig ändå. 
 
 
 
 
När jag tror att hon inte ser då spanar jag på hönsen och får jag möjlighet så skrämmer jag skiten ur dem. Nej jag äter dem inte, bara tycker det är roligt att se när de blir rädda. 
 
 
 
När hon försvinner så letar jag upp henne och försöker också hjälpa henne lite som att tex. pynta i orangeriet.
 
 
Sedan när hon säger att vi ska gå ut då lyssnar jag inte på henne och bara vänder huvudet åt andra hållet. Hon vet ju att jag är kung och gör som jag vill och ändå tjatar hon och tror hon kan bestämma,
 
 
 
När matte är klar för dagen och ska gå in då följer jag med lite smyg. Först låtsas jag att jag inte kommer men sedan springer jag ifatt henne. En katt orkar ju inte så mycket på en dag och det är dags att vila. För imorgon då väcker jag henne tidigt och lägger mig nära för då kommer hon att följa med till köket och ge mig frukost.
 
 
 
Jag har nog det ganska bra på gården där jag bor. Jag behöver inte vara ensam så mycket och jag får springa som jag vill. När matte bäddar rent då älskar jag hoppa upp med mina skitiga tassar och lägger mig på rygg och sover. Livet som katt är inte så dumt ändå.
 
Kram Findus
 
……………………….
 
Mer om Findus kan du läsa här om du srollar ner
 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

23 reaktioner på ”Livet som katt är inte så dumt ändå”

  1. haha, va söt han är! Känner igen det där, om att vara med överallt, och vara den som bestämmer… Mina birmor är likadana! Katter är ju bara för underbara, och du vet väl att vi bara är personal åt våra katter 😉

    Kram Gunilla

  2. Fantastiskt roligt skrivet … så här är det att ha katt … vår kattprinsessa är 14 år, till största delen är hon Burma … en fantastiskt mysig katt men vi är hennes uppassare och det är hon som bestämmer!

    kram Inger

  3. Vilka fina bilder på en otroligt söt katt. Har själv en söt liten busig kisse här hemma. Katter (djur) ger så mycket i en familj tycker jag. Som min son säger "vår katt hjälper mot allt"…

    Kram Linda

  4. Katter är sådana härliga varelser. Folk som säger att katter inte har personlighet och är tråkiga har uppenbarligen inte träffat varken Findus eller min katt Lisen. De verkar ganska lika i sin sällskplighet och vilja vara med där det händer. Känner också igen mig i att prata strunt med katten när vi är ensamma, haha. Jag tycker det är lite charmigt 🙂

  5. Ååå så mycket fint du skriver om er underbara kisse, han har det verkligen bra, han går omkring och bara myser, vilket härligt kattliv! Så ska de ha det 🙂 Härliga bilder också, han är ju sååå SÖT. Kram till dig!

  6. Han är så himla fiiiiin! Vill också ha katt men bor så himla litet och väntar en bebis till våren. Så en katt får vänta tills det finns mer tid och plats för en.

  7. Håller fullständig med Magdalena som säger: *Katter är sådana härliga varelser. Folk som säger att katter inte har personlighet* dom vet inte hur underbara katter är.
    Har själv katter, så jag vet 🙂

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *