Här visste vi att du haft cancer i två veckor
(Alla bilder jag visar på Elin är ok med henne)
Vi kunde inte somna häromkvällen jag och Kalle, vi låg och pratade om tiden som varit i flera timmar. Om allt som hänt och hur vi redan nu har svårt att minnas. Vi behöver prata för att förstå, för att komma ihåg och få sätta ord på det som hänt. För att komma vidare och för att förstå varför vi nu 6 månader senare känner att kroppen då och då är trött och vi måste vila.
Vi pratar om den där dagen då de kallade in min man till sjukhuset för de hade något att berätta, hur Kalle höll på att svimma när läkaren berättade besked att Elin var sjuk och hur Elin bara tittade på oss för hon visste inte vad leukemi var och jag fick säga orden…”Elin du är sjuk, du har fått cancer, blodcancer”.
Vi pratar om hur Elin den där underbara skolavslutningskvällen i somras tappade håret. När hon satt på en bänk och håret föll av och jag bara grät hela dagen. När pappa i huset lagade mat i terapi och Elin själv var mellan allvar och skratt för allt var så overkligt som något som inte händer på riktigt. När lillebror åkt iväg för det gör för ont för att se. . Den kvällen var nog den jobbigaste jag varit med om, då förstod jag att min dotter har fått cancer. Det som man tror inte händer, händer oss.
Vi pratar om alla de dagar hon skrek i timmar, när hon inte kunde gå, när hon satt i vår säng och vi inte förstod hur vi skulle ta oss in till sjukhuset för Elin kom inte in i bilen av alla smärtor. Vi pratar om hur vi rädda vi varit, hur vi sett hennes kropp brytas ner, hur vi skrattat i allt elände för att orka överleva. Hur vi genom kärlek, skratt och goda middagar orkat gå vidare fast det känts förjävligt.
Håret är på väg ut
Vi pratar om hur det har vänt, hur Elin för varje dag orkar mer, att hon inte bryr sig lika mycket om hur hon ser ut. Vi pratar om hur lyckliga vi var första gången vi slapp rullstolen, hur Elin orkade trappen och träffa sina vänner igen. Vi pratar om hur vi lägger märke till små saker, som tex att Elin kan böja sig ner och lyfta katten.
Vi pratar om att det som hänt oss under sex månader händer ibland ännu fortare för andra och de kanske inte heller får behålla den de älskar. Hur ska man kunna överleva och förstå?
Att jag bloggar och skriver om detta har varit oerhört värdefullt för mig/oss för nu minns vi inte längre men genom bloggen kan vi läsa lite av det som hänt och minnas. Vi behöver prata om det om och om igen.
Jag vill att du som läser ska vara rädd om dig och dem du tycker om i jul. Att du förstår att allt det där materiella som vi omger oss av som fina saker osv, det är egentligen ingenting av det vi behöver om vi inte är friska. För när man sitter där på sjukhuset bredvid sitt sjuka barn då inser man att det är härligt att fylla sitt hem med fina saker som gör en glad, det härligt att fylla sin garderob med snygga kläder som gör en fin……men du skulle byta bort ALLT detta mot att få ett friskt barn.
Så jag har lärt mig att jag kommer fortsätta fylla mitt hem med fina saker som jag tycker om, jag kommer fylla min garderob med nya kläder osv men jag vet också hur det är att sitta där och inse att det egentligen är bara döda ting. Det kan aldrig ersätta lyckan över att få dela livet med ett friskt barn/vuxen, att få ha dem man älskar omkring sig och det är vad jul handlar om egentligen. Jag har insett att ett hem behöver inte innehålla så mycket för att ett hem ska kännas underbart, jag har lärt mig att fundera först vad det är vad vi ska fylla livet med när vi har turen att få uppleva det. Ett sjukt barn i cancer har bara en önskan i julklapp, att bli frisk.
Kram Lotta
Det är precis så. Visst kan man må bättre av vackra saker runt omkring sig. Men när någon är riktigt sjuk byter man bort allt i ett ögonblick bara den man älskar blir frisk.
Vackra bilder! Kloka ord!
Ha en riktigt fin adventstid!!! Kramar!!!
Kramar om, <3
Så kloka ord! Ta hand om er, kram <3
En sån klok människa du är. Helt underbart att det kan finnas nån som kan sätta ord på dessa svåra saker och få människor att inse vilka bagateller små vardagliga problem är. En riktigt härlig adventstid önskar jag er alla. Ni är en fin familj, verkligen!
Tårar trillar på min kind. Så fint du skriver. Det måste verkligen vara den tyngsta upplevelse en förälder måste gå igenom.
Varma kramar från Eva
Jag önskar så att jag inte visste vad det innebär att ha ett svårt sjukt barn. Jag önskar så att det åtminstone fanns ett botemedel att prova, för vår son och andra pojkar med DMD. Jag önskar så att jag slapp acceptera att ens barn bara är till låns, och kommer finnas hos oss alldeles för kort tid (om inte forskningen hittar något botemedel snart). Jag förstår precis hur det är att tappa tidsperspektivet och om och om igen gå igenom den värsta krisreaktionen och första tiden efter ett svårt sjukdomsbesked. Jag förstår precis hur det är att vara fullständigt dränerad på energi, krascha och ta nya tag. Jag förstår precis hur det är att få perspektiv på livet. Vi, ni och våra barn är riktiga kämpar, varje dag! Det gäller att ta vara på de fina stunderna. ❤️
Så fina och kloka ord, jag blir oerhört rörd av vad du skriver, tårarna trillar..helt fantastiskt! Det gäller att ta vara på varandra varje dag, man vet aldrig vad som kan hända. Varma kramar från Bodil till er alla o kissen!
Finaste Lotta! Du har alltid varit så klok och skrivit så öppet och vackert. Och nu ännu mer. De ni gått igenom önskar jag ingen. Men så starka ni är. Så mycket kämpaglöd och kärlek ni förmedlar och du delar med dig av här. Och tack för att du påminner oss om vad som är viktigt. Kramar
så oerhört starka ord, som får en att tänka på livet med en stark vilja av att värdera livet högre än prylarna som finns i det.
Så starka ord. Ni är starka! <3
Jag vet hur det känns. Har varit med om det.
Jag har under förmiddagen suttit och skrivit en text om att vi inte blir verkligt lyckliga av att få allt vi önskar oss, utan att vi blir verkligt lyckliga när vi får vad vi behöver. Och nu, när jag läst detta, kan jag med tårar rinnande över kinderna konstatera att det stämmer. Så starkt du kan beskriva allt detta!
Känner så mycket igen mig i det du skriver. Vår dotter fick leukemi i december 2014, den värsta julklappen någonsin. Tog ungefär ett halvår när allt kom ikapp mig och jag började inse allt som hänt. Livet kan inte tas för givet och små saker betyder så mycket mer nu.
Vi har också ett halvår nu och det blev några jobbiga dagar, nu är det lite bättre igen, det går liksom upp och ner. Hoppas det går bra för er dotter ♥ Kram
Hej! Vad fint och mycket bra skrivet 🙂 jag vet precis hur det känns för mina båda svärföräldrar samt min mamma har drabbats och genomgår behandlingar just nu. Ibland orkar man ingenting men sedan hittar man de små ljusglimtarna i tillvaron och man går vidare. Vardagen fortsätter och vad skönt det är, vi är så glada att vi har två små pojkar för det gör det hela lite lättare att gå igenom. Ha en lugn o skön jul och advent! sköt om er och vad skönt det är att läsa att det vänt för er 🙂 kram Sofia
Livet..så himla dyrbart. Tack för allt du skriver –
det är en viktig påminnelse hur livet kan se ut.
Kram från Ulrika
Jag förstår vad du menar. Saker kan man köpa nytt, inte liv. Skickar en massa computerhugs!!
Jag tycker om att läsa din blogg.Du skriver så otroligt känslomässigt vad det än är. Idag grät jag när jag läste det du skrivit.Jag kan bara läsa och försöka förstå all smärta och glädje ni pendlar mellan.Önskar er all lycka med allt och hoppas att eran dotter blir helt frisk.
Ja du Rita, jag har svårt att förstå själv. Nu börjar jag själv bearbeta ännu mer allt vi gått igenom. Kram ❤️
Följer din blogg och den ger mig fint perspektiv till vardags. När du skriver om cancern så ger det mig ännu mer perspektiv, har levt nära barn med cancer… Tack för detta och varma kramar till hela familjen. En extra till din vackra modiga dotter //Maria
Tack ❤️
KRAM!!! <3
Tack Lotta. Tack för att du delat och fortsätter att dela din/er resa med oss.
Vila nu, bland advent och julens vackra och goda.
Tack för dina rader, ha en fin jul ❤️ Kram Lotta
Så fint du skriver Lotta!
Stor julkram till hela er familj!
/Anna i Skåne
Ojoj, vilken resa ni varit med om! Vad ni ska vara stärkta sen när ni kommit ut på andra sidan! Så fint att du delar med dig!
Kram Lena
Ja Lena hoppas vi får med oss mycket efter detta, man undrar ibland varför man ska bli drabbad av detta skit. Vad ska vi lära oss av detta? ❤️ Kram
Värdefulla insikter delar du med dig av. Kram
Varmaste kramarna till dig Lotta. Dina ord får mig att inse att många har det svårt. Får mig att tänka på annat… Jag blir så lätt instängt i min bubbla där hela vår familj påverkas av att vår dotter är sjuk. Hon skär sig, svälter sig och vill bara dö. Hur hanterar man när ens 17-åriga dotter VILL dö? Jag får bara bryta ihop lite, för att sen komma tillbaka… (precis som jag gjort sista tre åren).
Otroligt bra skrivet. föll en och annan tår. Vilka kämpar ni är! kram
Hej. Jag vet EXAKT vad du går igenom och hur du och din familj mår. jag förlorade min pappa förra året i December av cancer. Det började med att han fick prostatacancer som spreds till hela kroppen och han blev döende och tyvärr överlevde min pappa inte. Jag förstår oron, hjälplösheten, rädslan och allt annat. Min fina underbara och alldeles för unga pappa drabbades av denna hemska sjukdom som tog flera år av hans liv och som tog tillsist hans liv. Jag var 20 när detta hände och min bror var 19. Vi miste vår pappa alldeles för tidigt, vi behöver honom. Som du skrev, saker betyder inegnting. Man går i tron att detta händer inte oss, detta kommer aldrig drabba oss. Men tyvärr kan det göra det. Det drabbade mn familj & nu din. Jag hoppas att Elin klarar sig. Jag hoppas att ni får ett lyckligare slut än vad jag, min familj och min pappa fick.
Massa kramar
Man får en helt annan syn på ytliga saker när man drabbas av en sån tuff sak som död och sjukdomar.
Jag skulle så gärna slänga ut varenda grej, sova på golvet och inte ha nån tv…bara min son fått leva.
Vilken fin och modig tjej ni har <3
Väldigt fint skrivet. Man blir otroligt berörd. Jag önskar er all lycka och håller tummarna för Elin. Var rädda om er. Kram
Tack , kram tillbaka ❤️
jag blir alltid så rörd av vad du skriver, det är verkligen så starkt av dig att dela med dig också. Och Elin, vilken tjej, helt fantasiskt!
Första gången jag surfade in på din blogg. Tack för att du delar med dig av ert liv. Blir oerhört rörd av det du skriver. Fullt av kärlek och omtanke. Styrkekramar till er!
Hittade din blogg idag…
Jag kommer ihåg som att det var igår som vi fick veta att vår älskade Tristan var allvarligt sjuk. En blodsjukdom som heter MDS, förstadie till leukemi. Jag fick ringa hem min man från Stockholm och direkt till Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. Avd 322 BARNCANCERCENTRUM jag ville bara vända i dörren, det måste ju bara vara fel…
TRISTAN EN KÄMPE UTAN GRÄNSER❤️💪🏼
Heja er all kärlek till er familj❤️
Tänk så mycket de får kämpa/har kämpat våra älskade ungar! Elin tar sista sprutan i benet idag. Kram Lotta