Ett halvår med leukemi

 
Det är helt otroligt att det inte gått längre tid, för det känns som Elin haft leukemi i flera år. Det har hänt så mycket och det är mer nu jag förstår vad vi varit med om. Jag är så oerhört glad att det vänt. Just nu mår Elin väldigt bra, hon har bra blodvärden, inga biverkningar mer än att hon mår illa av sina mediciner. Hon äter tabletter som doseras efter hennes värden. Hon har gått ner ganska mycket i vikt och vi försöker få henne att äta mycket bra mat. Ögonfransarna har växt ut, ögonbryn är tillbaka och håret har börjat växa. 
 
Hon kan gå igen och orkar vara iväg i ca 3-4 timmar innan energin är slut, hon pluggar in skolan och det ser ut som hon kommer hinna uppnå betyg. Idag är första dagen som hon ska besöka skolan och ha engelska i ett litet mindre rum hos lärarna med en av sina bästa vänner. 
 
 
Den här bilden tog Elin när hon var på väg till Gotland, en vecka innan vi fick veta att hon hade leukemi. Det känns som evigheter. men vi är starkare nu. Vi klararar så mycket mer. Man tror inte man ska klara av ett sådant här besked men det gör man. Det har gått bra, väldigt bra men man måste leva i nuet. 
 
När människor klagar på vädret eller sina små krämpor eller annat tjafs så tänker man mest …”du har inga bekymmer. Njut av livet istället, lägg inte energi på att gnälla på folk, vara avundsjuk på andra, klaga på vad andra gör, lägg inte energi på småsaker. Utan ge dig själv kärlek och njut av ditt liv medans du får leva!!”
 
Cancer har gjort oss starka. Jag har blivit tuffare, jag känner ofta ”fuck you” när jag hör hur människor gnäller på invandrare, på sina jobb, på sina barn, på sina förhållande osv. Själv så tar jag tar ingen skit, folk som vill sänka andra med dumma kommentarer, avundsjuka över saker blir jag så trött på och låter dem sitta där i sin lilla trångsynta håla. Det låter kanske märkligt att känna de orden, men vi har fått det här livet till att leva och aldrig har det känns så värdefullt. Nu går vi vidare på vår väg med erfarenhet i ryggsäcken som gjort oss ännu mer nöjda över livet. 
 
 
Elin är stark och klok. Hon möter ofta cancern med humor. Det är en bra strategi. Vi skojar mycket, skrattar och vi pratar om allt. Det händer positiva saker varje dag. Jag är så oerhört stolt över henne som klarar det här så bra och kommit tillbaka så mycket. Igår frågade läraren hur hon mår….”hon svarade..jag mår bra, nu är livet ungefär som vanligt”.  Hur ska det då kännas om två år när behandlingen är klar. Hon ska söka in till gymnasiet i höst sedan får vi se om hon vill börja eller ta ett år ledigt. För oss finns ingen väg som är den rätta vägen. Det enda som är viktigt är att följa hjärtat, då blir det bra och ha så roligt man bara kan under tiden. Humor och kärlek. 
 
Kram Lotta

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

50 reaktioner på ”Ett halvår med leukemi”

  1. Ååå Lotta….
    Fast ditt inlägg egentligen är ett possitivt, glatt och fint inlägg sitter jag här och gråter… inte sådär fint droppande tårar…nää utan sådär rödmosigt och hulkande och det rinner ur både ögon o näsa….
    (tur jag är ensam på jobbet)…
    Även om det värsta är över nu…även fast ni ser livet med andra ögon….även fast Elin är glad…
    Kan jag inte låta bli att bli ledsen över orättvisan…..det orättvisa att en underbar tjej ska behöva gå in från sidan på skolan o ha lektion i ett litet rum…..ledsen över att hon kanske komemr ta ett sabbatsår för att få tillbaka energin….
    Missförstå mig inte.. det ÄR underbart att hon kan gå tillbaka till skolan..det är inte så jag menar…jag menar att det är så himla ORÄTTVIST att det drabbat just henne… ♥
    All kärlek till dg och din fina familj!
    Kraaaam Katarina

  2. Måste bara få skriva några rader till dig. Jag är rätt ny och följ dig och din underbara blogg. Det första jag gör när jag vaknar på morgonen är och läser din blogg. Att få färja dig och din familj. Det slår mig nu idag att livet är få orättvist. Ta hand om er❤️

  3. Du skriver helt underbart det går ända in i själen ja vad gör det att det regnat hela dagen här nere i Skåne när man läser dina fina inlägg.
    Ni tappra kämpande mäniskor.
    Stora varma kramar till Er alla.

  4. Lotta, du är bäst! Många lever precis som du säger, med ögonlocken slutna för vad de har. Tack för att du låter oss vara med på er resa och hjälper oss hålla ögonen öppna för livet! /Anna

  5. Åh blir så berörd av vad du skriver. Så fint att du delar med dig av detta! ❤️❤️❤️ Styrkekramar till dig och din dotter! ❤️

  6. Ni är så galet inspirerande! Jag hoppas det smittar av sig även på dem ni möter. De som gnäller och klagar på småsaker. Sånt onödigt slöseri med tid och energi. Det skapar ju bara en massa dålig stämning! Så mycket härligare att sprida glädje som ni gör.

    Kram Lena

  7. Ni är fantastiska! Att du delar med dig av eran resa får mig att också tänka efter vad som egentligen är det viktiga i livet. Tack för att du delar!

  8. Blir alltid otroligt rörd av dina inlägg när det gäller din dotter. Jag är glad över att hon mår bättre och tänker på er. Och ja alla inklusive mig själv bör vara bättre på att leva livet och inte gräva ner sig i obetydliga situationer. Kram

  9. Hittade precis in här. Skönt att läsa att hon mår bättre. Vilken mardröm :/ har en faster som dog utav cancer så jag vet vilket helvete det är! Men hur som helst! Skönt att hon mår bättre.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *