Injektion i ryggmärgen

I en sal på sjukhuset ligger vår dotter i fosterställning och får en injektion i ryggmärgen av cancermediciner så att cancern/leukemin inte ska kunna sprida sig upp till hjärnan. Hon använder lustgas och i rummet finns fem andra personer som hjälper till och hon ska göra detta varje onsdag i flera veckor framöver och så andra behandlingar under tiden. I mobilen spelas det One Direction. Hennes klasskamrater har just tagit lunch och kanske befinner sig i fritidsgården eller går ”varvet”.
Innan de sätter igång pratar vi om vad vi ska laga för mat, vilka växter jag ska ha i min nya rabatt, Elin surfar lite på mobilen, vi skrattar och skojar och sköterskor avlöser varandra och vi får prata om hur veckan varit och hur vi mår. I allt detta borde vi vara nervösa eller nedstämda men det är vi inte. Vi känner oss lugna av att mötas av många änglar på sjukhuset, vi känner oss lugna över att vi kan prata och avdramatiserar vad hon ska göra och ordet cancer hur man möter det är faktiskt lite upp till oss. Än har Elin tagit det här bra och hon är 16 år och förstår vad detta innebär. Elin har en cancer där 86% blir friska, vi har så bra prognos framöver oss och vi väljer att ta varje del som en sak i taget. Hon är förhållandevis fortfarande pigg mot många barn. Vi kan inte springa ifrån det, vi kan bara göra det så bra som det går för oss alla och vi inser att mycket hur vi tar detta sitter i hjärnan.
Om vi försöker se på detta på ett mer lugnare sätt så blir Elin lugn och vi gör det inte till någon grej. Hon är helt otrolig vår krigare, hon gnäller knappt. Behandlingarna på sjukhuset går toppen, det är biverkningarna vi tycker är jobbiga. Hon bryr sig inte så mycket om sprutor, stick i benmärgen eller operationer..innan de satte in dosan fick hon säkert 40 stick på en vecka med massor av rör blod osv. Hon vet att för varje grej blir det ett friskare liv och vi kan inte fly. Man får bryta ihop däremellan osv, men hon har valt att försöka se positivt så gott det går.
Just när jag skriver detta provar hon alla klänningar i sin walk in closet, hon väcker sitt intresse för kläder till liv och gör olika saker för att närma sig tanken att hon kommer vara den hon är oavsett cancer. Vi ska alla vara dem vi är, vi ska bara göra den här resan som kommer göra oss ännu starkare och klokare. Jag känner mig redan så mycket mer tacksam. Vi är krigare som tänker göda cancern med kärlek, den kommer inte orka med oss tillslut, vi fick en stund tillsammans att prata mat, känslor, vad vi ska göra i helgen…cancern tog inte vårt psyke idag heller.
Kram Lotta

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

44 reaktioner på ”Injektion i ryggmärgen”

  1. Blir så starkt berörd av varje ord.
    Tack för att du beskriver så ärligt, känns äkta.
    Heja er i eran resa mot cancern!

    Kram från Ulrika

  2. Fick svårt att läsa mot slutet för ögonen tårades….Ni är helt fantastiska och en riktig krigar familj och detta kriget vinner Ni….Tänker på Elin och Er ….Kramar Lena i Färjestaden

  3. Ni är fantastiska och behåller den styrka som ni hade innan. Och det märks verkligen att Elin är din dotter, Lotta! En livssyn som jag önskar att alla kan ha! Cyberkramar!!

  4. Sjuka barn, inte ok! Har haft astma och hjärtoperationer med mina barn!! Man flätas samman och tar striden!!! Tänker på er och er utsöta dotter❤️
    Kram B

  5. Mina tårar rinner. Du skriver så fint och underbart. Fantastiska är ni, både du, Elin och resten av familjen. Håller alla tummar för er. Alla i familjen bär fuck cancer armbandet. Kram till er Inger

  6. Tappra tappra Elin! Tror att man klara av allt man måste med lugn och positiv inställning, men känner så innerligt med er❤️ Kram

  7. Så härligt ni verkar ha det ändå. Förstår att det måste känts redigt tungt ibland. Har själv en bebis som jag låg på sjukhus med de första 7 veckorna. Man blir bra på att ta vara på skönare stunder. Kram

  8. Så härligt att läsa om er inställning och om ert sätt att tackla cancerspöket. Ni kommer helt klar att gå starka ut detta. Kram tillber alla i familjen och särskilt till Elin.

  9. Ååå Lotta…nu rinner tårarna igen. Du skriver så fint!
    Jag finner inga andra ord än att jag är med er varje dag…tänker på er varje timme.
    Kram min vän!

  10. Jag har inte hunnit läsa på några dagar så jag läste ifatt nu. Märker direkt att ni är inne i "sjukhussvängen" när du skriver om stabila värden osv…det går fort att hamna i sjukhussvängen vare sig man vill eller inte. Helt plötsligt hamnar vardagen om blodtryck, sänka, CRP, infektionsvärden, puls osv…Man sitter och pratar om det som om det vore varor man ofta handlar i affären. Vad skönt att ni kan få bo hemma så länge hon mår så pass bra. Att inte vara på sjukhus betyder mycket för tillfrisknandet. Sen förstår jag precis vad du skriver om krocken mellan "staden och sjukhuset". När vi låg på sjukhus förra året fick jag panik ibland när vi var på stan eller köpcentrum. Det gick bara inte. Tryggheten blev "sjukhuset" och Ronald där vi fick bo. Hur som helst vill jag bara säga att jag känner igen mig i det du skriver. Framåt och bakåt, upp och ner och vidare framåt. En berg och dalbana som är svår att förstå men viktigt att få ta i sin egen takt. Tänker på er och önskar en så bra vecka som möjligt.
    / Medkänsla från en annan mamma.

  11. Jag har läst och känner verkligen med er. Har varit i samma båt med min son fast det var levercancer och prognosen för honom var absolut inte god. Håller med Carolina som nyss skrivit att livet blir verkligen en berg och dalbana men man finner sig i det. Det finns inte så mycket annat att göra. Tur vi har vår fina sjukvård säjer jag bara! Man måste lämna över sig och ha tillit och ag var nog en fruktanvärd jobbig mamma som ifrågasatte allt. Livet för oss är idag vad jag absolut inte trodde det skulle bli. Jag har blivit farmor till två underbara tjejer och livet är helt underbart <3! Kram och ge inte upp!!

  12. Jag har inte läst bloggen på ett tag, brukar göra så, vänta ett tag så är det mysigare att sitta en längre stund och gå igenom och se på bilder.
    Därför visste jag inte vad som hänt Elin och blev ganska bestört när jag såg 🙁

    Varma kramar och styrka till er alla!

  13. Oj så berörande fina ord du skriver samtidigt som det är så hemskt det ni går igenom i din familj. Tårarna rinner när jag läser och ni krigar på hela tiden. Kram till dig och familjen

  14. Har inte tittat in på länge men kom på igår att jag ville titta på lite vackra bilder, möttes då av denna förhatliga sjukdom och blev så ledsen och nedstämd…dock vänder det till stor del av att läsa hur ni väljer att förhålla er o kämpa. Klart ni klarar detta, känns som ni är på helt rätt spår!! Stort lycka till

  15. Vilken fantastisk inställning ni har! Jag tror det är en stor del av ett lyckat tillfrisknande, att ni är så positiva och kärleksfulla!
    Tänker på er varje dag även om jag inte känner er.
    Er historia berör…

  16. Tusen varma kramar till hela familjen + en extra stor till Elin o massor med styrka!!! Tänker mycket på ER…även om vi inte känner varandra 🙂

  17. Tusen varma kramar till hela familjen + en extra stor till Elin o massor med styrka!!! Tänker mycket på ER…även om vi inte känner varandra 🙂

  18. Åh jag ska be för er. Det var fint att läsa ditt inlägg och jag känner mig tacksam över att ni får möta fin personal på sjukhuset. Kram till er.

  19. Du har en gåva att sätta ord på det som händer! Vilken resa ni gör, och vilken fantastisk förmåga till lugn o trygg inställning mitt i processen. Förstår ju att ni också bryter ihop ibland, men styrkan och kraften kommer varje gång. Tänker på er ofta!
    Kram Maria i Huddinge

  20. Hej tycker ni tänker precis som man ska göra💗själv har jag barn som har epilepsi aldrig pigga trötta jämt starka medecinen. Orkar inte mycket ofta hemma från skolan mm .Önskar ibland att man kunde ha en sjukdom som gick att bota. Men det här varar livet ut😢det kommer gå jätte bra för er😊

  21. Jag är så ledsen för er skull. Tårarna rinner när jag läser om er liv och jag finner inga ord. Har en dotter i samma ålder(Elin. VARM KRAM till dig och din familj!<3<3

  22. Starkt och ärligt, rätt från hjärtat och med en enorm styrka beskriver du detta som rammat Elin och er. Ni är förebilder hur ni taklar detta svåra ❤. Med er kämpaglöd ska er vackra dotter vinna denna kampen. Kram ❤

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.