Livet är som på film

 
(bild från mobilen/Elins album bok om cancern) 
 
Livet är som på film. Varje timme ser olika ut hos oss. Ingen vet hur filmen slutar, den bara fylls av handling. 
 
Vi äter, Elin har så ont i magen. Hennes ord ”aj,aj,aj” skär som knivar i mitt hjärta. Vi lider med henne så vi ringer sjukhuset. Hennes mediciner bryter ner tarmar m.m  Jag kan inte hålla tillbaka tårarana vid matbordet, hur blev det så här. Händer det här oss? Jag tittar på min man och ser att han mår dåligt. Vi packar Elins väska och pappa i familjen säger direkt att han vill åka. Han vill vara med och ha kontroll, han vill vara med henne.  Han är startklar och har duschat. Jag stannar hemma för att umgås med sonen. Vi har inte setts på flera dagar och jag har saknat honom. 
 
Lillebror har kommit hem från Liseberg och vunnit massor av godis, han ger henne två påsar och de kramas. Det gör ont. Han är ledsen, hon är ledsen. De gråter. Hans syster är sjuk i cancer och det är svårt att förstå. Hon ser inte ut som hon brukar och hon har ont och det är helt okej att tycka det är svårt och jobbigt. Ingen vill att hon ska ha ont. De står varandra nära, de har nästan aldrig bråkat, men cancern försöker skilja dem. 
 
Så de åker iväg och vi här hemma fortsätter städa ordning, vattna, städa hönshuset. Det går liksom av sig själv. Det är ingen ide att sätta sig för då vill man inte resa sig mer. Kaffet är slut, kylskåpet ska fyllas på, soporna ska ut osv. Någon måste göra det. Så livet fortsätter…
 
Elin har väntat i flera dagar på att kunna åka på utflykt med familjen hennes lediga vecka från injektioner och dropp, hennes utflykt blev sjukhuset. Men jag tänker så här att hennes sommarlov kommer fortsätta hela året, vi kan åka överallt när hon har bra dagar. Då är de andra i skolan och mitt barn får leva lite igen, sommarlovet fortsätter. Så funderar jag på om de kommer hem ikväll eller om de blir kvar. Det märks. Jag är nog expert på att plocka ut det bra i varje stund, i varje timme. Så nu åker vi handlar, så kan vi mysa lillebror och jag av lite god mat. Kanske plocka svamp och laga mat ihop. Jag kan inget annat göra just nu än göra det bästa av stunden och det är jag bra på..att vara tacksam för det lilla. Att få vara med min son och om några timmar kanske de är hemma igen, vem vet…
 
Kram Lotta

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

27 reaktioner på ”Livet är som på film”

  1. Kära Lotta – jag är inne och läser varje dag hur ni i familjen har det! Jag känner med er och tänker ofta på er. Det är inte mycket jag kan göra för er. Känner dock att jag vill göra "något" så här på distans så det får bli denna vackra dikt som har skrivits av Siv Andersson. Ett läkande ljus. Jag skickar även en "helande" hand – Reiki på distans till Elin och er i familjen – allt kommer att bli bra! Mycket mycket kärlek skickar jag er!

    Ett läkande ljus
    – av Siv Andersson

    Jag önskar jag hade
    en sådan förmåga
    att tända en hälsans
    läkande låga.

    Då skulle den särskilt
    för dig få brinna
    – få allt det onda
    att helt försvinna.

    Den skulle se till
    att kurvan vänder
    och att du får omsorg
    av goda händer.

    Dag och natt
    hos dig den skulle vaka
    och ge dig all kraft
    att få hälsan tillbaka.

    Kram från MariLouise

  2. Vad ska man säga? Vad ska man skriva.
    Allt känns så futtigt.
    Jag tänker så på er ska ni veta, många gånger varje dag.
    Dina ord rister i hjärtat, men ni har varandra, Elin har er och ni henne❤️
    Ni kommer få bra dagar, när Elin orkar och vill komma ut på utflykter, bara vara med er eller kanske med en kompis
    Inte tänka på sjukdom.
    Tusen kramar ni fina och starka och svaga ibland.
    Bryt ihop och gå vidare, gråt och skratt, känslor, ömhet och kärlek/ Ann-Catrin

  3. Jag gråter när jag läser dina inlägg. Fantastiskt bra skrivet, jag vet inte om jag skulle orka uttrycka mig så fantastiskt som du gör om jag var i din situation. Jag tänker på Er flera gånger varje dag fast jag inte känner er.
    Styrkekramar i massor.

  4. Lider med er och gläds med er och så gråter jag lite. Ingen, nej ingen ska behöva gå igenom cancerns helvete! Kramar till er❤️

  5. Åh, vad berörd man blir. Din text, så otroligt stark. Fattar inte hur du finner orden. Fantastiska Lotta. Hoppas det går bra nu och att lilla Elin kommer hem på några timmar. Massa kramar till er Inger

  6. Jag är här inne och läser allt du skriver varje dag, följer er kamp för varje minut, och jag önskar att jag kunde hjälpa, att jag hade något klokt att säga.. mer än att jag tänker på er mycket!!

    Om det skulle kunna finna det minsta jag kunde göra så lova att säga till mig.

    Varmaste kramar

  7. Åh, jag lider med er, med dig och de dina! Och jag förundras över hur klok du är, men jag antar att man anpassar sig till situationen, ja man måste väl!
    Tänker ofta på er! Jag har en dotter som också är 16 år, som lever livet, ja just nu i alla fall, det kan vända på en minut, och jag är en orolig typ… Man skall ta tillvara på varje dag, och det verkar du göra, ja jag säger det, du verkar så klok!
    Sänder varma kramar till er!
    Gunilla

  8. Tack för att Du skriver!!
    Man säger att man förstår,men det gör man ju inte-tänker på er och skickar goda,snälla tankar att ni ska ha det så bra det någonsin går!!
    Kram från Lena

  9. just nu är det flera som kämpar mot cancer i sociala medier. Jag orkar sällan läsa, blir lätt så känslomässigt påverkad att det inte blir bra. Men dina ord, er kamp, din blogg orkar jag läsa. Med tårar i ögonen vissa dagar och med nytt hopp andra. Tack för att du är så öppenhjärtig. Du är en sann förebild i hur du hanterar detta, det är ni nog alla i familjen men dina tankar är ju de vi läser här. Jag hoppas så att ni ska få positiva besked snart och att Elin blir frisk och stark och får friheten att göra det hon vill igen! Skickar mina tankar och hopp om styrka och hälsa till er!

  10. Trots att det är så smärtsamt att läsa så tårarna rinner så ger dina berättelser en otrolig styrka!

    Vilken tur att du har det jobb du har, så Elin kan få sina sommarlovsäventyr framöver när hon orkar!

    Kram Lena

  11. Massor av styrkekramar till er, hela familjen!♥ Cancer är skit – det tar tid, men man kommer genom skiten! Timme för timme, dag för dag… Fortsätt kämpa! Vi är många som "finns med er".♥

    Måste också säga att jag blir arg och besviken när jag läser om skolans inställning. "Hon kanske inte behöver vara borta så mycket". Det kan bara de som inte har eller har haft cancer säga eller de som inte har någon närstående som drabbats! De har inte en aning om hur ni eller framför allt Elin har det!
    Kram
    /Helén

  12. Finner inga ord finaste…
    gråter o tänker på er…ni finns i mitt hjärta hela tiden.
    Det kommer bli bra till slut.
    Kraaam och hoppas att i dag blir en bra dag!

  13. vi är många som följer er kamp här på bloggen. Dina tankar berör och jag följer er här på nätet och tänker på er varje dag. Jag bor i M- by och har sett er ibland. Det är en märklig känsla att jag känner till er men ni inte vet vem jag är. Vi hamnade bredvid varandra på bion en gång men jag var för blyg för att ta kontakt. Jag har en 16- årig dotter, precis som du så jag kan bara föreställa mig vad ni går igenom. Genom mitt jobb i hemtjänsten möter jag LA H ibland och då tänker jag " undrar om de har varit ute hos Elin i dag. Skicka henne de varmaste kramar från mig och min familj. vi tänker på er!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.