När jag går förbi dörren

 
 
När jag går förbi dörren så hänger Elins julstrumpa där som hon fått av sin farmor, som den alltid har gjort till jul och som jag hoppas att den alltid kommer göra fast hon fyller 17 år. 
 
Det är sådana små saker som jag uppskattar så mycket mer nu. Att förstå innebörden att strumpan hänger där för att hon finns, något som jag aldrig hade ifrågasatt före 25 maj i år. Då var det självklart att bara leva och allt rullade på. Nu är inget självklart längre, nu värdesätter man varenda liten sak. Att se hennes tandborste stå i muggen, att se hennes skor stå i hallen, att få små meddelanden på mobilen, att höra henne ockupera badrummet några timmar,  att se hennes pyjamas ligga på sängen osv. 
 
Det kan hända oss alla något när som helst, men alla de dagarna jag får här tillsammans med dem jag älskar kommer kännas på ett annat sätt. Ingenting är självklart och jag älskar den erfarenheten för den gör mig ännu mer tacksam och får mig ännu mer se de små detaljerna. Var rädda om er!
 
Kram Lotta

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

11 reaktioner på ”När jag går förbi dörren”

  1. Du kan sätta ord på alla känslor du fina Lotta❤️ Så tänker jag också ofta att så länge vi har varandra spelar allt annat ingen roll och blev ännu en gång påmind om det förra helgen. Min svåger hamnade inne på hjärtkliniken med hjärtflimmer och en puls på 200. Min syster har just genomgått en stor operation så hon får inte köra bil så jag åkte med henne till sjukhuset eftersom deras barn bor långt borta, Efter en vecka på sjukhuset har läget stabiliserats, men livet kan förändras på en sekund, det har vi fått erfara förut, så va spelar det för roll om man har städat eller bakat allt. Släck lamporna och kör med ljus så ser ingen dammet😅 och allt gott finns att köpas. Gör bara sånt som jag tycker är roligt och hinner med nuförtiden😘 Kramar❤️

  2. Aldrig ska jag skälla på att skor slängs precis innanför dörren, aldrig ska jag skälla för att strumpor hittas i soffan för tänk den dagen då skorna inte är där och soffan är strumpfri. I bästa fall har barnen vuxit upp och flyttat hemifrån och i värsta fall har barnen berövats att väx upp.
    Nä hellre lite oordning i hemmet och barnen hos mig!
    Kram på er!

  3. Jag läser din blogg varje dag! Och jag är så imponerad av din glädje och din styrka! Jag och min familj lever med ett svårt psykiskt sjukt barn sedan 2011…och dina inlägg ger mig kraft. Jag inser att jag inte är ensam om det svåra och alla jobbiga tankar! Så tack!! <3

  4. Så bra skrivet! Vi måste passa på att njuta av varandras sällskap medan vi kan. Förlorade min moster plötsligt sommaren 2013. Hade planerat ett överraskningsbesök till henne. Det skulle äga rum dagen efter hon dog. Nu efteråt önskar jag att vi inte haft det som överraskning. Önskar att hon hade vetat att vi skulle komma till henne. Samtidigt är jag glad för hur öppet vi pratade på telefon sista gången. Att vi sa allt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.