Jag är så himla glad och lycklig nu för vi har varit på möte på Elins skola och det är så mycket positivt som händer. På torsdag ska vi besöka gymnasieskolan som hon vill gå på om hon orkar och vill, det är bättre och söka än inte alls tänkte vi. Hon vill gå i mammas fotspår med foto. Det är kanske inte vad jag hade rekommenderat, men hon väljer såklart helt själv och det passar henne toppen.
Sedan efter jul kanske det blir små besök i vanliga skolan också. Massor av saker går framåt nu och då gråter jag bara för jag är så glad. Stora lyckliga tårar!! Skolan gör allt de kan nu, så glad för det. Det sitter mycket innan för pannbenet av känslor som måste få komma ut. Det har varit många tuffa år innan med hennes minnesdiagnos och nu har skolan bett om ursäkt att de gjort fel i flera år och ändrat sina rutiner. En sten föll från mitt hjärta då…ett erkännande.
Ikväll kommer mina föräldrar på middag, så jag ska duka lite fint med tomteporslinet. Kalle är hemma imorgon och jag ska på ärenden tex. till blodgivaren för första gången. Hoppas jag får bli blodgivare.
Jag köpte en kärve häromdagen som jag ska sätta upp till julafton. Förra året fotograferade jag inspirerande bilder som fanns i Allt om trädgård blandannat denna. Har även köpt så jag kan göra egen fågelmat, men än så länge har inte kylan kommit och inte inspirationen heller 🙂 men den kanske dyker någon dag.
Önskar jag er alla en skön kväll!
Kram Lotta
Vad härligt med så många positiva händelser 🙂 det är ni verkligen värda.
Jag är också blodgivare och har varit i typ 5 år nu, det känns bra att man faktiskt kan hjälpa någon med en sån liten uppoffring som det är plus att man faktiskt får lite koll på sig själv….bra beslut och lycka till som blodgivare 😀
Blir du godkänd som blodgivare så välkommen till "klubben"!
Du blir säkert väl mottagen, det blev jag för 8 år sen då klev in på blodgivarcentralen. Lycka till Lotta!
Stor kram till er alla.
/Anna-Karin
Vad tänker du med " minnes-grejen" ?
Har själv barn som jag fått kämpa för, dom tycker allt är för plätt-lätt och börjar liksom strejka och gör inget! Skolan kan vara klurig trots att barnet har högt iq! Är det typ nått sånt? Det är hur som helst sorgligt att det ska fara så i Sverige 2015!
Kämpa på!
Och vi har verkligen ingen cancer eller annat som ställer till det. Bara knöl med skolans ramar för vad som är NORMALT.
Vad roligt Lotta att det flyter på bra med skolan! Jag vet precis hur den känslan är, efter lång och tuff tröghet och vånda så fick min grabb äntligen rätt hjälp på gymnasiet som räddade allt, det var fantastiskt att sitta på möten med olika personer på skolan och de fanns där för enbart honom… Hoppas det gick bra på blodgivningen! kram Milla
Jag tror det blir toppen om Elin kommer in på den gymnasieskola som hon pratar om, de jobbar på ett helt annat sätt. Vi får se hur det blir med allt i framtiden. Kram
Härligt med positiva nyheter för er. Då fylls energilagren på lite vilket ni väl kan behöva. Vacker bild! Kram
Åhh va härligt att höra!!
Det är ni såå värda.
Kram💕
Vad härligt med positiva nyheter. Håller tummarna för er att det ska fortsätta positivt för er ❤️
Härlig bild du har på inlägget!
vad fint =)
Jag tänker som så – är det foto Elin vill gå på gymnasiet så ska hon göra det. Det finns många chanser senare i livet att plugga till någonting annat om man ändrar sig. Med tanke på att hon är sjuk nu och kommer att ha behandling ett tag framöver, är det kanske bra att välja en utbildning som inte är den tuffaste och som innehåller en del kreativa moment? Även med tanke på hennes "minnesproblematik". Gymnasiet kan mycket väl vara utbildningen som ger en jobb, men för många är det också en tuff tid med många förändringar och saker som händer, och då kan det vara skönt om plugget inte är för tungt och tar all energi av den lilla man har över utan snarare ger en glädje över att man får syssla med någonting man tycker är roligt, även om man kanske inte vill jobba med det sedan. Det kan ge en väl så mycket att känna att man faktiskt klarat av gymnasiet även om man inte valt det "tyngsta" programmet (typ natur), bara för att få känna att man faktiskt klarar av det.
Förlåt för lång kommentar, men ville dela med mig av mina erfarenheter och tankar.
Kram till er!