Jag tänker….

 
När vi går hem från Pinchos så går vi in på Cervera och hälsar på Lena, min gamla arbetskamrat för 20 år sedan. Tiden känns som den vrids tillbaka och jag minns åren där när jag jobbade och bodde utanför stan. Mer än 20 år sedan , så fort det har gått. Jag var 17 när jag träffade Kalle, nästan som Elin är nu.
 
När vi sitter i bilen hem så tänker jag så mycket vi har fått uppleva tillsammans. Här sitter vi nu tillsammans 25 år senare med två stora barn i bilen. Jag tänker på när vi firade jul i vår första lägenhet på landet utanför Linköping, på den gröna Ikeasoffan vi köpte och granen vi klädde till jul. Hur vi redan då griljerade skinka och pyntade tillsammans och jag gjorde blomsterarrangemang. Jag tänker på våra jobb vi hade då, när vi flyttade till radhus och hur vi sedan fick veta att huset som vi bor i nu blev ledigt. Jag tänker på åren jag åkte och jobbade i butik i stan och barnen var små och jag tyckte att alla andra fick vara lediga i jul utom jag. Åren jag pluggade till lärare och hur jag fick jobba extra för att få allt att gå ihop. Jag tänker på första jobbet jag fick som lärare och mitt första jobb som förskollärare och att jag sedan blev fotograf och bloggare. 
 
 
Jag tänker på att livet ryms av så himla mycket och att jag är så glad att jag följt mina drömmar och gjort det jag velat för livet går så himla fort. Tänk om jag vetat allt vi fått gå igenom du och jag Kalle då hade jag nog inte trott att vi skulle klara av det.
 
Jag sitter i bilen och ser min fina familj. Jag mår så bra när jag får vara med dem. Vi skrattar ihop, vi tycker om att umgås och vi sjunger julsånger. Jag älskar dem så mycket. Jag tänker att livet har gett mig så mycket fint. Jag är så lycklig över allt jag får uppleva och även om det är svåra saker så har det fått oss att bli en bättre familj. 
 
Idag fyller Findus 1 år, familjens lilla bäbis. Den bästa investeringen vi gjort på länge. 
 
Kram Lotta

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

10 reaktioner på ”Jag tänker….”

  1. Vad fint du beskriver livet och kärleken ni delar Lotta! Och även om jag inte alls är avundsjuk på de svårigheter ni går igenom nu, och har själv en dotter i samma ålder, så blir jag lite avundsjuk på den kärlek du beskriver. Själv är jag 49 år och väntar fortfarande på att möta den där stora kärleken som övervinner allt. En riktigt god jul önskar jag dig och din fina familj

  2. Ja, tänk vilka olika vändningar livet kan ta…
    Tänk att du blev allt det du drömt om, det är ju fantastiskt och du är ju som gjord för det. En naturlig talang med en otrolig människokännedom <3
    Nu finns reportaget på Lantlivs sida förresten 🙂
    Lotta… Jag minns när du var här, så härlig som du är!
    Va rädd om dig och så önskar jag dig och familjen en riktigt fin jul tillsammans <3
    Varma julkramar Anna

  3. Vilket fint inlägg. Tacksamhet inför det man har. Jag känner också tacksamhet. Min familj, att vi är friska, vi har det vi behöver, vi bor i ett land i fred. God Jul.

  4. För det mesta så lunkar allt på som vanligt , men sen plötsligt händer saker i livet som får oss att tänka till! Så har det varit för mig med det senaste halvåret , allt kom på en gång , det går liksom inte planera allt .lLivet ger och tar , men idag ser allt ljust ut , min bitterhet är bortblåst och jag har fått lärt mig , att allt inte är som det ser ut alltid . Jag har fått ändra min syn på livet ett antal gånger denna hösten. Du Lotta är en fantastisk människa, jag känner dig inte men det du skriver säger en hel del! Sen är dina bilder så talande (vackra) 💟

    1. Tack snälla du och livet ger oss perspektiv. Alla får vi våra svåra och roliga stunder, så mycket man ska klara av. Jag tycker ändå att livet är underbart i allt det svåra också. Julkram Lotta

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.