Det här skulle kunna bli ett långt inlägg, och det kanske det blir men jag vill berätta lite om min bakgrund och vad som format mig och lett mig till vad jag jobbar med nu.
Jag uppväxt med en mamma och pappa som skiljde sig när jag var 8 år, min pappa jobbar som taxichaufför, min låtsas pappa jobbar på sågverk och driver bondgård till viss del och min mamma har nästan alltid varit sjukpensionär pga av sina krämpor. När jag slutade skolan gick jag 2 årig beklädnadsteknisk utbildning och blev inget mer på det än arbetslös. Jag fick leta jobb och jobba extra. Ett tag städade jag hemma hos folk, jobbade i disken på restaurang. Det slutade av med att jag läste in ett 3 år på samhällslinjen för att ha en fullständig utbildning. Inte så kul för skolan var ingen plats jag trivdes på då.
När jag kom ut med det så hade jag fortfarande inget jobb, så jag fick ta lite det som fanns här och där, tills jag fick en praktikplats på Duka, vilket sedan ledde till anställning där. Där emellan födde jag två barn och var hemma och köpte huset här i skogen med min man. Sedan blev jag uppsagd på Duka och fick jobb på HM och sedan tillslut en fast anställning på Cervera.
När jag varit mammaledig för andra barnet så jag var trött på arbetstiderna inom handeln, jag längtade efter att få en bättre utbildning och göra något med mitt liv, men jag var rädd för jag har aldrig varit så duktig i skolan. Tillslut så sa jag upp mig på Cervera och börjar på Komvux för att läsa in mina betyg. Sedan vidare in på Högskolan och läser in lärarutbildningen, tillsammans tog det 4 år. Där startade nog min största förändring, jag kände att jag kunde förändra mitt liv med aktiva val. Att under tiden jobba på helgerna, gå i skolan som vuxen och leva studiebidrag och ha hus…det var kämpigt, men det gick. Mitt val att börja plugga visade sig vara rätt för alla på Cervera blev uppsagda och butiken lades ner efter några år.
Efter min lärarutbildning , fick jag först jobba som vikarie, jag hade ett vikariat på 6 mån, men jag kände ganska snart att skolan var inget för mig. För mycket jobb, för mycket ansvar och för lite lön. Så jag sökte till en förskola på landet där jag trivdes jättebra och så startade jag bloggen Fyra årstider.
Jag jobbade på förskolan i två år och under tiden lärde jag mig fota som bloggare. Jag startade mitt företag och det började rulla på. Utan att egentligen har några mål, för jag kunde ingenting. Så gick tillslut gick det så bra att jag fick säga upp mig på förskolan för att vara fotograf och bloggare istället och här är jag nu.
Så denna kommentaren, den har jag gett svar på nu. Jag vet att jag ofta har angenäma problem och jag kan inte tänka på vad alla andra tänker och känner och hur alla andra har det just nu. Att vara arbetslös är inte roligt, jag vet, jag har varit det många gånger. Jag skickar en styrkekram till er alla som är det! En krokig väg är en starkare väg..
Anonym sa…
Det verkar vara ganska anjenäma beskymmer dom flesta har, trots allt 🙂
jag tänker på dom som inte har en inkomst (arbetslösa tex)
Undrar många gånger vad dom tänker på när vi har sådana här i-lands problem-
Bara en reflektion som flög över mig i all hast.
Kram Anna
jag tänker på dom som inte har en inkomst (arbetslösa tex)
Undrar många gånger vad dom tänker på när vi har sådana här i-lands problem-
Bara en reflektion som flög över mig i all hast.
Kram Anna
Livet ändrar sig, med aktiva val och lite tur och lite hejsan hoppsan är jag här nu…vad jag är om 5 år vet ingen. Det är livet det!
Kram Lotta
Det är ju det som är spännande, omväxlingen och vilken utveckling det ger för ens person. Visst kan ens val verka helt galna för andra men känner man med magen så ska man följa den, för vi lever bara en gång! Kram
Tack för att du delar med dig av ditt liv! Men oj vad många tankar som fick fart i min hjärna nu. Hoppas du får en fin vecka!
Det är det som är så spännande man vet aldrig vad ett val kan leda till …ska bli så kul att träffa dig snart kram Diana
Alla har eller har haft olika bekymmer i sitt liv, förstår inte den här avundsjukan som slår klorna på vissa människor! För det är ju så att man är sin egen lyckans smed. Jag är glad över små saker här i livet o livet är inte dans på rosor jämt o ständigt men det räcker att dansa på prästkragar ibland:) Det är roligt att läsa vad du har åstadkommit, man får fina tips som man själv gör på sitt eget vis till sina egna grejer, det är egentligen det som bloggandet utgår på. Jag har min lilla blogg som jag egentligen började med så att mina släktingar i Finland kan bättre följa med i min vardag o fest, vissa bekanta har reagerat lite konstigt. Mitt svar är stående, gå inte in o läs om du blir sömnlös av att jag mår bra som människa. Allt jag fotar o skriver om är bara för att jag o min älskade familj gillar det o jag vill skriva om saker jag njuter av. Orkar inte bry mig om folk som vill vara elaka för att dom själva kanske inte mår toppen. Det är alltid lättast att kritisera någon annan! Men man ska komma ihåg att även ogräs är ett slags blommor! Oj, nu blev jag en riktig hemmapsykolog, hihi. Det är så roligt att se dina fina bilder o läsa om allt roligt som händer dig. You go girl!!! Kram Niinis67
Härligt att läsa Lotta!! Ja tänk så många krokiga vägar som kan se raka ut i någon annans öga:) Och så sant, det är de som formar oss och ger styrka:)
Önskar dig fortsatt krokiga härliga spännande vägar framöver <3
Kram Milla
Intressant läsning, du är en stor inspirationskälla, inte bara för mig utan helt klart för många som drömmer att våga ta det stora klivet att tjäna pengar på något som från början startade som en hobby.
Håller tummarna för fler inlägg med liknande inriktning.
Kram Madame Edith
Bra skrivet vännen!!!
Kram Thess
Tänker på Pisa-rapporten när jag läser ditt inlägg. Det är inte så konstigt att det går allt sämre för våra barn i skolan när människor som beskriver sig själva som dåliga i skolan utbildar sig till lärare och när det lönar sig bättre med yta än kunskap. Det är vad jag kan förstå mer lönsamt att fota inredning och kläder och skriva små kommentarer om detta än att jobba med att utbilda barn och ungdomar. Tänker också att det kanske skulle gå bättre för barnen i skolan om deras mammor slutade läsa en massa ytliga bloggar och drömma om diverse ytliga saker och i stället la den tiden på sina barn!
Var och en gör som den vill men jag vet i alla fall vad jag kommer att välja bort helt. Viktoria
Tack Viktoria, jag är bara yta :)))jag jobbar som fotograf det är mitt jobb. Trodde du visste det.
Kram Lotta
Man är verkligen sin egen lyckas smed här i livet, det har du förstått och kämpat för Lotta! Vill man trivas med sitt liv får man se till att ändra på tillvaron om man är missnöjd med den. Ingen annan kommer att göra det, ytligt yrke eller inte. Så nedrigt av anonyma Viktoria att spy galla och förminska ditt yrke Lotta. Om nu skolan och utbildningsväsendet är så dåligt som Viktoria tycker borde hon verkligen se till att försöka få till en ändring där på något annat sätt än att gå på en oskyldig bloggare. Bli politiker vetja Vickan, då kan du möjligtvis få till en ändring. Eller starta en blogg där dina åsikter kanske kan bättre komma till sin rätt! Se hur enkelt det är! Lotta Du glädjer många genom dina alltid roliga, härliga, underbara bilder och texter. Jag vet att du inte tar åt dig av dessa dumheter som missunsamma människor tanklöst spyr ut! Heja dej, du är värd all framgång som du nu skördar. Så det så!
Vilken korkat inlägg att skriva av ”Viktoria” det kan ju aldrig en enskilds persons fel att inte skolan fungerar ??? vilket ärke pucko
Tyvärr är det så att vi alla får vår beskärda del av skit alla har vi något vi bär med oss i ryggsäcken och det är aldrig kul när man är mitt uppe i det Fast som person måste man ju tro att det blir bättre någon gång.
Själv har jag alltid haft jobb och bra löner men fick smaka på hur det är när inkomsten minskar drastiskt då jag blev utan jobb 2009. Då det minskade med 15.000 kr mindre varje månad och man har samma utgifter som förut.
De enda gångerna det känns är väl när vännerna sen många år alla är väldigt välbeställda alla åker lyxbilar, reser långresor har stora stora båtar och någon är ekonomiskt oberoende då kan det kännas ibland när man själv imellanåt får leva på gröt men jag får hoppas att allt ordnar sig passa på att njut när du har flyt och skit i dom som är missunsamma de är de själva som äger problemet.kram h
till viktoria Vad gör du här på denna blogg vad är ditt syfte och vem klankar du på Tyvärr finns denna kan man kalla det typ av inlägg på många bloggar ( allt från många barn till matlagning och som här inredning ) så jag undrar om det är tesen söndra som gäller provosera provosera
Tråkigt med dessa ja bloggmobbare
Det enda som är bra är att inte förklara försvara utan bara konstatera som jag gjort finns Viktoria nja tror inte det Arbetslöhet leder visserligen till en lägre inkomst men inte till avundsjuka Maggan som läster bloggen njuter av bilder och är gift med en arbetslös chaufför jobbar på äldreboende som städare har ett utvecklingstört barn men lider inte av avundsjuka stavar dåligt gör jag med
men blir glad av lottas och andars bloggar
Tack för era rader ♥
Kram Lotta
Att fota handlar förvisso om yta, men vackra bilder, både i bloggar o tidningar o böcker både inspirerar och glädjer människor – och att glädja andra är väl inte ytligt och fel? Du Lotta har ett konstnärligt yrke att avundas, och det är också högst troligt att elaka kommentarer kommer från avundsjuka… trist och avundsjuka är en tyvärr en vanlig sjukdom…
Tack för att du delar med dig av så mycket, jag tycker du är modig! Själv är jag en fegis på bloggen, men så får jag också acceptera att min blogg förblir liten bland alla andra i den stora massan ..;)
Kram Gunilla
Tack Lotta-
Man måste våga satta för att nå förändring. Många går kvar i de trygga och illtrivs.
Tänk som så, vad är det värsta som kan hända. Visst kan det ibland inte bli som man tänkt men då kan man få gå en lite omväg eller backa och att backa behöver inte vara ett misslyckande. själv jobbade jag inom akut medicin men tröttnade på alla besparingar och helger och fick alltid känna att man inte räckte till(men patienterna var alltid tacksam och helt fantastiska)började engagera mig fackligt fick till slut en tjänst inom facket som sedan ledde till att jag utbildade mig till handläggare på en a-kassa. Trivs idag som fisken i vattnet. Men ser var eviga dag vad tufft det är för vara arbetslösa.
Lisa
Tack för att du delar med dig och visar på att det man vill är möjligt!
Jag har kommit ett litet steg närmare det jag vill pyssla med. Än så länge helt ideellt för att jag brinner för det, men jag har ju en dröm. Tror jag berättade för dig när du var här.
Men det gäller också att ha tålamod, och det kan allt tryta ibland och jag kan tänka, nog är det min tur att ha tur nu. För livet har inte alltid varit helt lätt.
Men det är ju så livet är. Och rätt vad det är så kanske min dröm går i uppfyllelse, eller hur? 🙂
Så tack för att du är så öppen och får oss andra att våga lite mer!
Varma kramar Anna
Fint skrivet och du ska vara så stolt över dig själv och vad du presterat i ditt liv!! Tack vare dig och dina val är du där du är idag!
Massa kram och tack för inspiration till oss läsare:)
Fredrika
Spännande att läsa om din väg och dina val. Jag tycker det är intressant att du skriver att det var först när du pluggade till lärare som du upplevde att du kunde påverka och styra ditt liv dit du ville med dina val! Vad den upplevelsen av kontroll över sitt liv och handlingsutrymme är viktig!!! Jag tänker att det är många som aldrig får den känslan på grund av olika förutsättningar i våra liv, svårare bakgrunder och så vidare. Och att det handlar om mer ön bara inställning, för att ändra inställning kanske man behöver andra förutsättningar än de man har.
Spännande och inspirerande är din resa i alla fall 🙂
Kram
Mellan skog och gård, jag är uppvuxen i en arbetarfamilj. En högskoleutbilding var det nog aldrig någon som trodde jag skulle gå. Jag trodde att jobba var börja kl 7 och gå hem kl 17 och så fick man vara nöjd med det man hade och så var det bra med det, bara man hade en lön. När jag började högskolan och förstod att jag klarade alla tentor osv så började förstå mer att jag kunde påverka mitt liv med att ta aktiva val och våga lita på att jag kunde mer än vad jag trodde. Det var lite så jag menade. Kram Lotta
Hej fina!
Ja du vad vore man utan krokiga vägar. Vad du varit med om..;) fast det har nog jag med när jag tänker efter.. måste nog skriva ner det nån gång.. då tror jag att man verkligen kommer att se vad man gjort i sitt liv.
Du är mer än väl värd det liv du lever i dag för det r du själv som har styrt in på den vägen..;)
Kraaaam Kataraina
Tack för din fina kommentar hos mig! Och apropå den så detta inlägg. Vilken intressant läsning, spännande att ta del av din berättelse! Fint att du vill dela med dig. För visst är det så, livet är sällan en rak sträcka, den tar sina slingriga stigar. Och man brukar lära sig mycket under tiden.
Kram
Jag har tusen tankar, tusen svar till Viktoria och tusen hejarop. Men jag låter allt det vara för ikväll (natt) och väljer istället att säga att det finns inget bättre att lära sina barn än tro på sin egna förmåga och våga hoppa!
Yta kommer alltid finnas, djup kommer alltid finnas med glädjen och kärleken måste vi alla sprida för att den ska vara.
Kram & kärlek
Lotta! Din kommentar hade hamnat i min skräpkorg av nån anledning… 🙂 Har publicerat den nu dock :))
Väldigt fint inlägg detta om din krokiga brokiga väg. Inspirerande för alla tycker jag! Att även om vägen inte är spikrak ända från början så kan det bli så så bra där framme någonstans! Det ger hopp och framtidstro tycker jag!
Så tack för att du delar med dig så generöst!
Kram från Skottland
Viktoria, du gör helt rätt, leta upp något som som gör dig glad i stället. Jag tänker helt tvärtom..vilken tur att det finns lärare som inte har haft lätt för sig genom sina skolår. De om några kan kanske förstå barn som inte hittar sin plats i skolvärlden.
Om man under sina egna barns uppväxtår kan finna ett sätt att tillbringa mer tid hemma tillsammans med dem är det ju bara att gratulera eller menar du att läraryrket är ett kall som innebär total uppoffring i sitt eget liv? Nej..som sagt Viktoria, hitta på något som skänker dig glädje i stället för att skriva sura kommentarer.
Hej!
Måste bara berätta att jag själv är långtidsarbetslös, med allt vad det innebär. Läser din blogg varje dag, Lotta och jag vill bara att du ska veta att din blogg inte känns alls ytlig. Du skriver varierat om många olika ämnen i livet. Det är inspirerande. Nej, jag kan inte resa med mina barn och köpa massa saker, men jag får göra det bästa av mitt liv just nu. Alla har sina bekymmer rika som fattiga. Kram
Hej Lotta och tack för din fina blogg! Då inredning ligger mig varmt om hjärtat så har jag följt din blogg under lång tid. Men framför allt uppskattar jag att du ofta skriver om det som är viktigt i livet: familjen, upplevelser, naturen och att leva här och nu. Jag tycker det är jätteroligt att du startat eget företag och får jobba med det du verkligen vill, jag gläds med dig! Går själv med starta eget-planer och jag vet hur mycket jobb det är bakom. Ha det gott & kram från Annette!
Har själv haft det taskigt i livet med en uppväxt där vi var fem barn bara min pappa jobbade sen när jag blev vuxen träffade jag en man vars företag gick i konkurs. Vi som ägare levde med utmätningar på var eviga lön. Slutligen försökte han ta sitt liv. Jag lyckades då ta mig ur förhållandet, hittade efter tio år en ny man och vi båda har bra jobb, bor bra och billigt. Jag har pga. flytt hoppat ett hopp på den berömda karriärstegen efter att ha jobbat i mer än 20 år som undersköterska.Vi tjänar bra… och Ja båda unnar oss mycket. Jag hade alltid missflyt.. Ska jag nu när jag jobbar annorlunda och har möjligheten att göra vad jag vill inte få det för jag måste tänka på alla andra… vem tänkte på mig förr??? Jag förändrade själv mitt liv pga skola och flytt på Femton mil.Men det var pga. vad som hänt i livet jag valde att förändra och hamna där jag är idag… och stolt..
Läser och inspireras dagligen av dig Lotta… förändra för att DU vill… ingen annan.. //Jeanette
All kärlek till er! Jag läser med en tår i ögat. Ni är fantastiska var och en. Tack
Kram Lotta
Tack för din berättelse! Den ger inspiration i en tid när jag själv behöver förändra mitt liv med aktiva val men intalar mig att jag inte kan något. Kram