Jag tänker ikväll att jag längtar ofta så mycket efter målet, resan är svår att greppa även om jag ofta stannar upp. Jag tänker på vart jag är på väg, men inte vart jag är. Men den här gången har det varit annorlunda…
Jag tycker mina bilder på mig får mig att greppa allt som hänt på ganska kort tid. En del går ner 17 kg på några månader jag har gjort det på 1 1/2 år och jag är inte klar. Förändring tar tid, både för kropp och hjärna.
Den här gången har jag verkligen njutit av resan, jag har tagit mig tid att fundera varför jag velat detta. Vad som känns viktigt. När man kommer i en viss ålder och småbarnsåren är slut så var det för mig helt plötsligt så mycket mer tid. Vad ska man göra nu när det mesta andra rullar, vad är det kvar som jag vill jobba med. Då var det kroppen och sluta bita på mina naglar som var mina mål och jobba mindre. En bra 40 års kris började…
När jag tittar på dessa så vet jag att den Lotta är en väldigt lycklig och glad person. En person som älskar livet, som skojar och mår bra. Men jag är glad över att jag hittade en utmaning i att ge min kropp motion och bra mat. Det är inte bara resultatet som varit resan, det är mitt sätt att varje gång försöka peppa mig själv och säga Lotta du är värd detta, du bestämmer och du kan…fast man inte alltid kanske just då trott på sig själv. Med Lchf går det så mycket enklare, trodde aldrig jag skulle hitta en metod som funkar på mig.
Nu är man snart i mål med vikten, då blir det träningen som ska leva vidare. Jag som verkligen hatat allt som har med träning att göra. Men nu så nu ger jag mig inte…..Hur går det för er alla andra där ute, hur hittar ni inspiration och glädje? Eller är ni som jag var innan nöjd ändå. Alla är vi fina på sitt sätt, jag är i alla fall nästan densamma som innan..lite mer målinriktad, absolut inte tävlingsinriktad (hatar tävlingar ) och viljestark och 40 års krisen är redan över. Så nu kan jag snart gå på 50 års krisen :)))
Kram Lotta och godnatt..nu sängen 🙂
Du är min inspiration Lotta, det tror jag att jag har sagt tillräckligt många gånger för att du ska veta det nu. haha
Jag har börjat med både kostförändringar och träning. Det känns riktigt bra och jag hoppas att det kommer sluta där jag vill.
Igår gav jag mig den på att visa att även om jag är tjock så kan jag med. http://emschen.se/att-halla-vad-jag-lovar/
KRAM
Vilken resa du gjort; både viktmässigt och mentalt.
Häftigt med dina före- och efterbilder som säkert sporrar många genom att se ”det går”!
Kram Stina
Du är verkligen inspirerande och så öppen och fin. Tycker så mycket om att läsa din blogg!
Kram Mia
Jadu Lotta, vänta bara till 50-årskrisen ;=) !! Jag fyller ju 49 snart, och jo, de sista åren har ju varit fyllda av jobbiga saker som i alla fall förändrat mig mycket. Kanske gjort mig MINDRE själv-målmedveten, eftersom jag fått fokusera på annat – samtidigt som det är hälsan, hitta en sätt att må bra fast allt inte ÄR bra – varit det viktigaste. Och det är ju det du är inne på också på ditt eget vis. Visst händer det mycket inom en, den här tiden då man får tid över till annat, och hitta nya stigar att trampa upp. Du inspirerar mycket ska du veta, bara det att du fortsätter skriva om det är finfint! kram Milla
Jag svarar också att det är DU som är min inspiration! Tack för att du delar med dig av din ”förändringsresa”! Kram Åsa
Håller med övriga, både de som kommenterat före o säkerligen de som kommer efter =) Du är en inspirationskälla!
Här har vi både Lchf (maken) o 5:2 på gång (jag) vi har hittat vår ”grej”. Nu lagar vi inte flera rätter utan utgår från en gemensam bas som vi sedan kanske avslutar på varsitt sätt. Det blir inte varken jobbigt eller dramatiskt på något vis o det är himla skönt.
TorsdagsKram
Jag är 50++ men har lyckligtvis aldrig haft nån ålders kris, vilket jag är glad för.Har två vuxna barn o sambo. Har alltid gillat träning, men i höstas tappade jag träningslusten ett tag. Så nu i januari skaffade jag mig en mysig och bra PT-online (känner henne sen förut men vi bor 10 mil fr varann)och nu har träningslusten återvänt igen,och det är jag glad för
Kramar till dig/ Marita
Gratulacje,super przemiana i super blog ,będę częstym gościem u Ciebie,Pozdrawiam
Tack till er, vägen är lite krokig men tänk vad man klarar av om man bara bestämmer sig.
Kram Lotta