Innehåller annonslänkar
Det har regnat, hurra så härligt och jag tar mig tid att sätta mig här i köket och skriva lite mer till er. Den här veckan har jag velat få ut alla plantor och så hinna vattna så allt håller sig och blir friskt. Jag ha tagit mycket tid till hjärnvila. Hjärnvila för mig är att ge mig tid till det jag tycker om och göra det i min takt. Sedan sover jag och mediterar om jag är trött en stund på dagen.
Jag tror min läkare på sjukhuset skulle vara stolt över mig nu. Mitt liv nu är så lite prestation, mindre jobb, så mycket mindre att ta hand om men för den skull massor växter, plantor, jobb och träffa människor men i en takt jag orkar med.
Jag skulle velat ge den där Lotta för några år sedan en kram. Hon som kämpade så hårt med att jobba under hela cancern för jag hade ingen lön och så dålig sjukersättning. Hon som gjorde ”karriär” och köpte sig ett fritidshus och sedan skulle sköta allt och få in alla pengar så det nya huset kunde betalas.
Jag skulle ge henne kram och säga att man kan tacka nej till saker som man inte orkar med längre och som inte är jag. Jag var så trött och utbränd och vågade inte tacka nej eller säga ifrån, men jag förstod inte då. Mitt liv blev som en torktumlare. Nu lever jag och är mer den som jag var när jag fick barn runt 30 år. När allting bara var kul, rullade på och kändes lätt.
Jag försöker hitta den där Lotta som sjöng i kör, som plockade buketter, som fixade och gjorde fint hemma, hon som tyckte om sig själv både som skitig och finklädd, som inte brydde sig om några extra kilo, som älskat göra saker med familjen och umgås med släkt och vänner , som varit nyfiken och vågat pröva nya saker och inte brytt sig så mycket vad andra ska tycka och tänka osv
Att gå ner till botten och vända var fruktansvärt men kunskapen nu om hur jag vill leva och vad som är viktigt på riktigt är en helt annan. Jag hörde i en podd där man sa …”vad skulle du äga och göra om ingen annan såg vad du gjorde” ? Den meningen var så bra. För där är jag sann nu. Jag lever det liv jag vill ha för min/vår skull. Det var några år efter Elins sjukdom som jag kom i fel riktning. Jag var i så mycket stress då så jag kände inte av, jag hade levt i så mycket prestation och stress så länge att jag visste inte längre vad som var normalt och vad som var jag.
Men nu känner jag mig pirrig för livet. Så mycket roligt som väntar där framme igen. Det vi ska fixa med här hemma, se mina barns framtid, resor vi kan göra igen och saker jag vill lära mig som inte lärt mig än. Om jag får barnbarn i framtiden så har jag bilden klar att bara få vara den där trygga och närvarande mormor/farmor och visa allt fint med naturen och livet. Jag vill hinna umgås med mina föräldrar och svärföräldrar så mycket som går innan det är försent.
Jag vill resa mer framöver, lära mig nya saker, hinna upptäcka mer i vår vackra natur här i Kinda. Det finns så mycket jag är nyfiken på. I höst ska jag vara med i en föreläsningsgrupp och i sommar ska jag gå på yoga en dag i veckan när jag känner att hinner och kan. Men så fort det blir för mycket saker och jag inte känner att jag orkar eller vill så säger jag ifrån, utan lägga dåligt samvete i det.
Men…Nu längtar jag efter min Kalle som jobbat borta i 2 veckor . I helgen ska jag umgås med Elin, mamma och bonuspappa och bästis kommer på min konsert och idag ska vi fira svärmor som fyller år så jag får en fin helg. Men på måndag får jag troligtvis hem min älskade man som längtar efter mig och djuren och se allt jag pysslat med när han varit borta. Allt är roligare när Kalle finns här hemma, men jag har inget problem med att vara själv.
Klänning förra årets modell här
Tack för att jag får dela mina tankar med er, det känns så viktigt att göra det. Jag vet och ser er alla som kämpar med saker, relationer osv i era liv. Hur ska man få ihop allt? Jag vill bara säga till er att det finns så mycket man kan ta bort i livet som man inte behöver för att få vara i kärnan, i det som är viktigt på riktigt och för att orka. Sedan går livet i perioder. Ibland är det så tufft och man befinner sig på botten, men det betyder inte att det alltid kommer vara så. Bättre dagar kommer.
Ha nu en toppenbra fredag 🌺
Kram Lotta
Så snyggt picknick porslin här mugg här skål här och assiett här
Så många fina klänningar här, här , här och här
Tack Lotta för dessa tänkvärda rader, de betyder hopp i mörkret för mig just nu. Kämpigt med sjukdomar, ekonomi, stora beslut ang. hus osv… Mörkret hopar sig över en, och man känner sig så ensam.
Men tack för denna strimma hopp och glädje!
Varm kram
Fina du. Livet är så tufft i perioder men det kan alltid bli bättre. Försök hitta solglimtarna och fokusera på dem i det svåra. Kram Lotta 💕💕
Är inte direkt någon tänkare eller djup människa. Jag gör mina val i livet och hoppas att det blir bra. Lägger verkligen inte mycket tid på att fundera på dåtid, lever i nuet och det är bra som det är. Jag har inga ”osociala” medier, läser några bloggar då och då. Skulle aldrig lägga tid på att göra något för att andra vill det. Lägger mycket tid på mina barn och barnbarn för att jag vill och inte för att det skall se bra ut i någon annans ögon. Känner så klart oro för hur det ser ut i världen, ingen kan väl undgå det även om man helst skulle vilja. Jag jobbar och stortrivs med både arbete, kollegor och chef, kör till jobb varje morgon för att jag vill, det känns härligt.
Underbart att gå sin egen väg och underbart att umgås med barn och barnbarn. Kram Lotta ❣️
Vilket fint inlägg! Tack för pepp, jag behöver verkligen det just nu. Tack för en underbar blogg och ha en riktigt fin helg!
Tack för dina fina, kloka ord! Sista stycket är klockrent. Det som är allra viktigast finns oftast nära om inte fysiskt så i hjärtat och själen. Alla kämpar vi med något men vi behöver inte vara alla till lags eller ha det senaste för att må bra. Hälsa i kropp och själ hos sig själv och sina nära är viktigast.
Trevlig helg
Hej, nej jag har inte allt men det jag har är jag väldigt tacksam för. mest är jag tacksam för min hälsa att orka igen och få vara med. 💕 Kram Lotta
Tack fina Lotta💕
Sån inspiration du är❤️
Samma här, jag har varit ordentligt utbränd sedan denna tid förra året och jag har tagit lärdom att numera ta det till mig och lägga mycket annat åt sidan, för man kan inte vara överallt.
Snyggt jobbat av dig att komma dit
nej man får ta lite i taget, idag jobbar jag vid datorn och ska sova en stund vid lunch då får det vara bra för idag 🥰 Kram Lotta
Vilket fint och peppande inlägg!
Som du skriver, alla har vi våra utmaningar. Jag är också i din ålder och har egentligen hittills haft ett liv utan stora problem/motgångar. Men ändå skaver något i mig. Jag tycker att det är jättejobbigt att bli äldre, bär med mig känslan av att man nu är i livets ”nerförsbacke” (vilket man ju ÄR, men förhoppningsvis har man många fina år kvar). Visst, man behöver inte se begränsningar, men många saker kommer man ju faktiskt ALDRIG göra igen. Ältar ganska mycket, har man valt rätt väg, tagit rätt beslut genom åren etc. Helt meningslöst, för gjort är gjort och kan inte ändras. Jobbar mycket med att försöka leva i nuet och känna tacksamhet för det man har, även om allt inte är perfekt (är lite av en perfektionist, vilket också motarbetar möjligheten att känna sig nöjd med det man har).
Jag antar att du jobbat mycket med dig själv och ditt mindset. Har du några tips om hur man ska tänka/metoder för att njuta av nuet och vara tillfreds med det man har?
Hej, först vill jag bara säga tack för dina fina ord och att du vill dela med mig. Livet är en upp och nedförsbacke och precis som du skriver har jag jobbat mycket med mitt mindset. Lyssnar på mycket poddar, pratar mycket med vänner och min man , gått i terapi, börjat med meditation osv. Jag tror jag blir mycket mer nöjd och tacksam efter allt jag varit med om. Jag har ju redan gjort massor av mina drömmar, krashat och insett att nu behöver jag inte jag lika mycket men samtidigt behöver vi få längta, våga göra nya saker osv. Jag rensat mycket i mitt liv. Tagit bort allt som skaver. Sedan har jag fyllt på med det som är jag just nu. Jag har också mått skit i klimakteriet osv men det vi tänker det växer så jag matar hjärnan med härliga saker för jag känner att livet blir härligare och så mindre stress. Jag längtar efter allt vi bygger upp jag och min man, resor vi ska åka på, jag längtar efter barnbarn om jag får några , musik och sjunga med kören som ger så mycket lyckokänslor och få jobba och träffa fina kunder. Göra saker med vänner och få umgås med min föräldrar så länge de finns i livet. Jag tror det är bra att prata om saker , ta hjälp och jobba med sitt mindset varje dag. STOR KRAM Lotta 💕💕💕💕