Idag är en sådan där tacksamhetsdag, en sådan dag man är så glad, nöjd och tacksam. Har ni sådana dagar ni med? Jag går omkring och ler och gråter och har massor av känslor som bubblar upp.
Jag tittar på min lilla gård, mitt hus, alla snö som bäddar in allt så vackert, mitt hönshus, mina djur och jag funderar.
När jag var liten älskade jag att vara ute, jag älskade leka i naturen. Min mamma hade en klocka hon ringde i när jag skulle komma in. Jag plockade blommor, gjorde kojor och jag lekte mycket själv. Jag drömde om en gård med djur på landet när jag blir stor.
Jag drömde om ett eget Bullerbyn, där mina barn får växa upp nära naturen och med djur. Jag älskade djur som barn men jag fick aldrig klappa dem, aldrig röra dem. Bullerbyn var min absoluta favorit. Jag älskade bilderna, hur de firade jul, hur de bodde, skolan de gick, hunden de hade, lammungen de matade med flaska, kattungarna som föddes i ladugården, kyrkan de åkte till i släde i osv.
Jag vet när jag var med pappa, jag var nog ca 7 år och fick möta en kattunge en gång, gud vad jag var ledsen och tyckte det var så orättvist att jag blev så sjuk. Jag grät när jag såg Lady & Lufsen på tv på julafton, för det var så nära jag fick komma en hund när jag var liten, jag tyckte de var så söta.
Det gick en tid och så glömde jag bort det, den där längtan efter att få ha min egen gård på landet med djur kunde ändå inte bli sann. Jag fick ändå inte röra dem. Jag blev sjuk av att bara se dem, så jag vågade aldrig tycka om dem mer för det kändes så ledsamt och gjorde ont. Men så skaffade vi oss ändå ett hus utan djur och med lite mark.
Så idag nu när jag gick ute så kom tårarna för nu är jag här. Gården har jag haft länge och min fina familj och två utekaniner som vi vågade skaffa oss… om jag inte klappade dem. Men nu får jag också fylla den med hönsen och lilla katten Findus som kommer snart. Vi har skapat oss ett liv som är lite lugnare i hjärtat och nära naturen. Där vägen är krokig, där snön ligger på en stenmur, där ögonen får vila över en hage och där man mötts av tupp som galer och oftast en total tystnad.
Jag fick min dröm. Mitt eget Bullerbyn. Så lycklig för det….så glad över min kost som gjort mig allergi och astmafri. Vi bor långt ut på landet för att kunna ha det här huset, men det är värt allt. Jag är så glad att jag och min man köpte det fast vi var unga och många sa att det var för mycket att sköta, att det låg för långt bort osv. I år firar vi 16 år i huset och 24 år tillsammans. Så glad….tacksamhetsdag.
Kram Lotta
