Idag är en sådan där tacksamhetsdag, en sådan dag man är så glad, nöjd och tacksam. Har ni sådana dagar ni med? Jag går omkring och ler och gråter och har massor av känslor som bubblar upp.
Jag tittar på min lilla gård, mitt hus, alla snö som bäddar in allt så vackert, mitt hönshus, mina djur och jag funderar.
När jag var liten älskade jag att vara ute, jag älskade leka i naturen. Min mamma hade en klocka hon ringde i när jag skulle komma in. Jag plockade blommor, gjorde kojor och jag lekte mycket själv. Jag drömde om en gård med djur på landet när jag blir stor.
Jag drömde om ett eget Bullerbyn, där mina barn får växa upp nära naturen och med djur. Jag älskade djur som barn men jag fick aldrig klappa dem, aldrig röra dem. Bullerbyn var min absoluta favorit. Jag älskade bilderna, hur de firade jul, hur de bodde, skolan de gick, hunden de hade, lammungen de matade med flaska, kattungarna som föddes i ladugården, kyrkan de åkte till i släde i osv.
Jag vet när jag var med pappa, jag var nog ca 7 år och fick möta en kattunge en gång, gud vad jag var ledsen och tyckte det var så orättvist att jag blev så sjuk. Jag grät när jag såg Lady & Lufsen på tv på julafton, för det var så nära jag fick komma en hund när jag var liten, jag tyckte de var så söta.
Det gick en tid och så glömde jag bort det, den där längtan efter att få ha min egen gård på landet med djur kunde ändå inte bli sann. Jag fick ändå inte röra dem. Jag blev sjuk av att bara se dem, så jag vågade aldrig tycka om dem mer för det kändes så ledsamt och gjorde ont. Men så skaffade vi oss ändå ett hus utan djur och med lite mark.
Så idag nu när jag gick ute så kom tårarna för nu är jag här. Gården har jag haft länge och min fina familj och två utekaniner som vi vågade skaffa oss… om jag inte klappade dem. Men nu får jag också fylla den med hönsen och lilla katten Findus som kommer snart. Vi har skapat oss ett liv som är lite lugnare i hjärtat och nära naturen. Där vägen är krokig, där snön ligger på en stenmur, där ögonen får vila över en hage och där man mötts av tupp som galer och oftast en total tystnad.
Jag fick min dröm. Mitt eget Bullerbyn. Så lycklig för det….så glad över min kost som gjort mig allergi och astmafri. Vi bor långt ut på landet för att kunna ha det här huset, men det är värt allt. Jag är så glad att jag och min man köpte det fast vi var unga och många sa att det var för mycket att sköta, att det låg för långt bort osv. I år firar vi 16 år i huset och 24 år tillsammans. Så glad….tacksamhetsdag.
Kram Lotta
Så fint du skriver Lotta! Det är verkligen en liten idyll som ni har. Jag önskar fler fick bo som ni och ha djur nära sig, det är helt oslagbart!
Ibland måste man stanna upp och värdesätta saker, det tycker jag du är jättebra på!
Kram Monica
Va underbart o vad glad man blir av att läsa om eran lycka =)
Vad jag känner igen mig själv! Jag blir alldeles tårögd när jag läser vad du skriver. Sedan 5 år tillbaka lever jag tillsammans med min dröm man och på fredag flyttar vi till ett hus på landet som vi äntligen hittade efter mycket letande. Underbart när en efter en av pusselbitarna faller på plats…
STOR KRAM
Så fina bilder! 😀
Åh, vad fint 🙂
Åh, vad härligt det låter! Är själv uppvuxen på landet i Bohuslän och varje gång jag är hos mina föräldrar infinner sig ett lugn och man kopplar bort resten av världen…. Äter också lchf och det är ju att äta så mycket från grunden man kan och så lite e- ämne som det går. Vet inte om du vet om det men citronsyra (330) som det är i väldigt mycket livsmedel gör oss allergiska!! Jag köper inget med citronsyra och märkt att vi i familjen får ingen pollenallergi längre 🙂 jippi!! Ha nu så skönt på landet! Therese i Motala
åh, så fint!! 🙂
❤️❤️❤️Härligt att du får uppleva allt det du drömt om fastän vägen varit lång och krokig. Jag har också sådana "uppladdnings" dagar när jag går här hemma och glädjer mej och är tacksam för livet. När jag var liten och gick med mamma och pappa här i skogen såg jag framför mej precis hur mitt hus skulle se ut och två små flickor skulle springa på gården😊 Idag bor jag här i mitt gula hus och har man och två underbara flickor så visst är jag tacksam mot livet. Vägen hit har inte alltid varit stenfri men med ett öppet hjärta och optimistiskt sinne kommer man långt…Mest glad är jag för att min pappa hann uppleva mitt gula hus i hans skog och mina flickor innan han gick bort alldeles för tidigt. Drömma är underbart och om man kan förverkliga sina drömmar kan man bara vara tacksam. Kram
Så nyttigt och nödvändigt det är att ibland stanna upp och reflektera över livet och hur man lever det…Kramar, Anna
Så länge man lever måste man kämpa för att överleva.
När jag var liten hade vi all från höns till häst, stor gård och 30-40 tals hektarer ris, majs, kokosnötter plantage, mango och allting man kan önska sig. Förresten, vi äger fortfarande all jag önskar mig tills idag.
Jag är fortfarande tacksam nu även om jag kunde inte uppleva det sköna och ett "hakuna-matata"liv som jag hade.
Tacksam för det livet jag har nu också. Med egen familj jag bildade själv lång borta från den sköna familjen. Ett jobb på SEB hade jag inte drömmt om, med en man som jag är gift med i 26 år och just firat vår 30:e år tillsammans, som är en duktig handlare/IT människa på SEB, med 2 underbara barn( en chef på Berns Hotel och en tjej som har precis klarat sin Bachelor på Lund Universitetet. Hon tar hennes Master’s degree på UCL i London och blir en Neuro Scientist) i framtiden och fick en underbar lilla Noomi (barnbarnet). Vad kan jag önska mer?
Den enda jag kan inte fatta är att jag och min familj kan inte ha något djur. Vi önskar oss en katt. Alla är allergiker och min man är också astmatiker. Synd att kost och att man är aktiv kunde inte hjälpa honom heller.
Vi njuter livet åndå att resa runt i 6 kontinenter i jorden. Det är vi hjärtligt tacksam för.
Grattis till dig och din underbar familj.
Kram från BoX:en,
/CC
Vilka vackra bilder! Och så fint du beskriver det, om ditt Bullerbyliv. Och tänk så fantastiskt att du kan ha djur nu, helt otroligt!:)
Kram
Underbart! 🙂
Härligt! Blir alldeles rörd och tårögd och efter en väldigt stressig och halvt kaotisk morgon känner jag att ett lugn kommer över mej…Så mycket vi har att va tacksamma över, som vi så ofta glömmer bort i all stress och vardag. Måste tyvärr säga att livet känns lite jobbigt just nu med en dotter som kämpar mot ätstörning dock en väldigt lindrig sådan eftersom jag upptäckte den i tid tack vare att jag själv blev sjukskriven för skyhögt blodtryck och kollaps, men så innerligt glad att jag såg vart det var på väg med dottern och hon fick hjälp i tid. Önskar nu bara att även vår familj hittar tillbaks till en normal tillvaro och tillbaks till varann. Men ändå tacksam att vi får kämpa vidare och har ett mål i sikte!
Så fantastiskt fint, det du skriver och hur ni lever! Jag kan också översköljas av känslor av tacksamhet, jag skrattar och gråter om vartannat, det är en härlig känsla! Tack för att du delar med dig av ditt liv och dina känslor!
Kram Jenny
Så himla fint skrivit. Blev rörd till tårar & känner din glädje i dina ord. Tack för en fin fin blogg!!
Kram från mig
Vad fint skrivet 🙂 man blir lite tagen.
Tack för en jättebra blogg, jag följer dig varje dag 🙂
Bullerbyn, det är min uppväxt. Jag lekte Ronja i skogen, jag sprang barfota över gårdsplanen, jag låg i hölasset och filosoferade och jag åkte skidor över ängarna på vintern. Jag hade farmor & farfar nära och var hos mormor & morfar på deras sommargård med utedass varje sommar, hämtade vatten i brunnen utanför och badade i den kalla sjön.
Jag önskade mig att mina barn alltid skulle ha cykelavstånd till skolan och vännerna, det jag inte hade. Idag önskar jag mig ett mellanting och suckar förnöjt när jag är på svärfars gård.
Ja, jag är tacksam och kan både gråta och skratta när känslorna av lycka bubblar upp.
Kram ❤️
Hej!
Vågar du ha dina fina höns utomhus. Du vet väl att Jordbruksverket fortfarande har kvar sin skyddsnivå för fågelinfluensa för fjäderfän. Man ska absolut inte mata dem utomhus!
Läs mer på Jordbruksverket.
Kram!
Kram fina Lotta! Så fint skrivet. Din tacksamhet känns genom texten och bilderna. Så fint 💗 Glad för din skull!
Hej Lotta!Jag brukar läsa din blogg då och då. Så fint du skriver! Jag blir rörd till tårar! Så fint livet kan bli ändå trots jobbiga upplevelser. Fint att du har blivit fri från din allergi och astma genom att förändra dina kost- och levnadsvanor. Det har också jag och min son som är 7 år blivit. Så fint att ni fått Findus. Hos oss har en hund som är lämpligare för allergiker flyttat in i våras. Det är en lagotto romagnolo. Ju mer jag umgås med denna hund, desto mer älskar jag den. Rasen har helt underbara egenskaper. Den är klok, lättlärd, en stor personlighet som gärna vill vara sin ägare till lags. Den hör till gruppen brukshundar och är väldigt sällskaplig…ja som om den vore mycket mer "än en hund". Rasen hör också till de hundar som är allergivänligare eftersom den inte har en päls som fäller utan ull. Mjuk, gullig och som ett får. Googla på rasen om också vill ha en hund som "lady och lufsen". Tyvärr lyfts inte hundrasen fram på ett riktigt rättvist och förtjänstfullt sätt på olika hemsidor i Sverige. Här i Finland, (allts på finska nätsidor) får den mer det omdöme som den verkligen förtjänar. Jag tror det beror på att rasen är mer ovanlig och mindre utavlad i Finland än i Sverige. Här finns fina kennlar där hunden är uppfödd med kärlek. Sök bilder och upptäck denna lilla sötis!
Jisses så fint ni har det!
Underbart! Har själv 4 kaniner som är frigående inomhus och det funkar. Men hade gärna haft fler om jag hade bott i hus ute på landet. Ett par getter, får och några höns står också på önskelistan 🙂