Året 2014 var ett riktigt roligt år för mig. Jag hade utvecklat mitt företag så pass mycket att jag kunde ta lite mer ledigt och unnade mig många resor både med familjen och för mig själv. Jag tränade också en hel del och kunde mellan mina reportage och resor jobba hemifrån. Inför 2015 så kände jag att det skulle bli året vi pysslade mer hemma igen. Renovera ute på huset men samtidigt kunna resa en del. Jag ville få tid hemma. Hur blev det?
Januari 2015
Jag bestämde mig för att jobba hemifrån hela januari, efter åkt runt och gjort fem julreportage i december så valde jag jobba hemifrån. Vi hälsade på släktingar i Malmö och Oskarshamn bodde på hotell och hade det bra. Kalle hade en tjänst då han jobbade två veckor hemma och två veckor borta och så skulle det bli fram till sommaren. Nu i år skulle det bli hans tur att få satsa lite mer på hans jobb. Mitt rullade på och jag ville få mer tid hemma.
Första januari bestämmer vi oss för att börja leta katt. Lchf kosten hade gjort mig allergifri och längtan efter en egen katt var stor. När mailat kom från en kattuppfödare kom tårarna. Vi åkte och hälsade på när mannen jobbade i Saudi Arabien. En tuff liten kille kom direkt till barnen och han fångade vårt hjärta. Vi hade valt vår första katt, Findus skulle han få heta.
Februari 2015
I februari är det äntligen dags att renovera sovrummet, så vi tömmer det och sover i vardagsrummet några veckor.
Det blir ljust och fint och vitt på golven och mannen jobbar på snabbt med att måla och jag planerar hur vi ska inreda.
Vi myser en hel del ute, grillar och solen värmer skönt flera dagar. Vi har inte planerat in någon fjällensemester så snö och sol hemma känns härligt.
I januari åker vi på 50 årsfest till Malmö och man får klä upp sig.
Vi åker åter igen hela familjen och hälsar på Findus. Han har blivit så stor och söt och åter igen är det just han i kullen som kommer till oss och vågar hälsa. På vägen hem känner vi oss som världens lyckligaste familj, känns som vi ska få en bäbis i familjen. Alla är förälskade i katten
I februari får jag ett roligt uppdrag att åka till Varbergs stadshotell Asia Spa och föreläsa om min Må bra resa. Jag tycker det känns lite nervöst men det går toppen och det är fullbokat. Jag åker hem med ny erfarenhet och får samtidigt mysiga dagar med min man på spa.
Vi avslutar februari med att åka til Stockholm, Kalle förnyar visum och jag följer med som sällskap. En mysig dag i stan. Jag fortsätter att sälja reportage jag gjort under förra året, en hel del till Tyskland och så fixar en del på bloggen.
Mars 2015
I mars gör jag första vårplanteringar hos hönsen.
Jag köper min första egna bil att åka med i företaget och det känns extra kul.
Sovrummet är målat och vi börjar inreda det. Det behövs köpas en sänggavel som jag börjar spara till, men att börja greja ute lockar mer. Vi vill bygga växthus m.m. Vi blir supernöjda med sovrummet och så glada för det.
I mars kommer han äntligen hem till oss älskade Findus. Det känns som det bästa som hänt oss. Jag tar ”kattledigt” för att vara hemma med vår lilla kisse. Mannen jobbar fortfarande borta två veckor i taget så jag kan ta den tiden och fixar med bilder på datorn.
I mars pyntar jag vår inne och våren har även kommit ute. Mannen kommer hem från sin utlandsjobb och är hemma i två veckor och vi börjar riva det som ska bli växthus. Vi firar Philip och Kalle som fyller år och även min födelsedag från febrauari.
April 2015
I april tackar jag nej att bli bloggare på tidningen lantlivs hemsida. Jag vill kunna styra Fyra årstider som jag vill och bloggen har ökat med flera hundra nya besökare på det nya året och är numera ett jobb. Lantliv hade varit en dröm för mig för några år sedan men det är det inte längre. Tidigare på året har jag slagit besöksrekord med 5000 unika besökare per dag.
I april är Elin sjuk igen. Influensa för hela familjen, men Elin har varit mycket sjuk hela våren och vi har varit oroliga att hon missar mycket i skolan. Det känns som skolan är för svår för henne och hon får inte den hjälp hon har rätt till. Jag mailar, ringer och kollar med skolan hur vi ska gå vidare. Elin besöker vårdcentralen och får antibiotika. Jag ligger sjuk i influensa i över en vecka.
I april firar vi en 16 åring i huset, tänk vad åren går fort. Hon börjar bli en stor tjej.
Jag gör fint utanför entren och börjar ladda för att fotografera vårreportage och min vän Katarina med bloggen Sallys hus kommer och sover över.
När Kalle är ledig hans lediga veckor så målar han taket på balkongen, behandlar altangolvet och lägger stenmur. Vi hinner massor på huset och jag sticker iväg och fotar några enstaka reportage.
Maj 2015
I maj gör jag fint i min verkstad och fixar verktyg där ute för att kunna jobba mer hemifrån.
Utanför målar jag en arbetsbänk i rött där jag kan stå och plantera. Min vän Susanne från Norrland kommer och hälsar på med sin man. Å som jag längtat efter henne!
I maj är det äntligen dags att fota flera reportage, flera stycken till tidningen Land. Jag känner mig så glad åt att ha världens bästa jobb. Bloggen har många besökare varje dag och jag kan ändå jobba hemifrån mycket som varit mitt mål för nya året. Jag reser inte lika mycket och min man får istället fara omkring lite mer.
Jag oroar mig däremot för Elin får besöka vårdcentralen, först har hon ont i magen och sedan ont i ett ben. Prover visar ingenting och man kan inget hitta.
I maj åker vi till Gotland med min mans släktingar. Gotland är så vackert men Elin får ont i benet på natten igen och skriker och har väldigt ont. På morgonen får vi åka till akuten på Gotland och de andra får åka själva på utflykt. Man tar nya prover, gör röntgen osv men hittar ingenting.
När vi kommer hem från Gotland blir Elin åter igen dålig, hon skriker av smärta i benet så vi åker till akuten igen. Ett ben har börjat samla vätska i ett knä. Elin får antibiotika och mår lite bättre, man börjar misstänka rematism eller något annat. Det vänder och hon kan gå på benet efter en dag. Prover visar åter igen att det inte är något farligt och vi har permission från sjukhuset. Jag bjuder på fika i trädgården, alla är glada över postiva besked.
Den 23 maj går Elin till skolan, hon har varit borta så mycket och behöver gå dit. Ett samtal kommer från Elin som ringer och säger att värken har spridit sig till båda armarna. Vi får åka direkt in till akuten igen för fler prover. Kalle är hemma för att vara med på Philips fotbollsmatch och Elin och jag åker in. När Elin kommer till sjukuset har hon jätteont hon försöker hålla igen. Nu börjar de ta ännu mer prover. Ett litet stick i fingret där man delar på vita och röda blodkroppar.
Man tar in oss på ett rum där man ber oss att pappan ska komma. Elin får morfin mot värken och oron kommer vad det är man ska berätta. När kalle kommer, så kommer också en läkare och två sjuksköterskor och ber oss att sitta ner, de berättar att Elin fått en blodsjukdom. Du har leukemi.
Just i denna stund känns det som allt rasar samman, jag känner inte golvet under mina fötter. Tårarna kommer och Kalle nästan svimmar. Elin tittar på oss och frågar – vad är leukemi? – du har cancer Elin.
Vi tas till en annan avdelning där vi får mer information, men vi är som i dimma. Hur ska man förstå att vår dotter har fått cancer, kommer hon dö nu? Kalle åker hem för att berätta för lillebror och våra närmsta släktingar och Elin ringer till sina bästa vänner. Tiden stannar, jag tror jag kvävs nu. Nu gäller det att visa cancer att oss ska den jävla sjukdomen inte få ta. Vi bestämmer oss snabbt att det här ska vi klara av, men har ingen aning om vad som väntar. Jag går in i någon sorts bubbla där jag blir den lugna mamman som bara finns där för min familj. Pratar och gråter, medan Kalle mer funderar på allt praktiskt runtomkring. Cancer ska inte få ta min hjärna, nu gäller det att fortsätta våga leva och ta en dag i taget.
Den 25 maj gör man benmärgsprov på Elin, det åker man med taxi upp till Stockholm och på eftermiddagen bekräftas att Elin har leukemi ALL vilket är den vanligaste leukemiformen hos barn och har en god prognos att bli frisk igen. 2.5 års behandling väntar. I allt det där hemska så hjälps vi åt. Vänner, familjen osv och tiden minns jag ännu som lugn och ljus. I allt kaos så hittar vi styrka. Elin är ju en tjej som redan fått kämpa en del i skolan och hon är fast beslutsam att hon ska klara detta. Vi ska klara detta tillsammans.
Livet pendlar hela tiden från att orka, till att bryta ihop. Hur ska vi klara det här, hur mår lillebror, klarar vi oss utan att jobba, har vi ätit, vad är det för dag, vem är på sjukhuset, vem pratar med alla släktingar, hur blir det med skolan, hur blir det med kompisar osv?
Elin opereras och får sätta in en portakat och jag gråter på sjukhussalen. Varför just hon….ilska tar över efter choken. Cancern har inte spridit sig till några organ och Elin har ingen speciell farlig ”cancergen” som gör att behandlingen blir svårare. Det känns ändå som en lättnad.
På något underligt sätt så fortsätter livet, det måste fortsätta och jag vet inte hur vi får energi men för barnens skull så försöker vi bara vara nära, tillsammans och göra det mesta som vi brukar göra. Kalle avslutar sitt jobb utomlands och börjar jobba hemma igen i stan. Allt för att få en så lugn familj som möjligt. Vi vet att är det bara några veckor kvar innan Elin tappar håret och behandlingarna kommer bryta ner hennes kropp. Vi kan inget annat göra än att göra resan med cancer så bra som bara går. Vi tänker ge cancer ännu mer kärlek.
Juni 2015
I juni börjar jag skriva mer omkring mina känslor kring allting som vi är med om tex,. här, det blir en typ av bearbetning och minne för att kunna gå vidare. Jag går också många promenader med mina bästa vänner där jag både får prata och motionera.
Dagarna innan håret faller av så fotar vi bilder på varandra som ett minne från den här tiden.
Jag behöver komma bort en stund och åker till Gävle och fotar flera reportage. Det känns nästan som livet är som vanligt och jag upptäcker att jag klarar vara utanför hemmet och lämna mina barn en stund. Vi beställer sten och virke och bestämmer oss för att fortsätta göra fint på vårt hus. Vi behöver projekt när vi ska vara henna för att orka. Vi värderar huset och får en väldigt bra värdering. Kalle bygger staket till balkong och altan ute i vår gamla skola.
På skolavslutningen så är barnen så fina. Vi klarar att åka till kyrkan och titta på Philip. Jag fixar fint hemma för hans skull och han är glad. Det känns bra.
Elin har börjat få cytostostatika och vi ser att hon börjar bli sämre. Hon får sin önskan uppfylld att klara gå på skolavslutningen men när hon kommer hem är hennes ork helt slut.
På kvällen skolavslutningsdagen tappar Elin sitt hår. Jag tror det är den värsta dagen jag upplevt i mitt liv. Att se henne sitta där och rulla sitt hår känns så grymt. Jag gråter timme efter timme och min man försöker laga en god middag för allt känns så där övermäktigt jobbigt. Hur ska vi klara detta? Hur ska vi orka? Philip åker bort och orkar inte vara hemma. Allt känns för svårt att hantera, men vi måste. Dagen efter rakar Elin av resten av håret och det börjar kännas lite lättare i hjärtat.?
Några dagar efter Elin tappat sitt hår bestämmer hon sig för att åka till stan och möta sin rädsla. Hon känner sig trygg i denna stund och förundras över hennes styrka och mod.
Elin blir sämre och sämre och vi har en planerad resa till Göteborg och se One direction och bo på hotell. Något som varit planerat länge. Jag funderar om vi kommer komma dit. Elin äter kortion och har ont i kroppen i sina leder, utslag i ansiktet, minskat i vikt, trött, svullen osv. Men hon fixar det! Nu är hennes andra önskan uppfylld och hem åker vi med glädje i kroppen.
I juni har bloggen besöksrekord, 6000 unika besökare på en dag. Fantastiskt och många följer oss på vår resa genom cancer. På listan över Sveriges största bloggar enligt tailsweep har Fyra årstider plats 47.
Jag avslutar juni med att åka till Ljungskile och fota reportage och besöka Sprudla, en resa som också känns som ett skönt avbrott i allt det jobbiga.
Juli 2015
I juli är vi hemma mest hela tiden förutom tiden vi är på sjukhuset. Jag tackar min lyckliga själ att vi bor så underbart med pool och stor trädgård och naturen utanför knuten. Naturen ger mig kraft och energi.
Kalle bygger staket till balkongen och alla sysslor gör att vi kan ändå slappna av i vår nya tillvaro. Jag tänker mycket och sätter ord på mina känslor, jag döper cancer till cancerdjävulen. En ”person” som försöker sätta sig på mitt huvud och tro jag ska brytas ner. Istället kan jag möta mina tankar och definera dem och det hjälper mig.
Hemma försöker vi förgylla våra dagar med goda middagar och bryta ner allt som viktigt och vackert och som vi kan göra hemma fast Elin är sämre. Det massor av behandlingar hela tiden. Vi åker in och ut från sjukhuset. Jag blir bjuden till Mollösund och familjen kan inte följa med så jag tar med min mamma och bonuspappa. Vi ringer hem och hör att Elin mår bättre av morfin och sitter där på en restaurang och gråter tillsammans av glädje, jag och mina föräldrar, så mycket känslor.
14 juli åker jag och ska göra reportage. Elin är väldigt dålig när jag far. Det känns bara jobbigt att åka bort och jag bestämmer mig att efter detta är det slut på att åka och fotografera. Jag orkar inte mer. När jag är borta kan jag inte koncentrera mig. Jag mår bara dåligt. Nu är det bara familjen som gäller. Elin är så sjuk att vi inte kan ta emot gäster på hela sommaren.
Elin bäddar vi ner på altanen i det fina vädret, hon bara ligger hela dagarna. Men hon får vara ute och se allt det vackra och vi kan fortfarande hålla på att greja lite för att hålla humöret uppe. Den 16 juli kommer barnen iväg på bio, men innan bio:n är slut så får Elin näsblod och är helt slut. Hon äter massor av mediciner och morfin för att orka.
Det blir några få upplevelser i juli, en dag till Västervik, bio och så en dag till Tranås. Livet har verkligen förändras men vi kan bara göra det bästa av det. Elin gör ett nytt ryggmärgsprov som visar att cancern inte riktigt försvunnit som man önskar och därför kommer behandlingen bli intermediär, lite tuffare och det känns som ett bakslag.
Juli fortsätter och Elin blir bara sämre. Hon har smärtor i magen, huvudvärksattacker m.m och sedan behandlingar och blir mycket liggande. Det smärtar så mycket att se detta och Philip är ofta borta för han vill inte se hur illa det är med hans syster.
Kalle är klar med staketet och sätter upp det på stora altanen. Det blir så fint och ska målas året efter.
Juli avslutas att jag skriver ner allt som jag lärt mig och lär mig som jag nu tar vara på för att orka, överlevnadsstrategier vid kriser hittar du HÄR . Vi planerar också för min brors bröllop, något som jag och barnen sett fram emot och längtat efter i flera år. Vi oroar oss om Elin kommer orka.
Augusti 2015
Augusti börjar med min brors bröllop. Elin orkar och tar på sig klänningen och peruken och är med till kl 23. Alla är så berörda och det blir sådan glädje för min bror och hans fru.
När man tror att det inte kan bli värre så blir det hemskt mycket värre. Augusti är månaden som Elin har fruktansvärt ont. Elin får nervsmärtor och skriker i timmar. Vi måste passa henne hela tiden och att se henne ha sådär ont är fruktansvärt. Det känns som vi går sönder. Hon för höga doser morfin. Hon kan inte äta och hon ligger mest still.
Våra pengar på försäkringen vi har för Elin ska betalas ut för att vi ska kunna överleva denna tid. Vi frågar Elin vad hon tycker vi ska göra för pengarna och hon kommer med iden att hon tycker vi ska skaffa ett spabad och så blir det. Det blir något vi i familjen kan glädjas över här hemma och Elin har ont i kroppen och längtar efter värme.
Elin har så ont och slutar gå av sin medicin. Vi får skaffa rullstol och hjälpa henne med alla sina sysslor. Hon kan inte duscha, ibland inte äta själv, vi måste bära eller hjälpa henne på toaletten och hon kan inte gå upp på sitt rum längre. Varenda vanlig självklar sak försvinner och vi måste bara försöka ta dag för dag för orka och överleva. Jag känner inte igen mitt eget barn och det gör ont. Jag måste låta det ta tid och förstå att detta är samma unge, men att cancern bara lånar hennes kropp en tid.
Elin tappar sin självkänsla, hon är så dålig. Vill inte träffa vänner osv. Allt handlar om att överleva dag för dag. Värken har tagit greppet över hennes kropp och behandlingarna bara fortsätter, det finns inget stopp. Hennes lediga tid orkar hon ingenting och hon hinner knappt pigga på sig. Men så kommer det små ljusglimtar hon mår bättre och då hittar vi lite energi igen.
Så fort jag får egen tid så är jag med vänner i trädgården eller umgås med Philip. Det gäller att hitta energi för att orka och dessa stunder är så viktiga för komma vidare.
Den 22 aug kommer ett av de viktigaste samtalen, det nya ryggmärgsprovet visar att Elins cancer är nu helt borta i blodet. All värk och alla behandlingar har gett resultat. Vi skålar och jublar. Vägen tillbaka till att bli frisk är lång men nu vet vi att behandlingarna tar på hennes kropp.
Jag kommer iväg med min bästa vän och tittar på Carola och kan koppla av, två dagar och livet känns som vanligt, men när jag kommer hem är Elin sämre igen. Huvudvärken Elin fått gör att hon kräks.
En av dagarna är Elin supersjuk. Jag får snabbt åka till sjukhuset för att göra undersökningar på Elins hjärna. Hon kräks på parkeringen och vi får kalla in pappa. Min älskade dotter är så sjuk igen, sitter i rullstol och vi får bli kvar på sjukhuset. Man misstänker att Elin kan ha någon tumör och vi får göra hjärnröntgen. Den väntan känns överjävlig. Gode gud låt mitt barn inte ha hjärntumör också. Man hittar dock inget och Elin får mediciner för migrän som hjälper.
Vi avslutar augusti med att göra lingonsylt och lägga in gurkor. Vi kan inte åka någonstans och Elin har tappat sin självkänsla och vill inte att vi umgås med fler än sina närmsta två vänner.
September 2015
I september bestämmer jag mig för att unna mig mer tid på salong och försöka träna lite mer igen. Jag kan i stort sett leva på bloggen och kan i allt det jobbiga göra saker för mitt eget välbefinnande. Philip går i skolan och de dagar Kalle tar Elin på sjukhuset så bestämmer jag mig för att koppla av. Få tillbaka mitt liv.
Elin blir sakta men säkert starkare och kan gå igen. Vi ger oss iväg en tidig morgon till Ullared. Hon är så lycklig att klara detta. Två timmar i varuhuset sedan är energin slut.
Jag tränar en del, men har gått upp två kilo vilket jag tänker ta tag i under hösten.
Sedan börjar det värsta vi vet igen….nervsmärtorna. Elin skriker i timmar och allt dämpas med starka tabletter som gör hon försvinner tiden däremellan och mest sover. Skriker, sover….Åter igen måste hon ta alla cytostatikadropp för att överleva, det finns bara en växel och det är framåt och igenom detta helvete.
I september kommer spabadet som ger oss lite glädje, inget kan ersätta det vi är med om men spabadet får oss att tänka på något annat en stund.
I september får Elin sin första infektion hon har feber, lågt hb, höga blodfetter, höga levervärden osv. Det är tufft! Hon bli inlagd i flera dagar men efter det vänder det åter igen och så här i efterhand är det brytpunkten och vändpunkten för efter detta blir hon bara lite mer bättre och starkare dag för dag. Elin ler igen.
Vi börjar sakta kunna återgå lite mer till det normala livet. Elin får skola här hemma, Philip mår bättre. Jag hinner träna lite mer, vi känner mer och mer harmoni och Elin kan åka till en affär och handla för första gången sedan Ullared.
September avslutas med att jag kan vara ensam hemma med Elin och Kalle kan börja jobba lite igen. Jag kan vara ut ofta och göra det som jag tycker om. Jag tar också med mig mina närmsta vänner på en liten resa till kusten. Det känns hoppfullt och jag känner mig glad.
Oktober 2015
I oktober kommer Elins självkänsla tillbaka hon är utan hår, utan ögonfransar, svullen av kortison, kroppen som förändras och hon känner sig som en gammal tant i kroppen, men hon är stolt ändå. Hon sitter i rullstol om vi ska åka långt men hon har livsglädje igen och det gör oss alla glada.
Den 9 oktober skriver jag….
Elins kropp nu är tunn, hon skakar ofta, fryser. Musklerna är borta. Svullnaden sitter i kroppen och hår och ögonfransar är borta men hon kan gå lite igen. Hennes krafter kommer sakta men säkert tillbaka. Biverkningarna är inte lika intensiva. Hon kan äta, duscha själv osv. Hon klarar inte gå så långt och hon vill inte till skolan mer men hon är på andra sidan nu. Jag ser en ände. Två veckor sedan 25 maj har Elin haft ledigt från behandlingar och på den tiden har hon inte knappt hunnit vila upp sig. Även om cancern är borta från kroppen finns risken för blodproppar och farliga biverkningar där hela tiden. Elin har nu bara två sprutor till i benet som kan leda till blodproppar, bara två kvar. Den känslan är fantastisk! Hon skrattar oftare nu, hon orkar mer, hon vill göra saker.
Återigen vänder det. Elin har nu gått igenom det värsta och de jobbigaste behandlingarna och det är dags att försöka börja leva lite mer igen. Skriver om det HÄR Hon ska träffa vänner, försöka gå till skolan och livet ska återvända, men vi behöver tid. Allt har gått så fort! Vi behöver tid att komma tillbaka.
I oktober kommer också glädjen att vilja inreda inne och jag beställer en ny sänggavel, inreder med lite nya kuddar. Vi kan ta hem vänner igen och jag bjuder hit mina tjejkompisar. Livet kommer sakta tillbaka.
Jag hjälper min man att tömma källaren och påbörjar projekt vinkällare som ännu inte är klart.
Elfa kommer hit och jag får fota före och efterbilder på vårat skafferi. Det blir så fint.
I slutet av oktober kan Elin flytta upp på sitt rum igen och vi får ordning i vardagsrummet, det känns som en seger. Vi avslutar oktober med ett restaurangbesök, det första tillsammans sedan Elin blev sjuk. Alla är så glada att vi kan göra saker tillsammans igen och vi behöver ingen rullstol längre.
November 2015
I novermber pendlar livet mellan att göra roliga saker och vara på sjukhuset. Dagarna hemma är mycket lättare. Vi har blivit en sammansvetsad familj och alla mår bättre för dag för dag. Våran nya fina sänggavel kommer och sovrummet blir så fint.
Jag pyntar mycket mer hemma och börjar köpa kläder och vill klä upp mig igen.
Elin gör stora framsteg hela tiden och hon gläder oss ofta med sin humor. Hur hade vi överlevt detta utan all sjuk humor som vi använt oss av och våran katt som gett oss så mycket glädje.
Kalle och jag åker till Stockholm och har det underbart mysigt bara han och jag men sedan vill vi hem så fort det bara går. Jag är sååå trött! Kroppen börjar förstå allt den varit med om och jag orkar nästan ingenting. Jag måste mest bara vila några dagar då och då för att hitta ny energi.
Jag gråter nästan varje dag, mest av glädje över att hon lever över att vi orkat. Jag tänker på flickorna som dog och deras familjer. Jag känner mig skör och liten medan Elin bara blir starkare. Även Kalle är trött och får vara hemma en vecka. Kroppen säger ifrån när den får slappna av. Jag orkar inte baka och pynta en massa för att det ska se bra ut. Jag försöker att känna glädje för julen men jag längtar mest efter att bara få vara. Göra saker tillsammans. Inte producera en massa utan mer kunna gå ut och äta, fika, umgås med vänner osv. Det är inte likt mig som är van att pyssla jämt, men orken och energin är slut.
I noveber börjar Elins hår växa ut igen och det gör henne glad. Även om hon vet att hon kommer tappa det i juli igen så känns det som ett framsteg.
November slutar med att jag mår bättre igen och unnar mig lite nya saker som väska, cape, nya vinterstövlar m.m och det känns roligt att få känna sig fin och vilja klä upp sig.
December 2015
December blir vår bästa månad trots att Elin får vincristsindropp och lite nervsmärtor igen men de avtar ganska fort. Elin har inte behandlingar lika ofta och hon återhämtar sig fantastiskt bra så vi kan njuta. Vi älskar ju jul hela familjen och jag börjar pynta lite. Jag byter matta i vardagsrummet och det blir ljust och fint.
December blir en härlig månad och vi som är hemma myser varje ledig tid. Vi åker även till staden och unnar oss många goda luncher, fikar osv och börjar slå in julklappar. Elin klarar av att börja ha lektioner på skolan och känner att hon kanske kan hälsa på klassen inför 2016. Hon träffar sina vänner oftare och Philip har en vanlig vardag.
Kroppen är fortfarande väldigt trött men jag lyssnar på den och tar varje dag som den kommer utan krav att prestera.
Älskade Philip tar över rollen att pyssla med bakning och göra julgodis. Han bakar pepparkakor, lussekatter och fixar julgodis.
Jag byter matta i matsalen och rummet känns lite mer ombonat.
Jag har mer tid med min son igen och vi har flera dagar tillsammans och hittar på saker. Det känns underbart!
Julen avslutas på bästa sätt med att alla mår bra, vi får vara tillsammans och ingen har ont. Elin blir inlagd mellan jul och nyår men mår bra.
Så här sitter jag nu med ett nytt år. Jag kommer inte skriva några löften, men jag kommer skriva ner lite drömmar i en bok. Vi ser ljust på framtiden. Vi kommer fortsätta leva livet. Vi har lärt oss så otroligt mycket om oss själva detta år. Det värsta året i mitt liv, men jag har också blivit mer tacksam över de små detaljerna. Elin kommer söka till gymnasiet, hennes behandlingar kommer efter sommaren gå över till tabletter och stick i ryggen var 8;e vecka. Jag ska börja jobba med reportage i vår igen. Vi vet inte så mycket om framtiden, men vi tänker att vi är en del av den och är med och skapar det vi längtar efter och vill. Vi lever i nuet.
Familjen är det viktigaste , det som kommer främst och kärleken till varandra har blivit så mycket större. Så tack 2015 för det du gav oss trots allt. Tack till alla er som tittat in som peppat med alla dessa fina ord, ni har också varit en del att Fyra årstider numera är en av Sveriges största bloggar och ett heltidsjobb bara det. Ni gör mig så lycklig!
Kram Lotta
Ja, jisses vilket första halvår ni hade! Minst sagt omtumlande. Men även en hel del fint också!
Kram Lena
Tack för en fin blogg och att du delar med dig av ert liv.
Jag gillar din årskrönika trots det svåra ni har gått igenom. Det är naturligt fruktansvärt hemskt att Elin har drabbats av cancer, men jag är så säker på att ni klarar detta tillsammans. Ni verkar så enade i familjen och kämpar allihopa tillsammans. Ni tänker positivt och jag är säker på att det har väldigt stor betydelse. Kämpa på!
Hälsningar från "Kompis"
Tack nu hoppas vi att 2016 blir ett litet lättare år för oss. Kram Lotta
Hej vännen!
Vilket år ni haft!!!
Så sorgligt och så vackert… så mycket glädje och så mycket sorg och rädsla.
Det här året kommer i alla fall innehålla en massa mer positiva saker för Elin…. nu är det värsta värsta över och hon går starkare ur det…NI går starkare ur det.
2016 blir ett bra år!!!
Kraaaaam
Ja nu känns det bra, jag tvivlar aldrig på Elin sedan vet ju man aldrig med alla detta skit de sprutar in. Men nu är det full fart framåt och allt går så mycket lättare. Kram vännen.
Ja jösses vilken resa ni haft. Så mycket sorg men också mycket glädje. Styrkekramar till er. //Sofia
Jag blir helt tagen av det du skriver. Så tufft ni har haft det. Jag hejar på dig och din fina familj. Tillsammans är ni starka!
Varma kramar från Linda i Skåne ❤️
Så oerhört starka ni är!!Sitter här med tårar i ögonen. Inget barn skall behöva gå igenom något sådant här, ingen överhuvudtaget! Men tyvärr styr vi ju inte över sjukdomar. Hoppas Ni får ett underbart 2016 med bara ljusa minnen… // Jeanette
Det har varit hemskt stundvis, helt otroligt att man ska behöva gå igenom allt detta men man måste. Kram Lotta
Vilken jä*la resa ni är med om.Mina tårar rinner när jag läser. Vilken otrolig styrka och mod ni besitter. Jag beundrar er.
Kram
fint, vackert skrivet utan att vara sentimentalt, Du slutar aldrig att förundra mig fantastiska kvinna.
tusen kramar/ Mia
Så fantastiskt fin årskrönika att läsa! Tack för all inspiration och klokhet du delar med dig av på bloggen, det ger mig massor! önskar dig och din familj ett fint 2016 och att din fantastiska dotter fortsätter att bli friskare och starkare!
Hej, tack detsamma och snälla ord av dig. Kram Lotta
Puh – vilket år!! Jag fäller en tår nu med, när jag läser om beskedet ni fick, som jag även gjorde när jag läste det första gången. Vilken resa ni har gjort, och gör! Men ni är en sammansvetsad familj, så fina tillsammans. Och med humor och en liten katt kommer man långt!
Hoppas nu ni får ett bra år, med mindre smärtor och lyckade behandlingar för Elin!
Du är fantastisk Lotta!
Kram Gunilla
Tack gulliga du och tack för allt fint du skrivet till mig. Nu hoppas vi på ett härligt och lugnare 2016. Kram Lotta
Blir så rörd av att läsa detta, all styrka till er! Tack för en fin blogg.
Vilket år ni haft så svårt …..men också så mycket styrka.
Önskar dej och hela familjen ett härligt 2016.
Tack för den du är och det du delar.
Kramar Annelie
Jisses vilket år! Har följt dig ett tag nu och blir fortfarande lika berörd av dig och din fina familjs kämparglöd och inställning till livet! Dina tankar är en förebild för hur man med tankens kraft kan övervinna det mesta! Önskar dig ett fantastiskt 2016😊
Tack detsamma, all kärlek till dig 2016. Kram Lotta
Fina Lotta!
Tack för att du skriver så ärligt och så kärleksfullt om det fruktansvärda som drabbat Elin och då även er familj.
Ni är verkligen helt fantastiska allihop!
Ni ger allt när det krävs men ser också till att inte känna några krav när den tiden finns. Önskar er allt gott inför det nya året både med familjen och arbetet!
Kram
Jag har läst din blogg under flera år men skriver aldrig kommentarer, Första gången jag var i kontakt med dig frågade jag om jag fick göra på liknande sätt som du med sponsring på bloggen… Nåt sånt… Kommer inte riktigt ihåg (många år sedan nu) Nu gör jag ett undantag och skickar ändå en kommentar för det känns i både hjärna och hjärta att jag vill det.
Jag läser, förundras över din familjs fina förmåga att vända motgång till något att hämta styrka från. Jag hoppas 2016 blir ett "bästaår" på alla sätt och vis för er del. Varmaste kramar tills er alla.
Tack för du tog dig tid att skriva några rader , önskar dig en fantastiskt 2016. Kram Lotta
En underbar krönika som rörde mig till tårar. Och intressant för mig att läsa, eftersom jag hittade till din blogg för en dryg månad sedan, av en slump faktiskt, men här kommer jag stanna kvar!
Du skriver underbart och bilderna är så vackra på ert underbara drömhus och allt annat du visar!
Det ger mig inspiration!
Jag önskar er ett fantastiskt bra 2016!
Kram Annica
Vilket år. Ni har kämpat så mycket!!! Jag blev tårögd när jag l’ste allt. Kram
Kram tillbaka .💕
Trots att jag foljt med under aret sa ar det svart att inte grata nar jag laser din summering. Vad ni har kampat och framfor allt Elin saklart. Vilken hjalte hon ar. Det syns liksom pa hela henne hur cool hon ar och att ni tillsammans skapat en sa pass trygg miljo att hon far extra vapen mot cancern. Jag beundrar verkligen hur ni haller ihop och det ar sa tydligt hur ni precis som du sager tagit en dag i taget och kampat pa. Heja er och heja Elin! Jag hoppas 2016 blir ett mindre smartsamt ar.
Vilken stark berättelse att läsa.💕
Varma styrkekramar Till Er 💕
Största kramar till hela din familj. Ni är otroliga, och din berättelse är så fint skriven. Önskar er allt det bästa!
❤❤❤❤
Hej
Jag har följt dig i något år nu och du fångar mig både känslomässigt och inredningsmässigt. Håller tummarna att din dotter kommer bli frisk och att era drömmar och mål uppfylls.
Lycka till!!
Här sitter jag och snörvlar och blir otroligt berörd av dina ord. Vilken fantastisk familj ni är! Detta ska ni klara tillsammans!
Önskar er allt gott!
Varma kramar
Om jag visste vad jag skulle skriva… Jag gråter och tårarna bara rinner… Jag är så enormt berörd…
Jag önskar jag kunde krama dig på riktig <3
Det är samtidigt så fint att läsa, smärtsamt och fint.
Kärleken i familjen. Kärleken som övervinner det onda.
Ni är så fina <3
Massa kramar Anna
Jag förstår att du du känner igen en del. Kommer ihåg när jag var hos dig och du berättade när du var sjuk. Kram vännen .💕
Vilket år ni har gått igenom, nu är ni verkligen värda att få ett lugnt, behagligt och friskt år!! Jag önskar er all lycka.
Blir du sugen på Capri, let me know.
Kram
Jag vet inte vad jag ska skriva, blir bara så otroligt berörd av din krönika. Jag skickar en hel hög av positiva energier till hela din familj! <3
Tack .💕 Kram tillbaka
Jag vill önska er ett fint år 2016.
Tack detsamma, kram Lotta
Sitter med tårar när jag läser igenom ert gångna år. Vad mycket ni gått igenom och vilket jäklar anamma (som min mamma brukar säg) ni har i er familj!
Önskar er all lycka 2016, stor kram till er och lycka till med allt!
Tack, nu hoppas vi att allt går framåt som det ska. Kram Lotta
Du och din blogg inspirerar på många sätt. Även alla fina bilder. Håller tummarna för ett bra 2016. Kram.
Tack Mia och kram tillbaka, God fortsättning. .💕
Oj vilket år du och din familj har gått igenom! Beundras över att ni har orkat gått igenom det, men man har ju inget val. Man gör allt för sin familj och hoppet är det sista man tappar! Jag håller alla mina tummar och tår för er och önskar dig och din familj all lycka inför 2016 och hoppas att det blir erat år! Kram
Precis så är det, man har inget val bara göra det så bra som går. Kram Lotta
Vilket fantastiskt OCH hemskt år ni har haft. Jag har följt bloggen och dina ord har snuddat vid min absolut starkaste rädsla och ångest, att det ska hända barnen något. Jag är uppriktigt glad och tårögd över hur bra det trots allt har gått. Jag är även full av beundran över hur ni i familjen har hanterat detta så fantastiskt bra. Så värdefull kunskap du har kunnat förmedla till andra drabbade! Både sorg och glädje, vackert och fult. En dag i taget. Tack för att du delar med dig av er resa. Kram ♥
Tack Pia, det var många fina ord av dig ♥ kram
med tårar i ögonen och en viss igenkänning när cancer kommer in i familjen får jag när jag läser din blogg samtidigt som du delar med dig av all den kärlek ni tillsammans har i er familj och där du visar på att kärleken segrar och inte cancern..du visar på livets framgång och motgång och jag önskar er alla ett underbart 2016 <3…tack för att du vill dela med dig och du visar på vad som är viktigt i livet!!
kram Åsa
Kram till dig Åsa, man får kämpa på och göra det bästa. Kram Lotta
De går inte att förstå vad ni gått igenom. Och fortfarande går igenom. Även om de värsta nu är över. Jag tänker på er varje dag och har gjort sen du berättade. Jag har gråtit så många gånger när jag läst det du skrivit. Men jag har också pussat och kramat mer på min son. Varit tacksam för att mina kära finns här och är friska. Tack för att du delat med dig ♡
Så rörande och fint du skriver om ert tuffa år!
Jag älskar din livssyn och hur vackert du inreder ert fantastiskt fina hus.
Kram
Tack snälla för fina ord. Kram Lotta
Vilket tufft år ni haft! Jag känner igen mig i många av dina tankar då jag förlorade min pappa, farmor och nu min kusin i cancer. Starka ni är som kickar cancern så hårt. Bra jobbat!
Fy att mista så måga i denna skitsjukdom, hoppas på mycket bra år för dig 2016. Kram Lotta
Tusen,tusen tack för Din årskrönika!!Att Du orkar-Du måste vara värsta Hulk-Kvinnan(jag menar lägga upp en så´n krönika)!Sén vet jag att Du är stark som gått igenom allt detta-fast jag kan inte säga att jag förstår…inte förrän man själv gått i dom skorna!!Många fina bilder men bara ÄLSKAR den sista bilden på Dina Båda Barn!!Kram från Lena
Finner inga ord! Måste säg att ni är riktigt starka som tagit er ann detta året på ett såpass bra vis. Väldigt inspirerande att läsa. Hoppas att framtiden ser ljusare ut för eran del. Vill bara krama om Elin just nu.. Stay strong!
Helt otroligt så mycket man orkar, men det gör man för sina barn. Kram Lotta
Vilket år ni haft! Så tufft men ni har varit, och är, så duktiga på att göra rätt i situationen. Måtte 2016 bli ett skonsammare år där krafter återfås och där återhämtning och hälsa åter får utrymme. Stor kram min vän!
Vad fint Lotta! Jag tror eller jag vet att du på ett så fint sätt sätter fingret på det viktigaste i livet, Familjen och de allra närmaste. Att ta livet, familjen och de närmaste för givet är inget som man kan räkna med. Själv är jag otroligt lyckligt lottad med en man som jag älskar och han älskar mig. Vi har under året blivit morfar och mormor till en ljuvlig liten kille, Harry. Hans mamma och pappa är en gåva till oss, som vi älskar otroligt mycket. Som om det inte skulle vara nog har vi en underbar son med en fantastiskt kärleksfull och omtänksam flickvän. Jag är verkligen rik kram och tack för att du delar med dig /Cissi
Tack för dina snälla ord, läser dem ovh blir glad. Kram Lotta
Finner knappt ord! Ni är sånna kämpar! Heja och kram! <3
Vilken härlig resumé!
Ni är fantastiska! Allihop!
Hej!
Jag har följt din blogg i nästan 3 år nu och blir alltid glad,berörd, och inspirerad av det du skriver. Jag beundrar din drivkraft och din inställning till livet. Det ger mig inspiration till att själv ha en positiv inställning. Det är starkt att du och din familj väljer att dela med er av er resa mot cancern. Tack för det!
Jag önskar dig och familjen ett gott nytt 2016 och att ni får må bra.
Kram/ Malin
Tack för de fina orden, det känns skönt om man kan vara lite positiv i allt det jobbiga. Kram Lotta