Vaknade med solen som strålade in i badrummet på morgonen. Vilken energi den ger! Måste nog bada här någon morgon när solen går upp på vår altan.
Efter frukosten bar det iväg till sjukhuset för mig och Philip.
På sjukhuset vet man aldrig vilka känslor som väntar, så otroligt mycket som vi fått uppleva där inne på kort tid, men när jag kommer dit nu känns det nästan inte som det har hänt. Tänk att kroppen och huvudet glömmer så lätt och vi har det så bra nu. I dessa korridorer kom vi in när Elin var sjuk, när vi fick veta hon hade cancer, vi har kört rullstol här när hon inte kunde gå och när hon övat gå och bara orkat några meter i taget. Jag har mått så dåligt här och jag har skrattat. Så svårt att ta in, för allt har hänt inom 8 månader, det känns som flera år och nu behöver vi inte vara här så ofta.
När vi kommer upp på avdelningen möts vi av dessa tokar. Philip han säger bara – å nej för han tycker de är så larviga, så de följer med honom in på rummet och larvar sig ännu mer och skojar och gör en låt om just orden -å nej . Vi skrattar 🙂
På rummet sitter Elin och mår förhållandevis bra, ont i ryggen har hon efter tre sprutor, blåsor i munnen och lite svårt att äta, men annars är det ganska ok. Vi är ju vana att Elin varit inlagd och haft behandling och knappt kunnat gå så detta är ju ändå så mycket bättre mot det som varit . Elin ser pigg ut och ska ha skola. Allt detta gör ju att det känns helt ok ändå. Eftersom vi inte har något val så väljer vi att göra det bästa av denna stund. Hon är så positiv person så det är inte svårt.
Värderna har redan sjunkit bra och det ser ut som vi kommer hem imorgon. Detta är högdos nummer 6 av 8. Så nu är det snart bara två kvar, tjohooo.
När man lever i vår värld så får man lära sig att inte jämföra sig och tro att vi ska kunna ha det som en ”normal” familj. För vad är normalt? Alla har vi ju våra olika saker som vi får jobba med. Vi är ju på vår väg på vår resa och gör den så bra som går utifrån vårt liv och våra erfarenheter. Ibland skriver människor på min blogg kanske lite mer otrevliga kommentarer om vad de tycker om mitt liv och hur vi har det, hur jag lever det, köper, hur jag väljer leva eller hur jag gör med mina barn osv Då brukar jag tänka att den som gör det det den utgår från sin vardag, sitt liv och tänker inte på att den har rätt att leva som den vill, jag har rätt att leva som jag vill. Vad vi gör, tänker, köper, lever är vårt val i vårt liv just nu. Man behöver såklart inte älska det, men kan bara bläddra vidare så man slipper se eller läsa om det. Jag har valt att dela med mig.
Jag jämför aldrig vårt liv med andras, jag lär mig av andra men jag fokuserar på vårt liv, Jag har inget behov att skriva till andra om vad jag tycker är fel i deras liv, jag tänker inte ens så, så jag är så uppe i mitt. Just nu har Elin leukemi, det finns massor av saker vi inte kan göra, det finns massor av rädslor vi skulle kunna känna om framtiden men vårt fokus är på nuet och må bra utifrån vår vardag idag. Om jag skulle skriva något så ska det höja människor, jag vill få människor att må bra.
När vi jag sitter här och skriver och Elin har skola har vi fått mail från vår stora dag som vill bjuda Elin på Adele och hotellnatt i Stockholm. Så då blir det ännu mer roligt att se fram emot, det finns massor av glädje i allt det här varje dag, man måste bara välja att se det.
När man varit botten och fått ett av det mest hemska beskeden man kan få (förutom då att sitt barn ska dö) att sitt barn har cancer och man vet inte om hon kommer överleva då värdesätter man alla dessa ljusglimtar och allt som ger hopp om framtiden på helt annat sätt. Att bara kunna få sitta här och känna lugn och veta att snart är vi hemma igen och det jobbigaste tiden har vi gjort. Det känns så skönt! Jag vill aldrig mer vara en förälder som står med skräcken i ansiktet och paniken i hjärtat och just fått veta ett hemskt besked vad det nu kan vara. Jag ser dem här uppe när jag är här, deras rädsla och panik, jag hoppas innerligt att ni alla ska slippa det. Jag fortsätter att fokusera på glädje och ha det bra så är vi snart ut ur detta och behöver jag gråta eller mår dåligt då gör jag det med så mår jag bättre dagen där på igen. Så funkar jag.
Kram Lotta
Tack ! Du gulliga underbara Lotta som delar med dig av glädje o sorg. Det värsta som kan hända en är ju att nåt drabbar ens barn…känner igen mig mycket i dina tankar..(man ska inte uttala sig om nån annan om man inte gått i dens skor :))Har själv en son som fick narkolepsi av svininfluensasprutan 2010. Kramar till dig o din familj Pia
Nej det går inte förstå….idag har Elins kräks , kan inte äta och har låga blodvärden…men man skriver ju inte allt hela tiden. Man försöker leva och ta en dag i taget. Kram Lotta
Så kloka ord. Varma kramar!
Känner sån kärlek när jag läser hos dig, all lycka åt er! <3
Å du fina lilla Lotta!
Du är så liten men ändå en sån fantastikt STOR människa.
Tänk att du lyckats med det många finner omöjligt…
Att vända en stor sorg till något positivt.
När du delar med dig här av er resa får man så många andra vinklar att se saker på…nya perspektiv….Man SER små små saker med nya ögon och är tacksam för saker man annars tar för givet…
Du är bäst hjärtat och Elin är en av de starkaste tjejer jag vet.
Kram till er och hoppas ni har en mysig kväll!
Men åh så vacker hon är er Elin! Tack för allt du delar med dig av här, det är fantastiskt att vi får vara med på er resa mot en ljus framtid. Jag önskar ingen förälder att stå där med skräcken i hjärtat över ens barns liv, det är verkligen rädsla och panik. Jag tycker ni gör rätt som fokuserar på glädjen, ta vara på varje stund och njut av varandra!
All kärlek till er
Din familj är så rik, rik på kärlek. Förnöjsamhet är den största lyckan och den har ni! Önskar er all lycka.🍀❤️🍀
Fantastisk fin inställninng! Precis så tänker jag och försöker predika till mina kids både hemma och i skolan – har du inget nice att säga, så knip igen. Jag skulle aldrig drömma om att döma eller värdera någon annans livsvärld – jag utgår från att alla gör taktiska val kopplat till sin livssituation. Kram och hoppas behandlingen blir snäll mot dottern. Kram Mia
http://happyvardag.se/2016/02/24/onsdagsglutten-nu-ar-jag-kar-pa-riktigt/
Det här är en blogg om sanning här i livet, om själva livet och hur man kan göra någo positivt av det.Din blogg inspirerar mig otroligt, både under dåliga och bra dagar. Jag får kraft att orka i min vardag, när ja följer med er. Jag får kraft av ditt förhållningssätt i livet. Jag njuter sånav ert vackra hem, trädgård, inredning, mysstunder, shoppingturer mm. Tack Lotta för att du alltid orkar pigga upp min dag, fast du själv
Har haft det jobbigt! Styrkekraar från Finland 😊
Mvh, Christie
Tycker du är underbar! En riktig inspiration för oss andra. Varma kramar.
Mycket bra skrivet!
Godmorgon! Kloka Lotta med så många fina och starka tankar. Vilken resa ni gör! Vet inte själv om jag skulle klara den, men antagligen för man skulle ju inte ha något val och vi ÄR också en sådan familj som väljer att se det positiva i livet istället för att fokusera på det negativa. Ja du tänk vad folk har åsikter om allt och alla och att de vill sprida så mycket otrevligheter runt sig. Fast innerst inne mår nog inte de människorna så bra heller… Ha en fin dag❤️ Kram
Det är väl ett under at du förmår känna som du gör-fantastiskt! Att din ärlighet får vara andra till glädje mitt i allt jobbigt ni fått gå igenom är inget annat än en välsignelse! Kram till dig och din fina varma familj!
Maria i Huddinge
Kramar till er <3
Du underbara, varma och kloka Lotta! Jag blir alldeles tårögd av alla känslor som virvlar när jag läser din text.
Vi har ju också fått åsikter om hur vi lever och vad vi köper trots att vi också är mitt uppe i det här. Trodde vi var ensamma om trista kommentarer men det verkar ju vara vanligare än jag trott. Så sorgligt.
Och din fantastiska fina Elin. Tänk, bara två HDM kvar, det går i ett nafs! Jag upplevde att våra två sista HDM knappt märktes (nästan i alla fall), och vi kunde leva väldigt mycket som vanligt mellan kurerna.
Stooor kram! ♥
Det är så skönt att läsa din fantastiska blogg. Du vågar skriva om det hemska, jobbiga men även allt det underbara med er familj. Skräcken lyser nog fortfarande i mina ögon när jag går i kulverten på vårt sjukhus. Det va där jag gick, skrek och grät när jag inte orkade vara stark. Ville ju inte visa all sorg för vår son. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen, jag önskar att man hade dessa sociala medel då, som bloggande. All kärlek till er.
Har väldigt svårt att förstå att någon kan skriva dumma kommentarer på din blogg. Det måste vara människor som är bittra över något.
Du delar med dig av glädje och sorg, rädslor och skratt, vardag och fest och din fina familj.
Du inspirerar och sprider en känsla av att "allt är möjligt med rätt inställning".
Älskar din blogg!
Keep up the good work och all lycka till dig och din fina familj!
Tack snälla, försöker tänka bra tankar, går ganska bra Ibland faller man, men det måste man också få göra. Kram Lotta
Neeeej, detta ska helst ingen förälder behöva uppleva!! Det är ett under att du orkar skriva om allt detta eller är det kanske så, att det är en bra ventil att låta en liten del pysa ut här, för det är ju så klart bara en del av allt ni har behövt utstå under dessa långa månader av vånda 🙁 Tänker mycket på er, fast jag "bara" är en vän här!! Kram till er alla…en stor till ELIN… och ha en underbar helg när ni ska se Adele, jag beundrar henne mycket, en härlig o duktig tjej!! KRAM KRAM 🙂
Första gången jag är inne på din blogg. Blev så tagen att jag började gråta. Ord känns meningslösa men känner med dig utifrån egna upplevelser där en nära släkting hade cancer och för det andra, jag är en mamma.
Glad att läsa att det vänder till det mer positiva 💓