En del som undrar om vi bråkar mycket Kalle och jag? Vi har lugnat ner oss med åren och jag skapade mycket mer bråk förr men numera försöker jag istället avdramatisera och inte skapa bråk. Både Kalle och jag har i grunden ganska mycket vilja och temprament men jag försöker hela tiden vara medveten om hur jag väljer mina ord och tankar.
Vi kan härja en hel del på varandra men vi kan också vara mycket mer kärleksfulla. Jag älskar honom så otroligt mycket även om han säger och gör lite tokiga saker som jag inte alltid gillar. Han gör mig riktigt lycklig och han trygg och stabil och han ser alltid till mitt bästa och låter mig utvecklas och sätter inte en massa pekpinnar.
Kalle är mycket mer noggrann och rädd om saker och vill ha koll. Så ställer ofta hundra frågor när jag bara vill köra på. Han är kontrollmänniska, det är inte jag. Han kan både gasa och bromsa men han har ju också levt med ett barn i leukemi och av det har vi lärt oss mycket.
Att visa kärlek till varandra, att ta hand om nuet, att våga leva, att få vara förälskade och larviga fast vi blir älde osv. Våra ungar tycker vi är galna ibland, att vi vill ha sommarstuga, att vi bygger en massa och har massa drömmar fast vi blir äldre…men det bjuder vi på. Sedan kan vi bråka såklart, oj,oj att vi kan men jag säga men vi lägger oss aldrig osams nuförtiden och det är ofta inte bråk utan diskussioner.
Kram Lotta
💗
Fint inlägg. Min man och jag har hittat varandra på äldre dar, tydligen ett lyckokast för vi trivs så bra ihop. Visst kan man känna sig irriterad ibland över vad den andre säger eller gör men det är inte hela världen, Det hör till när man lever ihop. Förhoppningsvis utvecklas man under vägen även när man är sextio eller sjuttio.
Hej Lotta. Vill bara skriva att jag tycker om detta inlägg. Något av det sorgligaste jag vet är skilsmässor. Jag blir glad när människor håller ihop år efter år. Och jag tror att det är viktigt att inse att i den bästa av relationer så handlar det ändå om att slipas, att lära känna, att vårda, och att det är inte farligt att ha olika åsikter, att vara olika. Jag är så tacksam för de arton år jag haft med min man, det har långt ifrån varit lätt, många svåra perioder med sjukdom och annat elände, men vi har aldrig gett upp och det är så härligt att se den styrka som finns när vi håller ihop och håller ut, trots allt.
Önskar er många fler goda år tillsammans!
Anna
Man får jobba med och vårda sitt äktenskap, det kommer inte bara av sig själv.Jag känner som du Lotta att man lugnar ner sig när man blir lite mognare och jag känner att jag inte behöver ta alla strider längre. Men det finns såklart saker man irriterar sig på men så är det nog för de flesta.
Jag bråkade mycket med mitt X vilket ledde tillslut till skillsmässa, vi var nog för olika tillslut, idag har jag en ny sambo och vi bråkar till och från men vi reder alltid ut bråket innan det går förlångt. Kan också tillägga att mitt X och jag är bättre vänner idag än vad vi någonsin har varit. 🙂
Det stämmer så bra det du skriver. Jag ser nu när våra 3 döttrar har skaffat pojkvänner o dom är så lika mig när jag var i den åldern. Säger till dom ofta när dom tjurar: Det är väl inget att härja om, låt killarna tycka o tänka vad dom vill. Låt dom gå ut o ha kul i bland med sina killkompisar. Men jag vet ju innerst inne att jag gnällde likadant. Det blir oftast bättre o bråken mindre när man har hållt i hop ett tag. Vi har stått ut med varandra i 26 år o det går hur bra som helst. Man lär sig respektera varandra mer o mer😊