Nervsmärtor

Klockan nio på kvällen börjar det, helvetet. Nervsmärtorna som griper tag i din kropp och tar den del för del. Först låren, sedan hela benen, ryggen, magen, armarna och sist händerna. Bara på en timme så har du så ont så du bara gråter. Värken gör dig helt slut, du kan inte andas och vi ger dig morfin och en tablett som stänger av signalen till hjärnan att du har ont.
Nu vet vi sedan förra gången att allt vi kan göra är att vänta ut att tabletterna börjar värka, men det händer inte. Vi sätter på en film och försöker distrahera smärtan. Den blir kraftigare och efter en stund mer morfin. Du är så trött, har så ont men kan inte sova. Dina ben bär dig inte längre, de skakar av allt det onda. Vi får inte röra dig för efter några timmar sitter värken överallt i huden. Att få dig upp ur sängen blir ett helvete för dig. Lillebror ligger i sovrummet och lyssnar, han lider. Vi försöker vara tillsammans samtidigt som man behöver gå ifrån en liten stund då och då. Ingen skulle i den stunden vilja lämna rummet, vi skulle önska att sängen var större så vi kunde sova i den alla fyra tillsammans. Den enda man behöver är kärlek och närhet och någon som tröstar.
Klockan tre på natten är det fortfarande hemskt jobbigt så vi ringer igen. Vad kan vi göra? Elin gråter, vi gråter och ingenting hjälper. Då säger man ” de tabletterna som Elin fått nu är det som ska hjälpa just nu, det tar någon dag innan det blir bra smärtlindring på de långtidsverkande medicinerna, det gjorde det förra gången också” så vi måste bara stå ut. Fy det är så grymt. En levnadsglad 16 åring tjej in i vuxenlivet ligger i fosterställning och gråter och kan knappt andas av nervsmärtor och vi måste bara stå ut. Mitt hjärta går sönder för varje gång. Pappa och jag finns hos dig hela tiden och lillebror har sover skönt i min säng där nere i vetskap om att ha nära till Elin, nära till oss.
Droppet Elin får i fyra veckor heter vincristin, det tar 15 min in i blodet men biverkningarna är förjävliga, men hon har inget val. Om vi slutar med behandlingen så skulle Elin få tillbaka cancern och dö. Klockan 3.30 somnar du äntligen och får sova 5 timmar i rad. När du vaknat är det åter igen smärtorna som tar över din kropp. Nu dämpar vi bara tyngre mediciner och mer morfin för att du ska slippa att ha ont. Imorgon är det dags för samma dropp igen och två gånger till efter det. Så är det, livet med cancer om man vill bli frisk.
På förmiddagen kommer mormor hit, du somnar en stund igen, morfinet börjar ge resultat och tröttheten tar över. Du gnäller i sömnen men den värsta värken håller sig borta. Så pappa och jag vi grejar med att fixa min telefon, att rensa avloppet osv alla små saker är terapi och ger oss energi att ta hand om dig. Men bort åker vi inte, det enda vi behöver är att få vara tillsammans. Imorgon åker vi till sjukhuset för ny behandling, nytt vincristin, nya biverkningar. En dag i taget…
Kram Lotta

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

50 reaktioner på ”Nervsmärtor”

  1. Du skriver så man nästan förstår…fast förstå det kan man ändå inte. Och det där med nervsmärtor har jag förstått att man inte alls kan förstå förrän man drabbas själv. Styrkekramar till er alla❤️

  2. Det finns inte ord för det, ändå skriver du på ett sätt som gör oss läsare delaktiga. Skriver om det som ingen vill uppleva, men som ändå alltför många drabbas av.
    Styrkekramar till er alla. Måtte forskningen gå framåt!

  3. Fy för vad ni har det tungt stackare, en annan tycker det blåser mycket här i Skåne idag, ja vad är det och hänga upp sig på????????
    En stor bamsekram från mig till Er alla men mest till lilla Elin.

  4. Du skriver så att det känns både i kropp och själ på mig.Vilken kämpe till dotter ni har och ni verkar vara en helt fantastiskt ödmjuk och fin familj.Vill skicka en styrkekram till er allihop.Kraaaaam Ulrika

  5. Har läst din blogg ett bra tag. Först om ditt liv på landet, inredning och bakning, sedan om din livsresa egenföretagare, viktkämpe och din nyfunna passion för träning och bra mat. Och så nu en ännu större livsresa med en väldigt otrevlig medpassagerare – cancer! Du är en fantastisk människa och en stor inspirationskälla jag beundrar ditt mod, din styrka och din underbara syn på livet. Har själv en pappa som kämpar mot cancer, en sort som heter MDS just nu ligger han inne på sjukhuset hans värden går upp och ner hela tiden. Tänker på dig och din familj "fuck cancer" din blogg ger även mig mod och styrka – tack!!

  6. Hej.

    Så smärtsamt att läsa om hur Elin mår, tårarna rinner… finner inte ord att trösta Er med. Men Ni finns i mina tankar. Ni är en underbar familj, och jag ber för att Elin ska slippa smärtorna!!

    Många varma kramar till Er 4 <3 <3 <3

  7. Fy fan rent ut sagt! Jag lider med er alla, på olika sätt. Vår dotter gick igenom en stor operation i januari så jag har den resan i bagaget och kan relatera till hur det är att stå hjälplös bredvid när enda barn har ont.
    Stor kram till ett ♡. Ni kämpar på så fint.

  8. Fy vad vidrigt! Jag lider med Elin och er alla! Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon snart slipper denna värk! Tack, att ni trots allt, delar med er av ert liv. Det får många av oss att se på livet ur ett annat perspektiv… Kämpa! ❤️❤️ #fuckcancer

    Kram Sussie

  9. Stackars barn! Kan ni inte få medicinera i förebyggande syfte?Långtidsverkande morfin och sen snabbverkande att ta vid smärtgenombrott.
    Kramar till er alla!

  10. Åh saknar ord. Hemska sjukdom, en tjej på 16 år ska inte behöva gå igenom detta! Vilka kämpar ni är hela familjen. Skickar en stor styrkekram, ni kommer ta er igenom detta och eran tjej ska få en underbar framtid, fri från smärta och sjukdomar!

  11. Ni är så starka! Det måste bara ge kraft och resultat! Jag är säker på att en fin ängel vakar över er lilla flicka. Önskar att hennes smärta ger med sig och att hon och ni familjen får ro❤️
    Någon håller en vakande, läkande hand över er alla. Kram. Lisbeth

  12. det gör ont i hela mig. Led när jag själv pga andra skäl fick morfin som inte hjälpte och hade nervsmärtor och signaler till hjärnan om "smärta" men jag lider mer med Elin. Önskar få bära em del av hennes smärta i detta NU. Sänder er alla strykekramar och önskar er alla en god natts sömn !

  13. Stackars Elin!! Vad hon måste få utstå för att bli frisk! Får tårar när jag läser ditt inlägg…. Måste kännas hemskt som förälder att stå bredvid när hon har så ont och inget kan göra. Styrkekramar

  14. Hej Lotta.
    Tårarna rinner så att jag har svårt att läsa, det du skriver griper tag i mitt hjärta och river runt i mina känslor, alla mina tankar finns bara hos Elin i denna stund och varje dag tänker jag på henne om hur hon har det. Jädrans cancer, f.. varför måste detta hända just din fina dotter. Kämpa på lilla solstråle.
    Kram
    Ingela

  15. Jag tänkte bara komma in och kommentera att porslinet på bilderna är vackert. Men istället blir jag berörd och känner hur ont det gör i mig av din text. Kan inte ens nästan förstå hur det känns. Vet inte vad jag ska skriva – vill bara ge er all värme och styrka jag kan. ❤️

  16. Hej!
    Följer din blogg o läser om er kamp, men aldrig kommenterat tidigare. Fick behandling för 5år sen o fick just vincristin i ett av droppen. Hade hemska nervsmärtor i benen o fick starka tabletter, men ej morfin. Till mig sa de då att jag kunde ta tabletter i förebyggande typ, för att få upp dosen i kroppen innan de hemska smärtorna kom. Det hjälpte mig iaf. Tänker på er o Elin. Kram

  17. Finns ju inget att säga egentligen. Ingen borde behöva gå igenom sånt här. Särskilt inte ett barn. Håller tummarna för att biverkningarna minskar snart och att ni alla får ha det lite bättre. Stor kram och många varma tankar

  18. Fy så hemskt att se sitt barn må så dåligt och inte kunna göra någonting. Tänker ofta på er fast vi aldrig har träffats. Fortsätt kämpa <3. Kramar till er alla.

  19. Åh så tufft att bara vara tvungen att härda ut alla smärtor och att inte ha något val…otroligt starkt jobbat av Elin. Hoppas hoppas det blir bättre snabbt!

    Kram från Ulrika

  20. HEMSKA HEMSK sjukdom….kan ingen komma på ngt botemedel?? Man kan åka till månen, se varandra i telefonen,som jag när jag var liten aldrig trodde skulle komma att ske, TV var inget man visste ngt om…ej heller datan…men denna sjukdom som är så hemsk, kan ingen forska fram ngt mot den??!! Detta är INTE KLOKT, något måste hända!! KRAMAR till er alla. kram käraste Elin som får uthärda detta gräsliga!! tänker på er!

  21. Vet inte vad jag ska skriva, jag blir helt tom när jag läser hur jobbigt det är för Elin, ni hennes mamma, pappa och bror vilken maktlöshet ni måste känna när ni ser hur ont Elin har.
    Kram Malin<3

  22. Hej Lotta!Jag vet precis hur det är att ha nervsmärtor!Det är verkligen fruktansvärt och jag lider med Elin.Stackars lilla vän…Att behöva gå igenom allt detta är fruktansvärt. Min kropp utvecklade nervsmärtor när mina mediciner inte längre fungerade efter mina skador som jag fick i bilolyckan. Den morfinen som jag åt då lindrade bara kortvarigt. Men det visste man inte först utan det kom smygande. Smärtorna åkte verkligen upp och ner. Precis som du beskriver det så fick jag också värk i varenda kroppsdel, det gjorde ont att bara vidröra huden. Jag låg och grät på nätterna och var helt säker på att jag skulle dö!Har aldrig någonsin varit så rädd. Hade de föreslagit att de skulle behöva kapa mina ben bara för att få bort smärtan hade de gärna fått göra det. Kändes som om jag hade influensa i kroppen fast tio ggr värre…När jag sedan äntligen kom till Smärtkliniken förra hösten upptäckte de att jag hade blivit felmedicinerad innan av en annan läkare. Snabbt byte till 9 nya olika mediciner. Bland annat ett långvarigt morfinliknande preparat. Det tog någon vecka om inte två innan kroppen tog emot den nya doseringen.Hälsa till Elin och krama om henne och tala om att jag förstår hennes helvete med nervsmärtorna. All kärlek, styrka och massa kramar till er alla/Mija

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *