Nu har jag varit hos doktorn, han tog sig tid med mig en lång stund och jag har fått ta massa prover för att utreda knölen och är hjärntrött/utbränd efter år av stress när Elin blev sjuk. Men jag mår redan nu så mycket bättre när jag gör mindre saker, men ska välja själv vad jag mår bra av och inte bra av och inte få några pekpinnar på det. Jag har också börjat med att sova en stund på dagen. Jag känner mig inte stressad och jag vet att det kommer många dagar i lugn och ro. Underbart! Nu gäller att fortsätta så här, jag kan inte leva som förr. Fortsätta säga ifrån mer, göra mindre av det som jag inte orkar just nu och lägga tid på det som jag klarar av och ger energi.
Nu ska jag prova mitt nya objektiv och fotografera lite och ikväll blir det promenad igen med Maria. Imorgon väntar optikern och det känns väldigt bra och en helg i min fina stuga. Lite varje dag, en dag i taget.
Tack för ni finns, för ni är snälla och bryr er. Det ska nog gå bra det här. Jag är så medveten om vad som gått fel och nu rättar vi till det. Allt går inte ta upp här på bloggen heller, men jag har tagit tag i saker och säger ifrån.
Kram Lotta
💗
Var rädd om dig 💙
Vilken vacker och fridfull bild. Man vill bara krypa upp i soffan med en kopp te och vila.
Hoppas du får må bättre snart, känna dig i linje med universum. Kram
Heja Lotta! Håller tummarna för att du kommer in på andra spår där du tänker mest på dig själv för det behöver du nu … KRAM. Är säker på att du snart mår bättre!
Tack snälla , gör det redan nu ❤️ Men måste få ha mindre att göra för att orka. Just nu känns det bra ❣️ Kram Lotta
Det är klart att det kommer att gå bra Lotta! Du har ju koll och följer din egen känsla för vad som känns bra eller inte. Ibland vet man inte det förrän efteråt men då lär man sig av det. Ett steg framåt i lugn takt, ibland dippar man och kravlar sig upp men var rädd om dig på vägen. Kram //Tina
Tänker på dig, var rädd om dig ❤️. Mvh Åsa
Känner så väl igen mig i det du beskrivit. Jag fick diagnosen utmattnings syndrom för 10 månader sedan. Det efter några tuffa år när min dotter var sjuk i anorexia.
Vad bra att du inte känner dig stressad och att du kan säga i från sånt du inte orkar med.
Njut av sånt du mår bra av.
Kram
bara var rädd om dej, viktigast.