Jag har jobbat heltid med bloggen och instagram i 6 år i maj och jag tycker fortfarande att jag inte har lagt några bra rutiner. Förr gillade jag att bara utgå från min kreativitet, öppna dörren ut och skapa men det var innan jag jobbade heltid. Då hade jag ju även jobb som förskollärare och fotograf för reportage.
När jag inte jobbade heltid med bloggen så var min tid hemma helig. Jag ville bara ha kul och skapa och hitta på saker som jag sedan skulle kunna sälja som reportage, skapa material till bloggen. Jag började jobba heltid med bloggen för 6 år sedan när min dotter fick leukemi. Då fanns det inget alternativ. Jag var tvungen att fortsätta jobba för vi skulle klara oss , jag hade bara mitt egna lilla företag då och jag kunde inte åka iväg och göra reportage.
De första 2.5 åren av dessa 6 hade Elin behandling, det betyder att i början kunde vi inte lämna henne, sedan började hon skola osv och var borta lite mer. Elin hade inte körkort då heller så jag skjutsade och hämtade henne i staden varje dag. Att få henne stark och komma tillbaka livet var nästan som ett jobb det också. Under tiden hon var sjuk var jag både hennes mamma, kompis och vårdare. Elin och jag delade också våra dagar här med er.
Sedan var Elin arbetslös lite från och till och var hemma ganska mycket hemma i perioder och då är det är alltid lite mer svårt att jobba hemma när man inte är själv. När Elin flyttade hade jag sedan en längre tid bara mig själv att tänka på om dagarna fast Philip bodde fortfarande hemma och det var också då jag själv började bli sjuk.
Sista året nu har jag varit dålig och inte alls haft någon vanlig arbetstid eller tankar hur jag ska gå vidare eller hur jag ska jobba om dagarna, allt har bara fått vara som det är och jag har istället tackat nej och valt att inte jobba så mycket. Sedan kom också covid och sonen började vara hemma mycket så då var jag inte ensam längre mer än när han och tjejen var hos flickvännen.
*********
Men nu börjar jag må bättre och Philip är ute på praktik och flyttar i sommar och snart är det bara jag. Elin och Jakob har fått sitt förstahandskontrakt på en två i Linköping och fått härliga betyg på sina kurser. Jag tycker fortfarande efter 6 år hemma att jag inte skaffat mig några bra rutiner och att jag nog behöver det lite grann mer framöver för att inte känna mig ensam och för att jag behöver lägga upp min dag för att få saker gjorda.
Att jobba hemma själv är nog bland det bästa jag vet. Att planera mina dagar, mina jobb osv Men det är också en del oro att aldrig veta vad som kommer ske, att alltid vara sin egen motor och se till att allt blir gjort, att pengarna kommer in och ganska mycket ensamhet. Jag kan inte fara runt för mycket utan måste varje dag tänka på att skapa material till bloggen och att delge er mitt liv och mina tankar.
Jag känner nu när vi flyttar till stugan att jag ska försöka skaffa mig lite mer vardagsrutiner. Jag ska börja skriva mer igen i min bok som jag alltid haft och jag ska fundera lite mer på framtiden och vad jag tänker med den. Bloggen går bra, ni är jättemånga som tittar in här varje dag. Så fort jag skriver mer så finns ni här och läser och vill vara med. Häromdagen var ni 6000 besökare. Jag kan även jobba med mitt instagramkonto och driver mitt företag vidare.
Jag kommer aldrig mer att jobba så mycket som jag gjort för att nå ett högt mål, som jag gjorde för att köpa stugan. Det kommer inte min hjärna orka med. Utan jag kommer fortsätta att driva bloggen, vara kreativ och delge er men utan press på ekonomi eller stora mål. Det betyder att jag kan styra mina dagar framöver utan höga mål, men det betyder också att jag måste skapa rutiner för att ha en vardag som känns meningsfull när jag jobbar ensam. Jag är väldigt tacksam för mina djur finns om dagarna och att jag har så mycket vänner som jag kan ta kontakt med och träffa, att jag gillar att vara mycket själv och alltid har massa saker som som jag vill göra osv.
Jag känner mig i alla fall väldigt lycklig och fri och längtar mycket efter det livet. Sedan får vi se om jag ska hoppa någon kurs inom trädgård, lära mig mer foto osv Känner jag mig lite för ensam så finns det ju massor att göra. Saker som jag drömmer om och vill lära mig mer om.
Kram Lotta
