Jag sitter vid bordet i köket i stugan och gråter, krokodiltårar. Allt är liksom över, bara minnen kvar nu. Barnen är stora och flyttar ut och livet gick så himla fort fram tills nu. Allt känns fint och rätt, men jag måste bara få gråta en stund.
Jag skriver till mina barn att jag känner mig så ledsen, mest för deras skull, jag säljer deras uppväxt, deras barndomshem. Jag/vi vill vill bo vid sjön i framtiden, vi älskar att vara där, ja vi vet vi gör rätt men det gör inte känslorna mindre för det. När jag gråtit färdigt och jobbat en stund så åker jag hem till stora huset. Hem dit det också känns bra , men inte för vår framtid med utflugna barn.
På kvällen åker jag till min syster som inte mår bra och tar hand om henne. Jag sitter där i röda strumpor, rosa byxor och grön tröja, osminkad och bryr mig inte om hur jag ser ut kl 23 på kvällen, bara att hon ska bli bra. Hon blir inlagd. Min egen trötthet gör sig påmind. På vägen hem sent på natten ringer min älskade mamma och pratar tills jag är hemma. Sedan sover jag som en stock och idag blir hundträningen inställd. Jag behöver landa lite och jobba av hemma. Allt går långsamt. Livet får ta tid.
Det känns som livet är parallellt. Det riktiga livet och det liv vi ska visa upp och vara i sociala medier. Livet är så mycket mer än det som visas upp på en blogg, Facebook eller instagram. Det är inte bara lyckligt och vackert. Det är sorgligt och svårt och kämpigt också och det är ok. Livet är allt. Alla kämpar vi på med vårt. Alla har vi våra lyckliga dagar och våra svåra stunder och vi får bara ta hand om tiden, ta hand om dagarna. Livet. Därför vet jag allt blir bra. Det som har varit har varit så bra och det som kommer känns också bra. Allt har sin tid.
Jag har precis avslutat mitt program som jag haft ” vi föräldrar som haft barn i cancer” . Jag känner mig så glad att jag inte går och tänker på Elins sjukdom längre. Jag mår mycket bättre, min utmattning är mycket bättre. Livet får ta plats, känslorna får vara som de är. Vi väntar inte på lyckan, vi fångar den. Vi tar chansen när den kommer. Jag ska banne mig ge mig det bästa livet jag bara kan i framtiden och det kommer bli så bra. Jag älskar att vara vid sjön nu. Det är mycket kvar att älska och längta efter.
Tack för du är med på resan
Kram Lotta
