Så fort det gick. Jag tar fram alla lådor med sparade teckningar, lappar som mamma skrivet till mig, ett handskrivet kort från farmor, bröllopsbilder, födelseannonser osv. Varje sak går jag igenom för att spara och rensa. Det gick så fort. Livet. Det kommer fortsätta att gå fort och då är jag glad att vi följer hjärtat.
Jag sätter sånt värde på nu alla dagar jag varit hemma när barnen kom från skolan, att jag inte väntade med att starta företag, alla resor vi gjort, alla människor jag jag träffat genom åren. Det är som pusselbitar. Jag tar upp barnens teckningar när de ritat vår familj, små lappar där de skrivet hur mycket de älskar oss och längtat efter oss när vi varit bortresta.
Jag är så tacksam för de här åren i det här fina huset och på den här platsen. Vi har gjort det så bra. Jag/vi har jobbat hårt för bo på den här platsen, för att barnen skulle få växa upp på landet och gå i den lilla byskolan och ha naturen omkring oss. När vi kom hit var vi 25 år med typ 5000 kr på banken och hade inte ens råd med en ordentlig gräsklippare. Fina minnen. Vi var unga, naiva och lyckliga inför livet. Här ville vi skapa vårt liv och det gick bra.
Jag har mängder med fotoalbum, bilder på hårddiskar, jag har mängder med filmer, böcker som jag skrivet innan de ens var födda hur jag längtade efter demnär de låg i magen. Nu är jag glad för alla de minnena för man minns i allt längre. Jag ska lämna ner några filmer till lanthandeln i byn där han lägger dem på ett hårddisk så vi kan titta på dem i jul när Elin kommer hem.
Vi kommer fira vår sista jul här. Visst känns det, mest för barnens skull fast båda kommer ha flyttat i sommar. Kalle och jag vi är nöjda nu och längtar efter vårt liv vid sjön, men såklart kommer vårt hjärta alltid finnas här över allt den här platsen och huset har gett oss genom åren. Jag vet att jag kan skapa samma känsla vid det lilla huset vid sjön i framtiden. Jag kan gå tillbaka och se med glädje allt vi haft och ser med glädje fram emot allt vi har framför oss.
Kram Lotta
