juli 2019

Allt har sin tid skrev svärmor häromdagen, det tror jag på. Nu lever vi på ett annat sätt mot när barnen var små, nu har vi andra förutsättningar osv. När man är ung är det lätt att tro att allt ska komma till en på gång, men så är det ju inte.

Allt kommer lite då och då när det passar i tiden. Just nu funderar jag och Kalle på hur vårt liv ska se ut de närmsta åren. Vad känns viktigt just nu och vad vill göra? Hur många år till bor våra barn hemma, hur länge orkar vi ha kvar vårt stora hus och vår stora trädgård?…..svaret är många år till, vi ska inte flytta 🙂

Att köpa stugan har varit min största dröm och nu är den sann. Min man älskar också denna plats och är så glad för det här, han trodde nog inte till en början att den drömmen skulle bli sann men sedan har vi jobbat tillsammans mot målet. Kalle han har däremot sparat till en annan dröm.

Jag tänker vägen hit var krokig och för att komma hit fick jag kasta mig ut på okänt vatten många gånger och göra saker som jag egentligen inte klarar av. Jag tänker på när jag började studera och tyckte universitet var för andra, inte mig som inte varit så duktig i skolan. Jag tänker på hur jag började fota reportage, fast jag inte visste hur en kamera fungerar, fota brudpar osv Jag tänker på jag ställde mig och föreläste, tog bilen och åkte runt i Sverige för att jobba, flög till andra länder själv osv fast jag ingen kände någon, men lärde känna underbara människor i hela landet. Jag tänker på månaderna när jag startade eget och företagen gick på semester och inte betalde ut min lön, så jag fick plocka alla mina sparpengar för att kunna betala räkningar och åren när Elin var sjuk och hur vi skulle klara oss då.

Nej man måste tänka att allt har sin tid och våga möta det som sker just då och våga fortsätta mot sina drömmar och det man mår bra av. Jag säger som Carola, jag är 50 år och jag har inte gjort hälften.

Jag däremot har inte längre så stora drömmar, jag drömmer om mer tid att bara få vara. Mer tid att dricka kaffe på en brygga, mer tid att pyssla i min trädgård, mer tid att bara få vara. Min hjärna efter Elins leukemi har inte samma ork och inte lika många mål. Jag känner inåt och jag lever nu och min dröm är att sitta på den här bryggan med mitt kaffe. Jag drömmer om att få bli gammal, att få vara med och uppleva allt i min familj och att Kalle och jag ska bli gamla tillsammans. Jag har det jag drömde om, jag har gjort det jag drömt om och nu vill jag bara få ha hälsan också och få dela allt med er.

Allt kommer till en i olika perioder i livet, bara man lägger rädslan åt sidan så ofta man kan och vågar leva och inte ger upp. Idag ska vi förverkliga min mans stora dröm, en dröm han sparat till i många år. I eftermiddag har jag förhoppningsvis en mycket lycklig man.

Mina dagar rullar på och jag har så kul med det jag gör. Det finns så mycket att lägga sin energi och sina tankar på, men jag styr min hjärna hela tiden inåt. Vad vill vi, vad vill jag, vad mår vi bra av, hur vi vi leva och så får det andra komma bredvid. Det finns ingen tid att vänta på det bästa för oss. Jag är 45 år, levt så nära cancer och vet att varje dag är en gåva. Jag tar ingenting för givet. Bara ger min hjärna så positiva tankar och så mycket glädje som går varje dag.

Idag städar Elin här i stugan , hon har det som lite sommarjobb på måndagar och jag är så glad att jag slipper. Sedan ska vi hämta hennes bil som varit på lagning och jag måste hem och klippa lite gräs om det inte regnar. Kalle är sjuk så han stannar här i stugan med Findus så åker jag hit ikväll igen.