Det är verkligen inte alltid lätt att få ihop livet, man måste lära sig att ta dagen lite som den kommer och inte ora sig i onödan. Jag lever mycket i nuet så för mig blir ofta dagarna lite som de kommer. Idag är det dags för Elin att få cellgifter i ryggen igen. Ni vet den där långa sprutan som man får om man föder barn och vill ha bedövning i ryggen. Den får Elin med cellgifter nu för 18:e gången som ska vandra upp mot hjärnan och förhindra att cancern ska komma tillbaka. Det är den 18.e gången hon ska sövas och bara 4 gånger kvar nu.
Nu känns det mest underligt att åka in till sjukhuset som allt som hänt varit i en annan tid och det är svårt att ta in att Elin går på en leukemibehandling. Vårt dotter har överlevt blodcancer. Jag förstår det knappt. Lika mycket som det var igår allt hände så känns det också som det var alldeles nyss. Det är svårt att ta på den känslan. Jag tycker det är lite jobbigt att se Elin i den där miljön nu när hon är så frisk och samtidigt blir jag lycklig. Tänk vilken sjukvård vi har, så tacksam att jag bor i Sverige.
Jag hade lyckas bokat färgning av bryn samma tid som Elin skulle sövas så jag tog en sväng till p.a.u.s för att färga dem. Det gick snabbt för det är bara gå över gatan ner i parken. Tycker det blir så mycket snyggare med lite mörkare bryn.
Köpte mig ett snyggt nagellack från opi också att måla tånaglarna med.
På vägen tillbaka slår det mig att det är verkligen som två liv. Ett liv man lever på sjukhuset och när man varit där och ett liv som man kan leva utanför. Det är så himla hårfint på något sätt. Jag har gått så många gånger utanför det där sjukhuset med Elin när hon varit dålig. Det är så mycket minnen som skapas och man har ibland svårt att förstå att det är man själv som varit med om allt.
På sjukhuset har Elin fått sprutan i ryggen och ligger nedsövd när jag kommer tillbaka. Det går ganska fort sedan innan hon vaknar och vi får åka hem. Det är så skönt att Kalle och vi åker tillsammans med Elin . Han har koll på allt som ska ordnas och frågas. Så fixar han med hennes pärlband, en pärla betyder något i hennes behandling.
När Elin vaknar så vill hon ha frukost och sedan är det dags att ta bort nålen och åka hem.
Vi tar en sväng till Ikea för att äta lunch och leta skidbyxor till Elin. Men sedan vill alla hem.
På vägen hem mår Elin illa och är trött och när hon kommer hem så går hon och lägger sig en stund.
Kalle och jag går ut till vår gamla skola och bygger klart vår drivbänk. Nu är det bara målning och några gångjärn kvar och lite fix med luckor på sidorna som ska kunna öppnas om det blir för varmt.
Findus som är så nyfiken måste vara med och kolla läget så allt går rätt till.
Nu har Elin vaknat och Philip kommit hem från skolan och jag ska ut och gå i byn med min bästa vän och allt är som vanligt. Ja nästan som vanligt. Man fortsätter att leva och ta vara på dagen fast Elin varit inne på en behandling. Så är det. Det fortsätter tack och lov…livet.
Kram Lotta
Lycka till!
kära ni…du sätter distans på livet,
kram på er, med hopp och tro om en ljus framtid
Mia///
Fina familjen!
Tack för fin blogg!
Vad fin drivbänken blir! Var har ni köpt de fina fönstren? Jag blev nämligen också sugen på att bygga.. 🙂
Hälsn
Maria i Skara
Så otroligt tufft livet är! Och så mycket kamp som behövs. De bästa önskas er och fint att ha naturen och trädgården och att planera. Att se det också som snart ska gro. Hoppas ni har en fin Alla Hjärtans Dag idag!
Vilken styrka ni har ♥