Jag tänkte jag skulle sätta ord på hur jag känt mig sista tiden, det är lite svårt för jag vet jag knappt själv ibland vad som händer. Jag tror det är många kvinnor som kan känna igen sig och jag tycker det är viktigt att vara ärlig och även bjuda på det som är svårt. Vi kan ge varandra styrka och kan känna igen oss i varandra och veta att jag är inte ensam.
Hela våren har jag känt att jag inte orkar åka iväg på jobb. Jag har avbokat reportage och jag har bara velat jobba hemma. Nu har det funkat för mig eftersom jag kan jobba med bloggen, gamla reportage och sälja bilder. Så fort som Elins hb har svängt och hon inte mått bra så har orken och energin varit begränsad. Vi är inne på den 3:e sommaren med leukemibehandlingen och det känns lite som att glädjen och energin inte riktigt räckt till. Kanske är det så att när kroppen kan börja slappna av så kommer det. Innan Elin blev sjuk och i ca 2 år har jag känt en otrolig glädje ändå i allt det svåra och haft massor av inre styrka och strategier att plocka fram , men i vår och fram till sommaren så har den mer och mer försvunnit.
Jag tror det är normalt att efter allt vi varit med om att tappa glädjen och orken då och då, men det är tufft att bli av med den för man behöver den verkligen för att inte ”cancerdjävulen” ska komma och sitta på ens axel om dagarna. För mig har det bara varit vissa dagar eller timmar sedan har det ofta glädjen kommit tillbaka. Det som varit jobbigast är att åka bort, umgås med människor som jag inte känner så väl eller komma i stressiga situationer. Då har kroppen lagt av. Därför har jag sett till att vara mest hemma och då har det funkat bra. De resor vi gjort sista tiden har funkat bra, men jag har känt att jag mest gjort det för jag behöver komma ut, det har inte varit den där riktiga längtan eller nyfikenheten som jag alltid haft.
För en månad sedan däremot kom jag in i ännu en svacka. Från ingenstans så ville jag inte ens träffa och ut och gå med mina närmsta vänner, inte träna och jag ville ha minst en fika om dagen ( mer sötsug) och jag ville inte ens åka iväg med familjen eller ner till byn. Jag mindes inte min kod när jag skulle ta ut pengar, jag blev väldigt glömsk och konstig. Min kropp var så trött vissa kvällar. Jag somande ofta kl 21 och kände mig helt utslagen. Detta kom bara vissa stunder under en dag eller olika dagar , men jag har aldrig upplevt det innan och det kändes väldigt jobbigt.
Den Lotta jag är van att vara och har kontroll över fanns inte där. Sedan har jag försökt vända detta. Även om jag inte velat träffa så mycket människor så har jag försökt träffa vänner och varit på fest och börjat träna igen och nu känns det som det har vänt igen. Sedan några veckor tillbaka känner jag mig som mig själv igen. Nu längtar jag efter höst och vardag. Jag vill ut och göra saker igen, jag vill boka någon resa, jag vill jobba med reportagen och jag vill träffa mina vänner och min hjärna tänker positiva och glada tankar.
Egentligen har den här sommaren bara känns som en enda resa mot målet. Målet då Elin slutar med sin behandling. På något sätt känns det lättare nu när vardag börjar igen, allt blir som vanligt och alla är på sina jobb och i skolan igen. När Kalle och jag bestämde oss för att vara hemma och bygga altan så har jag heller inte aktiverat Elin och hon behöver den där pushen som jag inte haft ork till. Men nu känns det väldigt skönt igen att börjat träna, ta bort fika varje dag ( älskar glass ), att vakna på morgonen och känna glädje och positivitet. Att vara i en god spiral är så mycket härligare och allt i livet går så mycket lättare då.
Idag vaknade jag och googla resa, då vet man att jag börjar må bra. Under dessa år har jag såklart hunnit förändra mig, men det är inte så lätt att veta och landa i den jag är nu. Det tar lite tid att hitta den personen. Jag är nog lite mer rädd och försiktig och får tänka mig för lite så jag hela tiden lyssnar på min kropp. Just nu känner jag bara längtan efter komma in i höst. Älskar höst som är min årstid, fast jag vill egentligen inte längta efter framtid utan leva i nuet. Nystart och så mindre än fyra månader tills Elins behandling är slut. Doktorn sa att det kommer bli stor skillnad för henne utan mediciner och behandlingar och det längtar vi efter.
Kram Lotta
Hei Lotta! Takk igjen for alt du deler og gir av deg selv og ditt eget liv! Jeg tror du er til god hjelp, støtte og inspirasjon for mange som kan kjenne igjen mye av det du beskriver i seg selv. Alle gode tanker og ønsker videre fra Ellen.
Kan inte mer än beundra dig du underbara människa allt ordnar sig för hela din fina familj.
Bamsekramar till Er alla
Tack , vad fint sagt av dig ❤️❤️ Kram Lotta
Många kramar och TACK för Din fina blogg💚
Många kramar och TACK för Din fina blogg💚
Styrkekram till dig❤️Känner igen mig i det du skrivet. Vi har mycket gemensamt🌞
Kram!
Så bra skrivet, jag tror att alla som levt med cancern känner igen sig. Kramar💕
Låter lite för mig som du är utmattad/utbränd i någon liten "light-version", om du förstår vad jag menar…
Och det är väl inte att undra på efter allt som du/ni gått igenom. Nu när den värsta pressen har passerats så har "fightandflight-mode" slagits av och du börjar slappna av, och då kan det givetvis komma en reaktion.
Det kommer att bli bättre när din kropp får "läka" lite ska du se, verkar ju redan vara på gång eftersom du vill resa igen! Det är ALLTID ett bra tecken när man börjar kolla efter resor…
KRAM
Stora kramen till Dig och Din familj ❤️
Låter inte alls konstigt! Du har haft en otroligt jobbig tid och kroppen och huvudet har varit inställd på att kämpa och hålla humöret uppe, nu när du kan börja slappna av, så säger kroppen ifrån att den vill VILA, reaktionen kommer så att säga retroaktivt! Tror det är viktigt att lyssna på kroppen, otroligt lätt att annars bli utbränd…
Kram och må så gott du kan!
Gunilla
Hej älskade vännen!
Jag har förstått att du inte riktigt känt dig som dig själv och jag tror det är så mer eller mindre för alla som gått igenom det ni har… när "faran" är över..eller snart är det så kommer utmattningen, sorgen, ilskan och rädslan i kapp och man behöver tid att bara läka. Du är klok som lyssnar på kroppen och bara stannar hemma och gör det som känns bra. Så är du ju också så duktig på att rycka tag i dig själv och komma tillbaka…ännu starkare.
Ert poolområde kommer bli så galet fint och tänk alla reportage du kan fota där sen…;) Jag är sugen på att ändra lite hos oss men det får bli till nästa år… spara pengar först…;)
kraaaaam vännen och så snart du orkar bokar vi in den där dejten ♥
Hej! Ville bara kika in och ge dig en "powerkram".Den kan behövas i sådana här tillfällen. Skönt att höra att "dippen" bara var en dipp och att du är på väg tillbaka nu.Ha en fantastisk dag och "lev livet" fullt ut….det mottot försöker jag också leva efter varje dag.KRAM Ulrika
Det är väl ofta när det börjar "lätta" som man "ramlar". Och blir deppig/orkeslös/utmattad. Så det låter inte alls konstigt med dina reaktioner. Dock skönt att du verkar vara på bättringsvägen! Varma tankar! Sköt om dig och er!
Tack för att du delar med dig i din ärliga blogg och inte som andra bloggare bädda in verkligheten i bomull och rosenröda färger. Det perfekta livet,familjen,kroppen osv. Kramar till dig och de dina 💕
Å SOM jag känner igen mig Lotta! Alla olika faser man hamnar i, den fokuserade styrkan under den mest jobbiga tiden, att gå vidare, vara glad över livet och ändå känna sig så mentalt trött, bli lite rädd för folk samtidigt som man vill delge hela världen om sin rädsla, sin glädje och tacksamhet… Man blir liksom aldrig den man var tidigare, men så sker nog ändå men märks inte lika påtagligt då det sker genom en omvälvande kris. Stor kram! ** Milla
Fina Milla, det är väl så att kroppen måste få reagera efter det vi varit med om. För oss är det fortfarande lång resa kvar och jag måste lära mig hantera det. 1 barn av 6 får återfall, det året börjar snart och jag måste bara fokusera på att allt kommer bli bra. Kram Lotta
Tack Lotta för en otroligt ärlig och inspirerande blogg med fantastiska bilder.
Du är verkligen världsbäst på att vara just Lotta. Fortsätt med det!!! Stor varm styrkekram till dig och din fina familj. 💕🦋🌸
Låter som din kropp fungerar precis som den ska. När den måste klara av vissa saker så bara funkar den. Sen när det lugnar ner sig efter en jobbig tid så säger den – vila! Det är nog en form av utbrändhet.
När lejonmamman jobbat måste den sen få vila. Tror du är proffs på att känna när just din kropp behöver vila, jobba, träna eller fika. Skönt att kunna sätta ord på detta och dessutom delge oss läsare.
Stor kram till dig
Fint skrivet, även om det är sorgligt, skönt att du känner att du är på väg tillbaka.
Jag kan känna igen mig. Det där med lusten, sötsuget, tröttheten och glömskan. Jag hade också en sån period men samma för mig har det vänt. Det är nog behövligt när man går igenom något jobbigt. Men det är jobbigt och tar tid att hitta den nya personen som skapats i kaoset av förändring pga sjukdom. Inte lätt men att få läsa om andra och känna igen sig är skönt och läkande på sitt sätt.
Tack snälla du och lycka till! 💕
Just det med den nya personen är jobbigt, när man inte vet vem man är riktigt. Det får ta lite tidigt och allt annat finns ju kvar om man vill göra det igen. Kram Lotta
Så ärligt och fint skrivet! Tack för att du delar med dig!<3 Kram
Kram<3
Många kramar till dig!
Tack fina Lotta för att du är så generös och både delar med dig av det som är lätt och tungt… Känner igen mig i så mycket av det du skriver. Hoppas du får din energi tillbaka, men jag tror också på att lyssna in kroppens signaler. Något som du verkar vara väldigt bra på. Var rädd om dig! Styrkekram ❤️
Tack för att du berättar om det här! Som du skriver så tror jag att vi hjälper varandra genom öppenhet och ärlighet även när det gäller det svåra och jobbiga. Väldigt fint att höra att du lyckats vända det hela och mår bättre igen ❤️
Tack ❤️❤️ för du vill lyssna. Kram Lotta
Lotta… Jag tror att det är just därför som vi är sååå många som älskar din blogg.
Din ärlighet och öppenhet.
Det är så viktigt att våga öppna upp om det som är svårt också. Livet är ju en blandning av sött och salt kan man säga. Motgångar gör oss starkare, men när man är upp i det vill man bara slå till nån som säger så.
Sen kommer det perioder när det kommer över en ändå, oavsett hur lång tid det har gått… Men det är mänskligt att reflektera och känna efter.
Tack för att du vill dela med dig.
Det hjälper verkligen mig och det hjälper sååååå många många fler <3
Många varma kramar Anna
Styrkekram till dig fina Lotta ❤️ från Varberg.
många kramar till dig!
Kära Lotta. Ta det lugnt, lyssna på kroppen och se tiden ann … Den resan du gjort med tanke på din dotter kräver energi. Den energin har du haft och har massor av fortfarande, men kanske tullar du hela tiden lite på "reserven". Lyssna inåt på din kropp, den vet vad den behöver… kanske är det att stilla fylla på energireserven. Tänk utanför jobb och blogg – känn vad DU behöver. Kram Annika
Hej. Kikade in på din blogg för inredningstips och inspiration, vilket jag fick och tackar för.när jag nu läser detta inlägg känner jag igen mig fullständigt så nu tipsar jag dig, har du kollat din sköldkörtel? Såklart att omständigheter påverkar mående och energi men en del av det du beskriver låter som något annat. Bara tipsar, blodprov på VC, sköldkörtel.
Erica
Hej, jag skulle inte tro det är sköldskörtel men jag vet flera liknande som också har haft liknande symtom. Jag har ju tagit hand om min dotter i flera år efter hon fick cancer och jag känner bara att kroppen är lite trött. Men tack för du tänker på mig. Kram Lotta