Elin är fortfarande sjuk i förkylning och lite feber och nu har det övergått till hosta. Det är segt för henne och hon drabbas lätt av mindre sjukdomar för hon äter så mycket cytostatika. Annars så har hon varit stark länge och det har gått superbra i skolan med allt, fina betyg väntar tex. A i gymnastik. Tänk vad kroppen klarar av mycket. Så i grunden är jag väldigt lycklig över vårt liv just nu. Ändå måste jag stanna upp ofta och fråga mig meningen med livet, hitta glädje osv. Livet påverkar oss hela tiden med allt som händer och jag måste jobba på hur jag ska möta både det som är jobbigt och glädjefyllt.
Imorgon är det spruta i ryggen för henne (samma som man får när man ska föda barn och vill ha bedövning, nålen är lååååång ) och nedsövning och det blir lite ont några dagar. Jag är inte så glad att åka till sjukhuset längre, det är faktiskt ganska jobbigt att åka dit för det känns som ett annat liv. Jobbigt att se henne sövas ner och ligga där i den där sängen igen. Jag måste helt enkelt jobba med mina tankar och när man väl är där så går det bra. På lördag ska vi ha kalas och då vill jag ju att hon ska må bra. Philip jobbar på att få moppekörkort, ny skrivning nästa vecka och allt blir inte som man vill. Så är det. Bryta ihop och komma igen och hitta glädjen i livet även när det blir tuffare.
Min ryggsäck fylls på hela tiden av erfarenheter och allt jag lär mig och är med om. Jag måste lära mig att hantera det. Jag måste bestämma de val som jag vill med livet och jobba på hur jag ska må. Jag väljer glädje. Det finns mycket jag kan påverka som min egen väg i livet. Ryggsäcken kommer alltid vara fylld med saker som jag måste lära mig att hantera.
Så nu ska jag gå ut och fortsätta jobba på mina projekt, skriva en lista på alla jobb som måste ta tag i. Solen lyser och även om det är kallt och snöade nyss kan jag välja att se att värmen är på väg och att jag fått möjligheten att ännu en dag finans här och kunna styra mitt liv mot rätt riktning. Det går så fort så fort och jag vill ha en hjärna som ger mig glada tankar och livsglädje. Hoppas ni också får en fin dag.
Kram Lotta
Du är så klok Lotta och du har så rätt.
Just nu är jag i en svacka på många sätt. Jag försöker acceptera att det är så och låta mig ta den tid det tar för att komma ur svackan igen, jag vet att svackan tar slut en dag.
Jag väljer också att se det bra, det positiva, det ljusa. Annars hade jag förgåtts av det mörka och kalla.
Kram på er
Har du läst om ACT? De tankegångarna präglar och inspirerar mig mycket just nu.
Ni är riktiga kämpar!
Kämpar mig vidare efter en utmattning, det går åt rätt håll. Gäller att tänka rätt och styra själv över våra liv, så gott det går.
Vår son har gjort teoriprovet minst 5 ggr.. tufft när man är dyslektiker .. lycka till P och krya på Elin!
Ha en fin dag 🌻
Jag tycker du är en sån inspiration när det gäller att se det ljusa i livet! Jag jobbar på det i mig själv. Älskar livet, men har ibland lite för mycket mörka tankar kring mig själv…. Många tack för att du bjuder på allt i livet, både ljust och mörkt! Varma kramar💕 Mia
Mycket bra och inspirerande skrivet <3
kram
Emma
lycka till ni är starka önska jag var lika stark men försöker leva som vanligt men hela tiden finns tomheten saknar frippen så .Men försöker att hitta på saker hela tiden så sáknanden inte ska vara så stor .
En annan får sitta på sitt kontor utan minsta lilla att göra… Tänk om man hade råd att jobba med likn det du gör. Då skulle jag skatta mig lycklig, men får sitta här och ha tråkigt för barnen måste ha nya vårskor 🙁
Har inte råd att plugga, dels har jag studielån efter 7 år på uni. Dels kam jag inte jobba helg iom att jag är ensamstående med barn som jag inte kan få barnvakt till… är helt ensam.
Kloka ord! Det är bara att acceptera att livet är en berg och dalbana. Har själv en ryggsäck som ibland känns alldeles för tung och ibland märker jag inte av den. Om man väljer att försöka fokusera på positiva saker så finns det flera om än små varje dag
Starka kramar till er!
Så kloka och tänkvärda ord! Ja, alla har vi vår ryggsäck att bära genom livet. Ibland fylls den på och ibland töms den ur. Ibland är den tung att bära och ibland är den fjäderlätt…
Stor varm kram till dig och de dina!
Jenny