Även om jag hunnit mycket och mår ganska bra så känner jag mig lite naggad i kanten. Det tar tid innan jag kommer upp i energi igen och inspirerad att göra saker. Jag hade precis kommit dit innan helgen och innan Elin blev sjuk. Tränade ordentligt, kunde känna lugn, hade inspiration att pyssla igen osv Riktigt så känns det inte nu.
Vi vågar inte lämna henne nu i början för biverkningarna kan komma tilllbaka. Vi kommer ändå leva som vanligt och göra saker, men det går inte lämna henne själv i flera timmar. Det känns inte bra just nu, men kanske senare om några veckor. Jag grubblar inte så jag mår dåligt, men visst tänker man en del.
Men jag tillåter mig att vara lite naggad i kanten. Jag stoppar inte undan några känslor alls. Jag tar det som det kommer och för det mesta är jag glad. Just nu är jag lite låg och det tar tid innan man kommer tillbaka och man känner sig full av energi. Konstigt vore det annars.
Imorgon har jag jobb att fota, jag ska passa på att träna när Elins lärare är här. Det rullar på. Innan Elin fick leukemi så trodde jag inte man kunde ha så här bra och vardag i allt det här konstiga, men det kan man. Men som sagt jag är lite låg just nu, men det kommer tillbaka..det tar bara lite tid. Ibland vänder det till nästa dag.
Kram Lotta
Skulle Elin kunna få en typ av trygghetslarm som hon kan ha om ni båda är ute?
Ja men så klart att du känner dig lite naggad, konstigt vore det annars.
Kram på er alla
Det är ok att känna sig lite naggad i kanten ibland… Ta hand om dig!
Jag förstår hur du känner dig vissa dagar det går upp och ner här med vill så mycket men har svårt att ta tag i allt .snart kommer våren hoppas på ny energi då med allt jag vill göra fick en liten kick inspration igår då jag var på Colorama kväll 🙂 med en vän . Värst är det nog med alla vänner som knappt hör av sig och frågar hur man mår eller bara kommer och tar en kopp kaffe . Vill så gärna hälsa på er någon dag hälsa Elin och ha en bra dag själv kan jag inte sova utan hoppas kunna komma igång med något hemma kanske städa det piggar upp kram
Lotta, härligt att du tillåter dig att vara "naggad". Jag känner så med dig eftersom jag själv har en dotter som är sjuk. Jag vet hur det känns när adrenalinet forsar runt i kroppen när läget är akut… Det är vidrigt, men värre är nästan den förlamande känsla som går genom kroppen efteråt. Jag går i ett sånt vacuum just nu, får tvinga mig att motionera och att sköta maten är jobbigt. Jag har också lagt om till LCHF, men när jag mår dåligt så kommer suget efter kolhydrater. Men vi får kämpa, kämpa, kämpa. Kram till dig och din dotter
Jag tycker du beskriver din känsla så fint. Lite naggat i kanten. Så kan jag också känna mig. Jag har också fått jobba med att tillåta känslan att finnas, att acceptera, nicka igenkännande och sedan fortsätta livet.
Det är inte det minsta konstigt om du känner dig lite naggad i kanten, det skulle vem son helst bli i din/er situation. Beundrar dig mycket, över att du orkar göra någonting!! Igår fick mitt minsta barnbarn åka in till akuten med hög sänka o mycket hög feber och då blev jag helt handlingsförlamad!! Jag FÖRSTÅR MYCKET VÄL hur du känner dig, du måste varva ner lite ibland och baravara!! KRAM
Tack Bodil, det är inte lätt att hänga med. Både tillåta sig gråta och skratta. Kram Lotta
Bra att Du tar hand om Dig, Mamma Lotta!!
Tankar kommer och tankar går, men kanske att Du kan glädjas åt Vårljuset och Solen(ska komma till er har jag sett på väderkartan…)!!
STOR kram till Dig från Lena
Ja det ska bli härligt med sol och två semestrar snart, ska bli härligt att vara tillsammans. Kram Lotta
En stor kram till dig!
Kram tillbaka /Lotta
Stor styrkekram till dig finaste!
Kraaam Katarina
Tack vännen!! Kram Lotta
Livet går upp och ner,,,,och så klart att det rasar efter det ni fick vara med om i helgen. Hoppas på det bästa framöver för er allihopa <3
Kramar Ritha
Tycker inte att det är konstigt att du känner dig naggad i kanten. Ni har haft det tufft.. <3