Jag får ofta frågan …hur mår du? och jag är så himla glad att jag har så många som känner mig och som frågar. Jag pratar gärna om vårt liv och hur vi har det. Jag har alltid haft lätt att uttrycka mig, jag har aldrig varit rädd att visa mina känslor. I min familj där jag är uppvuxen är att prata och säga vad man tycker helt normalt. Bara ut med det och jag kan nästan prata med vem som helst. Nu vet jag att om någon annan blir i vår situation så fråga hur den mår, ofta. Skicka meddelande. Även om ni knappt är vänner, så är den frågan så vädefull. Någon annan bryr sig om mig. För den som har det jobbigt kan du vara den stora skillnaden som gör den människans dag. Visa att du finns,
Det känns bra nu, som innan Elin var med om den där biverkningen. Hennes hjärntrötthet har gått tillbaka och vi ska köra klart det sista skolarbetet nu. Vi går mot sommar, jag känner mig glad. Man kan se att våra resor till Romme och London ger henne glädje. Hon och jag tänker ofta på flickorna som dog, de kan inte uppleva längre. Vi är här. Ibland känner jag det är så orättvist mot de föräldrarna, varför fick just Elin leva…men så vet jag att inget blir bättre om jag lägger skuld på mina känslor.
Jag tror jag tänker lite annorlunda. Jag är inte rädd för saker, jag är inte rädd längre för att våga säga emot, säga vad jag tycker, ta för mig. Jag är inte rädd för cancer just nu. Jag oroar mig inte för framtid. Jag vill bara leva och ha det bra och ta vara på varje dag som vi är här. Livet är så mer skört nu. Innan Elin blev sjuk så tänkte jag nog mer på att jag är odödlig och har hela livet på mig, vi har hela livet på oss men så är det inte. Man vet ingenting om framtid, för när det händer så händer det så fort. Jag ser små nyanser som gör livet rikare och jag väljer glädje.
Jag känner mig inte trött i kroppen, jag vill pyssla, greja ute, jag vill träna osv. Jag känner mig lugn. De dagar efter förra gången när Elin fick som en liknande stroke så blev jag sjuk. Några dagar föll helt bort och jag var så trött så jag inte kunde ens åka och handla. Men det var bara några dagar tack och lov. Jag får tillåta mig ha det så för sedan är jag tillbaka.
Elin är nästan alltid glad och stark. Hon gör mig glad. Det är inte svårt att vara mamma till henne. Jag skulle kunnat få orat mig massor för fortfarande är hennes kropp inte som förr, men hon börjar känna igen sig. Hennes hår växer fortare nu, men troligtvis kommer hon tappa det igen om två månader. Men hon gör allt så mycket lättare genom sitt sätt och genom sin humor. Så länge hon äter mediciner och får dropp så är det som det är med kroppen. Hon har accepterat att cancern har lånat kroppen för ett tag, men allt kommer tillbaka.
Jag vet att jag måste lägga oro åt sidan och leva här och nu. Skulle jag gå och tänka på allt då skulle jag gå under. Det är tankarna och oron som gör oss sjuka. Kan vi istället bara ta dagen som den kommer, njuta av den då mår man bra. Så jag oroar mig inte, jag har lärt mig det. Varje dag om är en bra dag så fångar jag den. Kommer det jobbiga stunder tillbaka så tar jag dem då. I sommar kommer Elin ha en tuff period på 6 veckor innan det värsta är över och det får vi ta då. Hur framtiden ser ut vet vi inte, inte för henne och inte för oss. Den enda vi vet är att idag är en bra dag.
Så även om jag tittar på min dotter och både hon och jag vet att det är inte som för ett år sedan, hon ser inte ut som för ett år sedan. Just nu tex. har hon prickar med vätska på benen osv. så får vi ta detta för var det är. Elin är också tacksam att hon lever. De är vår, det är bra, vi fångar dagen och är glada att vi finns här. Nästa vecka blir det sjukhus 4 dagar, då tar vi det. En dag i taget. Om två veckor blir hon 17 år och får uppleva ytterligare en födelsedag. Det är livet det.
Kram Lotta
………………………
Hej.
Vill bara tacka för fantastiska inlägg som sätter ord på allt jag känner. Du har på något vis gett mej rätten att få känna som jag gör- som du gör- att man får må bra oxå… Inte bara dåligt hela tiden. Man får må bra- man får fortsätta med livet- om man orkar-när man orkar-För att orka…
Det finns så många där ute som inte "unnar" oss det tyvärr, vilket gav mej massor av dåligt samvete i början av vår dotters cancerresa…Strax därefter kom ert tunga besked, men oxå din resa- som har gjort min och säkert mångas med mej – resor så lättare att gå.
Så TACK.
Hej Lotta,
Vill bara säga att Du är fantastisk! Hela er familj är fantastisk för att inte tala om Elins styrka.
Har följt din blogg i flera år och många gånger har jag känt för att skriva. Är lite sparsmakad för det är inte lätt att hitta ord för er situation. Men just att ni tar tillvara det lilla i vardagen beundrar jag och jag inspireras av det. Din/Er styrka ger mig lust.
En stor varm styrkekram till hela er familj.
Hej! Sån fantastisk inställning du har 🙂 Tror Elin får sin styrka från er andra i familjen och hon ger er styrka. Så underbart att läsa att ni tar vara på varje dag ist för att gräva ner er som jag skulle tro är lätt i eran situation. Så fint tankesätt att "cancern lånat kroppen en stund bara" den inställningen hoppas jag alla med cancer kan ha. Grattis i förskott till Elin! Ni är en fantastisk familj och en inspiration för alla!
Du är verkligen en fin mamma!!
Det slår mig varje gång jag tittar in på din blogg 😘❤
Tack ❤️
Du är en sådan fantastisk människa, det är underbart att läsa din blogg och se alla fina inspirerande bilder! Du är en glädje i min vardag trots att jag inte känner dig! Tänker på er familj och vet att ni fixar detta med all er kärlek och livsglädje❤️.
En stor kram till dig från en trogen bloggläsare
Tack snälla du för snälla ord ❤️ Kram Lotta
Vilket vackert inlägg!
Din inställning är fantastisk och underbar och tänk vilken klokskap du delar med dig av till alla oss som kikar in här och följer er svåra resa. Tack!
Många kramar!
Tack för underbart inlägg! Att tillåta sig att uppleva & njuta av allt positivt gör det lättare att hantera övrigt i livet.
Allt gott önskar jag dig och din familj🌸
Så fint inlägg! Blir alltid lika glad av att läsa din blogg, du är så himla inspirerande och dina inlägg får mig alltid att må bra! Kram från en 15 åring
Ett så bra uttryck "att cancern lånat kroppen…" Ett lån utan att be om lov, men ändå bara ett lån som ska betalas tillbaka! Så bra sätt att se det på. Ni är helt underbara😊
Varma kramar❤
Hej! Du skriver så fint, och sätter ord på så starka känslor. Har själv varit sjuk i cancer, men på väg tillbaka. Fick tyvärr en långdragen utmattningsdepression av det hela. Blir peppad av att läsa det du skriver o önskar jag hade samma mentala styrka. Men det kan bara bli bättre! 🙂 Kram!
Jag borde inte läst det här nu….
Sitter på jobbet och tårarna bokstavligen sprutar….
Du skriver så starkt och så fint och jag är så tacksam för att du delar med dig!
vi är många många som skulle behöva slå av på takten och leva här och nu…
njuta i solen och ta hand om varandra.
Du är en fantastisk och fin människa Lotta och jag är så lycklig att jag får kalla mig din vän!
Elin kommer bli en ännu starkare person än dig då hon är vuxen.
Dels genom sin upplevelse i o med det här men också tack vara att hon har en så stark och fin familj!
1000 pussar till dig raring!
Kraaaam
Tänk att det är sorgliga saker som gör att vi börjar uppskatta livet som det är. Slutar kämpa för mer. Nöjda med det vi har. Hoppas nästa vecka går bra för er.
Det är klart att man får en klump i halsen av gråt-sorg. fast samtidigt så blir jag så glad att det finns så mycket styrka, hopp och glädje i ditt inlägg. Sånt som kan sporra andra eller rättare sagt ge andra mod och styrka.jag förlorade min kära bror för några år sedan och efter det så försöker jag ta vara på livet med andra ögon. Som du skriver ..om framtiden vet man inget och lika bra det. Lyckan är närvarande nu och här. Kraaam Pia
Du är så duktig på att skriva och berätta om allt ni går igenom. Läser alla dina inlägg och beundrar hela er familj för ert sätt att tänka och vara. För mig är det också naturligt att prata och berätta om allt man är med om och jag tror det hjälper i massor att inte hålla det inom sig. Stor kram!
Ja, så är det sannerligen. När trauman, olyckor, sjukdomar och annat junk går i vägen för en så plötsligt aktiveras hela känslopaletten och man insuper livet på ett helt annat sätt. Jag tänker att jag har blivit en annan människa, eller en djupare människa på något sätt. Jag lever fullt ut och jag njuter så mycket mer av asådant som jag förr bara tog för givet – en doft, en bild, en känsla, närhet etc. Dock har jag inte kunnat göra mig kvitt rädslan. Jag är fröken Livrädd, så är det bara. Kram Mia
Fina, fina, kloka Lotta. You’re one of a kind! Tack för att du lär oss så mycket kring hur man kan och bör styra tankarna 💗
Tack vännen, kram till dig. Tänker ofta på oss iväg …får nog bli nästa år 🙂 Kram Lotta
Så glad att höra att Elin är bättre av hjärntröttheten som drabbade henne som biverkning, låter jättebra att det vänder och tror som du att roliga och hoppfulla saker ni gör tillsammans och ser fram emot hjälper, hjärnan får lite paus från det som "maler" och anstränger och den tar nya tag den också och orkar med igen. Och att Elin har sådan styrka mentalt ger krafter. Och det är verkligen en omänsklig lång behandlingstid i denna sjukdom så att ta var dag vad den bär med sig och försöka göra det bästa är så klokt, tar man in allt det svåra går man sönder. Och livet är orättvist och grymt, många varför, vi vet så lite egentligen. Ta hand om er, kul att se fotona från London, jag är ju i England så ofta, ibland i London också, och älskar det landet.
Ja verkligen en lång behandlingstid, man funderar på vad hon ska lära sig av det här och behöva gå igenom detta…men vi har redan nu lärt oss mycket men det är omänskligt . Inget barn borde få uppleva detta. Kram Lotta
Vilket underbart inlägg! jag känner glädje när jag läser om din positiva inställning till allt.Jag blir glad för att jag vet att ni kommer att fixa det här, för det är så en bra och sund inställning ger sååå mycket av livet.(jag skulle inte ha klarat mig så bra jag heller om inte det var så)Min största önskan just nu är att ni ska få ha det bra och glädjas åt den kommande våren. Njut var dag Det är livet värt
Kramar Från Meta
Jag tänker på er!
Kloka, förnuftiga tankar och ord med en djup och viktig innebörd.
Du får mig att reflektera mera, sätter mening på det vi behöver diskutera.
LIVET!
Kram Jenny (med lekstugan du fotade på Öland )
Din inställning är helt fantastisk. Jag lär mig om livet av att läsa dina inlägg. Kram till dig och din familj.
Åh, all kärlek till er <3
Hej fina du!
Tack för din fina blogg. Den skänker mig styrka och dina tankar är så kloka… I tisdags drabbades vår familj av något ingen av oss kunnat se komma. Min make, endast 49 år, fysiskt mycket aktiv och stark och med ett krävande jobb fick en kraftig hjärtinfarkt. Kaos, ilfärd med ambulans till sjukhus, ballongsprängning och stent… Allt har gått bra och i eftermiddag fick han komma hem. Det blir så mycket som ställs på sin spets… Nu gäller det att samla ihop tankar och allt som vänts upp o ner, försöka få tillbaka livet igen. Jag ska visa din blogg för honom. Tror att han också kan finna tröst och styrka i dina ord. TACK!
Massor av kärlek till er, en dag i taget och lugn och ro så blir det bra igen. Kram Lotta